Skandia-chefer sänkte insideråtalades försvar

Ett klassiskt drama i den svenska börshistorien spelades upp i Stockholms tingsrätt under torsdagen. Den stora insiderrättegången hade då kommit fram till den åtalspunkt som rör Andreas Hofmanns och Ossian Hellers påstådda insideraffärer i Skandia 2005.

Anmäl dig till Finans och Försäkring-nyhetsbrevet som kommer ut på fredagar.

Både Skandias dåvarande ordförande, Bernt Magnusson, och vd, Hans-Erik Andersson, var kallade att vittna om den process som ledde fram till att Old Mutual lade ett bud på hela bolaget. Den stenhårda budkampen ledde fram till att börsens äldsta bolag blev utköpt.

Enligt åklagare Stig Åström kunde Ossian Hellers och Andreas Hofmann följa budprocessen på nära håll under 2005. Andreas Hofmann köpte vid flera tidpunkter optioner för stora belopp.

Den affär som det blev mest diskussioner om skedde i augusti, ett par dagar innan Skandia och Old Mutual träffades för det första formella mötet efter due diligence-fasen. Mötet hölls på Almare Stäket utanför Stockholm den 16 augusti. Enligt åklagarsidan fick Andreas Hofmann information om mötet av Ossian Hellers. Allt pekade på att ett högre bud skulle komma.

– Han gasar på fredagen för han vet att det kommer ett möte på tisdagen, kommenterade Stig Åström optionsaffärerna.

Men mötet går inte alls Skandias väg. Old Mutual presenterade en lägre budnivå än den som hade nämnts i maj samma år. En kort stund efter att mötet avslutades sålde dock Andreas Hofmann alla optioner. Affären blev en förlust men enligt åklagaren kunde han ändå rädda större delen av investeringen som annars hade blivit värdelös.

Både Andreas Hofmann och Ossian Hellers dömde ut Stig Åströms analys i sina försvarspresentationer. De återkom flera gånger till att den nya budnivån istället skulle tolkas som en positiv nyhet eftersom den låg i det intervall, 42-44 kronor, som hade nämns i media veckorna före mötet.

– Den enda det var en överraskning för var åklagaren själv, konstaterade Andreas Hofmann.

– Det finns ingen logik i att säga att detta var negativ information, påstod Ossian Hellers.

Men när det väl blev de forna Skandia-chefernas tur att vittna stod åklagaren som vinnare. Både Bernt Magnusson och Hans-Erik Andersson var samstämmiga i hur Old Mutuals besked tolkades av Skandia-sidan. Dagen för mötet var värdet 42,67 kronor per Skandia-aktie.

– Det var väsentligt under våra förväntningar. Reaktionen var väl en ganska massiv tystnad till att börja med och sen att vi fick åka hem och fundera. Jag tror att alla hade väntat sig ett mycket högre bud, sade Skandias tidigare vd Hans-Erik Andersson.

– 45-48 kronor var vad vi hade i huvudet när vi gick dit. Det blev negativa reaktioner när de satte ner priset med några kronor, sade tidigare ordföranden Bernt Magnusson.

Enligt Hans-Erik Andersson var mötet så negativt att Skandia-ledningens uppfattning var att buddiskussionerna skulle rinna ut i sanden.

– Då var vi rätt övertygade om att nu är den här historien över. Det här är så dåligt att det inte kan leda till en affär. Det var den känslan vi hade då, sade Hans-Erik Andersson.

Bernt Magnusson, som själv satsat mycket prestige i att få igenom en affär som ordförande gjorde en tydlig markering mot Old Mutuals vd Jim Sutcliffe.

– När det hela var klart bad jag om ett samtal med Jim Sutcliffe och vi gick in och satte oss i ett särskilt rum. Och jag sa att det var väldigt tråkigt, att de inte kunde hålla fast vid den tidigare utfästelsen.

– Jag sa att det här inte alls kommer falla i god jord när jag rapporterar till styrelsen. Med de orden så skildes vi, sade Bernt Magnusson.

Advokaterna Leif Gustafson och Hans Strandberg, som försvarar Ossian Hellers och Andreas Hofmann, försökte pressa Skandia-cheferna på om de inte hade lagt märke till tidningsuppgifterna före mötet.

Svaret blev hela tiden att Skandia-lägret var övertygat om att budet skulle komma in minst i nivå med indikationen i maj som var 45-48 kronor i en mix av aktier och kontanter.

– Jag kan bara säga att på mötet på Almare Stäket, när det här 42,67 kom upp, det var som att sticka hål på en ballong. Alla blev lätt chockade av att det var den nivån det handlade om. Alla på Skandiasidan, sade Hans-Erik Andersson.

Old Mutual kom ändå att gå vidare med budprocessen och höll fast vid nivån under hösten 2005. Jim Sutcliffe kunde gå vinnande ur striden trots att stora delar av Skandias styrelse slog bakut.

Bernt Magnusson fick själv avgå i slutet av september 2005 då splittringen i styrelsen var total. Hans-Erik Andersson tvingades bort från vd-posten i mars 2006 då Old Mutual tagit kontrollen över styrelsen.

Bernt Magnusson, som var som den som satte igång budprocessen genom en öppenhjärtig intervju i Dagens Nyheter i december 2004, har flera gånger utpekats som en av Christer Gardells närmast förtrogna i Skandia-styrelsen.

Men Christer Gardell gick bakom ryggen på sin ordförande när buddiskussionerna med Old Mutual hettade till våren 2005.

I slutet av april togs en första direktkontakt mellan Jim Sutcliffe och Christer Gardell.

Ett uppföljande möte hölls sedan den 5 maj. Då hade Old Mutual bestämt sig för budnivån 45-48 kronor. Även vd Hans-Erik Andersson informerades om planerna.

Ordförande Bernt Magnusson fick dock inte vara med och hela styrelsen informerades först vid ett möte den 10 maj.

– Borde inte du ha varit med som ordförande, frågade Stig Åström under förhöret.

– Vän av ordning kan tycka att det borde ha varit så. Jag var inte informerad. Han hade helt enkelt sökt upp de här två herrarna, sade Bernt Magnusson.

Den 12 maj hölls ett nytt möte mellan Old Mutual och Skandia då Hans-Erik Andersson och Christer Gardell närvarade. Klockan åtta på morgonen lämnade Old Mutual då ett skriftlig budbrev till styrelsen där budnivån sattes på pränt.

Dagen därpå läckte uppgifterna ut till Financial Times och Dagens Industri och Skandia börsstoppades under ett antal timmar.

Även under den fortsatta processen var läckor vanligt förekommande.

– Det läckte som ett såll, sammanfattade Bernt Magnusson som flera gånger fick ta styrelsen i örat.

Skandia-cheferna återkom båda till floden av spekulationer i medierna under sommarmånaderna. Skandia-sidan valde dock att fokusera på due diligence-processen.

När parterna skulle träffas i augusti visste Skandia-ledningen att inget ofördelaktigt hade kommit fram under Old Mutuals granskning av Skandia. Dessutom var rådgivarna Morgan Stanley övertygade om att det skulle gå att få ihop ett konkurrerande bud på bolaget.

Detta var bakgrunden till att Skandia-ledningen var övertygad om att Old Mutual inte skulle sänka budnivån.

– Morgan Stanley hade hela tiden förhoppningar om att det skulle gå att intressera bolag i olika konstellationer. Det fanns väl två eller tre sådana kombinationer på ritbodet från början. Men de teorierna stämde inte alls. Jag tror inte ens att det blev så att vi fick ett enda konkret bud från något av de här potentiella konsortierna, sade Hans-Erik Andersson.

Rådgivarnas misslyckande spelade Old Mutual i händerna som därmed kunde känna sig trygga i att det inte fanns några konkurrerande budgivare.

Vittnesmålen med de tidigare Skandia-topparna berörde också den känsliga frågan om den nya styrelsen skulle rikta skadeståndskrav mot de tidigare styrelsemedlemmarna för bonusrullningen i Skandia. Frågan var så känslig att diskussionerna med utomstående budgivare lades på is före bolagsstämman i april 2005.

Inför bolagsstämman ingicks en förlikning med tidigare ordföranden Lars Ramqvist för att styrelsen därmed skulle kunna lägga frågan bakom sig.

Men ordförande Bernt Magnusson var långt ifrån säker på att förslaget skulle falla i god jord.

– Det var ju en het potatis och den styrelse som jag representerade ansåg inte att det skulle löna sig eller vara framgångsrikt att stämma den föregående styrelsen. Det tyckte inte svenska folket om och stora delar av ägarkåren tyckte att man kanske borde stämma, berättade Bernt Magnusson.

– Vi trodde eventuellt att vi skulle bli bortlyfta ur styrelsen vid bolagsstämman. Men i slutändan visade det sig att alla gick med på det där utom representanten för Aktiespararna, Lars-Erik Forsgårdh, konstaterade Bernt Magnusson.