Ska börsen handlas på börsen?

Börsnoterade börser som går samman, lägger fientliga bud på varandra och med alla medel försöker slå in kilar på konkurrenternas marknader är numera vardag inom det som kan kallas aktiemarknadens infrastruktur.

Att då ställa sig frågan om ett bolag som driver börsverksamhet inte skulle kunna vara noterat på den egna börsen känns hopplöst passé, kanske något man funderade på under 1900-talet.

Men i Norge är saken en helt annan.

Oslobörsen, med vd Bente A Landsnes, har stått vid sidan av när OMX först bildade en nordisk börs och de stora drakarna därefter började bjuda upp varandra till dans i Europa och USA (inklusive Nasdaqs uppköp av OMX 2007).

Oslobörsen är fortfarande en väldigt norsk historia, även om en hel del utländska banker finns med bland de mindre ägarna.

Varning för intressekonflikter

Med ett par hundra ägare har aktien i Oslo Børs VPS Holding ASA fört ett stilla liv på OTC-marknaden långt borta från dramatiken i omvärlden.

I våras kom dock beskedet från bolaget att målet är att börsnoteras på den egna huvudlistan. Som så ofta är det en önskan om ökad likviditet i handeln och större uppmärksamhet som ligger bakom planerna.

Frågan har därefter hissats upp på regeringsnivå då det är finansdepartementet som måste godkänna en eventuell notering.

Det är inget enkelt beslut att ta uppenbarligen. Finanstilsynet, Norges motsvarighet till Finansinspektionen, avrådde i ett uttalande i förra veckan regeringen från att godkänna en notering.

Finanstilsynet ser stora risker i intressekonflikten som uppstår om det noterade bolaget ska övervaka sig själv. Myndigheten kräver någon form av specialregler för att hantera problemet om en notering ska bli möjlig.

I en värld där börsdrivande bolag fungerar på samma sätt som vilket annat noterat bolag som helst kan den norska oron kännas löjeväckande men vid närmare eftertanke är det kanske precis tvärtom.

Maktspel på marknaden

Börser är och kommer att förbli viktiga nav på finansmarknaden. Ägarinflytande och geografisk placering är av intresse för många flera än bara de direkt berörda aktieägarna.

Värdepappershandel och vidhängande clearing är en storindustri som genererar positiva effekter långt utanför börsernas datorhallar. Reaktionerna på New York-börsens samgående med Deutsche Boerse vittnar om laddningen i frågan.

Den senaste tiden har vi också sett hur Londonbörsen och den brittiska finansindustrin höjt garden för att skydda sig mot en maktförskjutning till förmån för börserna i Frankfurt och Paris.

Lite i skymundan har Bats köp av Chi-X gått igenom och en ny dominerande aktör inom europeisk aktiehandel är plötsligt skapad. Stora krafter är i rörelse.

Nasdaqs intåg i Norden genom köpet av OMX var i detta perspektiv helt naturligt men kanske inte helt lysande för Sverige som finansmarknad. Att svenska intressen släppte ifrån sig kontrollen lite för enkelt vittnar Investors återinträde som ägare i det sammanslagna bolaget. Det råder dock ingen tvekan om att makten numera ligger på andra sidan Atlanten.

I Norge är alltså saken en annan. Där har både konkurrerande börser och nya MTF:er haft svårt att slå sig in på allvar. Till och med clearingen är en lokal affär, knuten till börsen. 2009 års samarbete med Londonbörsen om tekniska plattformar har stannat vid just ett samarbete.

Tills nu, kanske man bör tillägga. Det spekuleras i att en av orsakerna till Finanstilsynets ifrågasättande av en börsnotering av Oslobörsen är en rädsla för att bolaget ska bli en mumsbit för utländska jättar.

Förskräckande exempel

Förutom svårigheten att undvika interna intressekonflikter finns också externa sådana att hantera vid en notering.

Från att traditionellt ha varit lånsiktigt samägd av marknadens aktörer blir börsen plötsligt en aktie i mängden där investerare av olika slag kan gå in och ut sekund för sekund.

Ägarnas intressen kan hamna i direkt konflikt med aktiemarknaden som helhet, det gäller särskilt om ett fåtal storägare styr och ställer. Börsen är en samhällsviktig funktion som en dominerande ägare inte alltid är redo att skydda.

I Sverige är ett exempel som förskräcker NGM:s resa som noterat bolag, innan Börse Stuttgarts utköp. När skandal på skandal briserade drabbades NGM-börsen som helhet och många bolag valde att lämna för andra handelsplatser. Fokus ligger i dag på helt andra värdepapper än noterade aktier.

Svenska Aktietorget, som uppges vara suget på en notering, bör därför ha frågor om oberoende och intressekonflikter högt på agendan. Det gäller inte minst då ett annat ben av bolagsgruppen numera sysslar med fondkommissionärsverksamhet och IR-konsulterande.

Den norska tvekan inför en notering av Oslobörsen känns därför inte bara som en lustig Norge-historia. På ett stormigt hav kan det helt enkelt vara intressant att kontrollera en egen ö, även om den är liten.