Ryska sanktioner mot Iran

En viktig konsekvens av händelseutvecklingen är att relationerna mellan USA och Ryssland i allmänhet, och mellan Bush och Putin i synnerhet, kan mjukas upp i och med att Ryssland nu är berett att strypa kärnbränsleleveranserna till Iran.

– Förmodligen har andra medlemmar i FN:s säkerhetsråd, bortsett från USA, ökat pressen på Ryssland, säger Kaj Hobér, advokat på Mannheimer Swartling, som har god inblick i rysk politik och ryska affärer.

– Det har säkert skett med löfte om någon form av ”belöning” i framtiden säger han, men kan inte säga med säkerhet vad detta skulle kunna vara.

Ryssland har beslutat att inte leverera kärnbränsle till Iran så länge landet fortsätter att anrika uran. Det har såväl amerikanska som europeiska och även iranska källor uppgivit. Den senaste tiden har Ryssland och Iran varit oense om gällande betalningar för leveranserna, och därför kommer det ryska beslutet inte som en total överraskning.

Ända sedan FN:s säkerhetsråd började diskutera sanktioner mot Iran har Ryssland, med president Vladimir Putin i spetsen, varit den mest ovilliga parten i sammanhanget, bland annat beroende på inkomsterna från försäljningar till Iran samt Rysslands oljeintressen i Iran. Det är därför som Kaj Hobér förmodar att påtryckningar i kombination med löften från övriga medlemsländer i säkerhetsrådet ligger bakom det ryska beslutet.

Det ryska ultimatumet till Iran är faktiskt just det som det hela handlar om då det är Irans anrikning av uran som ådragit sig omvärldens – i det här fallet säkerhetsrådets – protester.

Tidigare har det diskuterats att Ryssland skulle anrika uran för Irans räkning för att på så sätt garantera att Iran erhåller uran endast för fredliga ändamål. Detta skulle också vara en morot för Ryssland som på så sätt skulle gagnas ekonomiskt. Detta har emellertid avvisats av Iran, vilket också kan ha underlättat för Ryssland att ta sitt beslut om ultimatum gentemot landet.

FN:s säkerhetsråd förväntas ta beslut om sanktioner gentemot Iran de närmsta dagarna.