"Rätt att ändra a-kassan"

– Däremot finns det inget som tyder på att en uppluckrad arbetsrätt skulle ge motsvarande positiv effekt, säger Lars Calmfors.

– Att vi ekonomer kanske syns mindre i den politiska debatten i dag, jämfört med tidigare, kan bero på att mycket av det vi tidigare förespråkat faktiskt har genomförts av politikerna. Det finns ju mindre anledning att delta i debatten när det mesta ändå går åt rätt håll, fortsätter han.

Det säger ekonomiprofessor Lars Calmfors, som själv inte drar sig för att ge uttryck för sina åsikter när det gäller ekonomisk-politiska spörsmål. Som den forskare han är så brukar Calmfors ofta betona vikten av att titta på vad ekonomisk forskning kommit fram till när olika förslag ska utvärderas och diskuteras. Detta har han faktiskt fått kritik för, eftersom vissa menar att detta är ett sätt att undergräva demokratin. Politiken skall skötas av de folkvalda, och inte av inte av specialister, är en vanlig uppfattning.

– Jag anser att det är tvärtom. Det är när politiker ifrågasätter den forskning som finns som vi har ett demokratiskt dilemma. Då får ju inte väljarna den information de behöver för att kunna välja, säger Calmfors, som exempelvis menar att ekonomisk forskning klart visar att lägre arbetslöshetsersättning ger lägre arbetslöshet.

– De som hävdar att så inte är fallet hänvisar ofta till de få forskningsresultat som stöder just deras ståndpunkt. Men att plocka fram ett fåtal rapporter som stöder en viss ståndpunkt när forskningsresultaten sammantaget visar på något annat är inte seriöst, menar Calmfors.

Calmfors är således positivt inställd till vad regeringen gjort hittills på det arbetsmarknadspolitiska område, där ju lägre a-kasseersättning varit en ingrediens.

Arbetsmarknaden har annars tillhört just det område där reformerna tidigare lyst med sin frånvaro, enligt Calmfors. Detta samtidigt som ekonomin reformerats i positiv riktning inom andra områden. Calmfors nämner den självständiga riksbanken, den stramare budgetdisciplinen, reformerna inom pensionssystemet samt den tidigare skattereformen.

Om Calmfors anser att lägre a-kassa är ett steg i rätt riktning så har han desto svårare att motivera en uppluckring av arbetsrätten.

– Här visar inte den forskning som finns på att detta skulle ha någon större positiv effekt på den totala sysselsättningen, säger Calmfors

Att den danska modellen med generösa arbetslöshetsersättningar i kombination med en mjukare arbetsrätt – den så kallade flexicurity-modellen – varit framgångsrik, och därmed något att ta efter, avfärdar Calmfors.

– En närmare studie visar att det var mindre generösa regler när det gäller arbetslöshetsersättningarna, främst en radikal minskning av den maximala ersättningsperioden samt lägre ersättningar till ungdomar, som hade störst effekt på sysselsättningen i Danmark.

Däremot, menar Calmfors, så kan en reformering av arbetsrätten påverka fördelning
av sysselsättningen. En uppluckring av anställningsskyddet skulle gynna ungdomar men missgynna äldre.

Calmfors håller samtidigt med dem som menar att lägre ersättningsnivåer ger en större inkomstspridning i samhället.

– Man kan säga att vi köper lägre arbetslöshet och betalar med en större inkomstspridning, säger han, och menar att här handlar det om att göra en avvägning, och då spelar naturligtvis subjektiva värderingar in.

– När jag säger att jag föredrar högre sysselsättning framför en jämn inkomstspridning så talar jag som medborgare, och inte som forskare, säger han.

Å andra sidan tror Calmfors att andra förslag från regeringen verkar i motsatt riktning, det vill säga minskar inkomstspridningen. Dit hör förslagen om sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och i delar av tjänstesektorn, liksom avdraget för hushållsnära tjänster. Ökad efterfrågan på dessa tjänster ger större utrymme för höjda löner.

När nu också arbetsmarknaden reformerats så borde du alltså vara ännu mer nöjd än tidigare?

– Ja, både som forskare och medborgare är jag så långt ganska nöjd med regeringens politik.

Regeringen och Finansdepartementet har nyligen deklarerat att ett finanspolitiskt råd, bestående av oberoende ekonomiska bedömare, i efterhand ska utvärdera regeringens ekonomiska politik. Calmfors är positiv till förslaget, och tror att ett sådant råd – om inte annat – kan komma att lyfta debattnivån.

– Jag skulle också kunna tänka mig ett finanspolitiskt råd som var mer framåtblickande och rekommenderande, istället för bara utvärderande, säger Calmfors

Men skulle inte det riskera att öka kritiken mot dig och andra ekonomer för att vilja ”surra politikerna vid masten”, det vill säga att icke folkvalda specialister får ett allt större inflytande på bekostnad av folkvalda politiker?

– Det finns många som skulle vara kritiska. Men min uppfattning är att det stora demokratiska problemet är om medborgarna inte får det underlag de behöver för att kunna utvärdera de valda politikerna.

Enligt Calmfors finns det alltid en avvägning när det gäller i vilken omfattning beslutandet ska delegeras från de folkvalda till icke folkvalda tjänstemän, som har i uppdrag att arbeta utifrån de mål som politikerna ställer upp.

– Penningpolitiken sköts av tjänstemän på Riksbanken, och även om medborgarna inte kan utkräva ansvar annat än indirekt så förs debatten om penningpolitiken på en mycket högre nivå i dag än tidigare, säger Calmfors, och pekar också på den öppenhet som kännetecknar riksbanken av i dag.

– Även kritiker av riksbanksreformen är idag förvånansvärt positiva till de former som penningpolitiken i dag bedrivs i.

– Om ett finanspolitiskt råd leder till att högre krav ställs på argumenten när det gäller finanspolitiken så är mycket vunnet, tror Calmfors.

Dessutom, menar Calmfors, är det lite märkligt att så många alltid ser just det sätt som demokratin fungerar på i nuläget som det bästa. Detta trots att det finns stora variationer mellan exempelvis olika länder. Förändringar, däremot, ses ofta som farliga i förväg, men blir ofta allmänt accepterade i efterhand, menar han.

– Hade ett förslag om ett lagråd kommit i dag, alltså där icke folkvalda jurister granskar lagförslag, så hade det förmodligen betecknats som odemokratiskt. Men det bedrivs inga kampanjer för att lagrådet ska avskaffas. Inte ens av Aftonbladets ledarsida, säger Calmfors.