"Man kan fundera om det är mer förkastligt att betala en angivare 104 miljoner USD eller att ta emot betalningen", skriver Advokatsamfundets Anne Ramberg.
Rambergs attack mot whistleblowing-kulturen
Sara Johansson
Anne Ramberg skriver sin blogg att det är ”något obehagligt” med den alltmer utbredda angiverikulturen.
Hon hänvisar till nyheten om att amerikanen Bradley Brinkenfeld, tidigare bankanställd, berättat om hur han och hans arbetsgivare UBS hjälpt tusentals amerikaner att undvika skatt. Som belöning för att han berättat om detta fick han 104 miljoner dollar.
”Man kan fundera om det är mer förkastligt att betala en angivare 104 miljoner USD eller att ta emot betalningen. För egen del finner jag förfarandet motbjudande från alla utgångspunkter”, skriver hon.
I Sverige har vi det grundlagsskyddade källskyddet och efterforskningsförbudet för att möjliggöra för enskilda att avslöja missförhållanden utan att behöva riskera repressalier.
Anne Ramberg poängterar att Advokatasamfundet alltid avvisat förslag där det ska löna sig att avslöja korruption, kartellbildningar och skattefusk, så kallade plea bargain.
”Att reflexmässigt belöna den som anger sin vän, arbetskamrat, arbetsgivare, bror, syster eller föräldrar, är något annat. Det strider mot grundläggande etiska normer i vårt samhälle. Och det skapar en obehaglig atmosfär, en mycket otäck sådan”, skriver Anne Ramberg.
Här drar Anne Ramberg paralleller till forna Sovjetunionen där den lille pojken, som angav sina föräldrar, belönades med medalj och social upphöjelse. Dessutom gör hon en liknelse med andra världskriget då Hitler byggde upp ett samhälle där grannar angav varandra i förhoppningen att överleva själva och skydda sina egna familjer.
Anne Ramberg menar att det ytterst handlar om vilka samhällsvärden vi sätter högst och vilken typ av samhälle vi önskar leva i.
Claes Sandgren, innehavare av familjen Söderbergs professur i rättsvetenskap vid Stockholms universitet samt ordförande för Institutet mot mutor, anser att Anne Rambergs parallell till Sovjetunionen och Nazityskland framstår som långsökt.
Han är dock tveksam till om det bör finnas ett belöningssystem för whistleblowing i Sverige.
– Man brukar ofta säga att det inte skulle vara förenligt med svensk tradition. Det finns en risk för missbruk redan utan ersättning, det vill säga att man anmäler personer som man tycker illa om. Till exempel en chef som vägrar löneförhöjning. Men det finns även argumentet att missförhållanden som grova miljöbrott, korruption etcetera lättare kan avslöjas.
Han anser dock att Sverige bör införa ett allmänt skydd för whistleblowers. Efterforskningsförbudet räcker inte eftersom det inte omfattar privatanställda.
