Professorn som slåss för de mindre

Själv vill Hans Tson Söderström poängtera att han än så länge bara är föreslagen som ny ordförande – av en helt enig valberedning, bör kanske poängteras – och att det dröjer tills Aktiespararnas i kongress i slutet av april innan allt är definitivt klart.

– Om jag blir vald så blir naturligtvis min främsta uppgift att leda styrelsearbetet, säger Han Tson Söderström, och påpekar att det förmodligen inte är någon lätt uppgift.

– Det är en stor styrelse som kan liknas vid FN:s generalförsamling, och där det nog kan finnas många olika åsikter, fortsätter han.

Men Tson Söderström säger att han också vill syssla med policyfrågor, och främst då frågor som rör bolagsstyrning.

Inom ramen för SNS Corporate governance – som är en underavdelning till SNS, där han själv tidigare var mångårig chef – har han tidigare satt ägarfrågorna under lupp, och då inte minst ur de mindre aktieägarnas perspektiv. Och det är just mindre enskilda aktieägares intressen han är satt att värna om som ordförande för Aktiespararnas Riksförbund.

För att åskådliggöra de latenta konflikter som kan uppstå kring ett bolag, och där det är viktigt att de mindre ägarnas intressen beaktas, så talar Tson Söderström om vad han kallar ”triangeldramat”.

– Det är de spänningar och intressekonflikter som kan uppstå mellan bolagsledningen, de större kontrollägarna och de mindre ägarna, säger han.

När det gäller bolagsledningarna så tar Tson Söderström i första hand upp de ofta förekommande incitamentprogram och ersättningssystem som utformas till förmån för de högsta bolagscheferna, och som i slutändan bekostas av aktieägarna.

– De flesta tycker nog att ledningen ska belönas om de gör ett bra jobb. Men problemet är att många gånger utgår frikostiga belöningar oavsett om de gjort ett bra jobb eller inte, säger Tson Söderström.

– Många företagsledare brukar också säga att det bara är i Sverige som det pratas om det här, men så är det inte alls. I USA debatteras höga ersättningar till direktörer minst lika mycket

som här i Sverige, fortsätter han.

– Problemet är, menar Tson Söderström, att ledningen har ett stort informationsövertag över styrelsen. De rapporterar till styrelsen det de vill rapportera och styrelsen har inte alltid den insyn som behövs.

De stora kontrollaktieägarna, som ju ofta är representerade i styrelserna, är den andra gruppen som kan ställa till det för de mindre ägarna. Tson Söderström menar att de större ägarnas intressen inte sällan är annorlunda än de mindre ägarnas.

– De större ägarna har ofta vidare intressen, och kan ibland ha som mål att gynna sitt ägande i andra bolag. Vi kan se detta i samband med exempelvis fusioner, eller där företag köps upp och tas ut från börsen.

– Aktiespararna har här en uppgift att se till så att det inte bara är representanter för de stora ägarna som sitter i styrelsen, säger Tson Söderström, som här kan se en skillnad mellan Sverige och exempelvis England.

– Där är det inte alltid som de största ägarna ens är representerade i styrelsen.

Men utöver ledningen och de större ägarna ser alltså Tson Söderström också en tredje aktör som kan utgöra ett hot mot de mindre ägarna.

– Staten, säger han.

– Höga skatter som direkt missgynnar enskilt aktieägande har gjort mindre aktieägare till en utrotningshotad art, påpekar Tson Söderström.

Även om det är dessa tre som kan sägas vara de största hoten mot småaktieägare så nämner Tson Söderström ytterligare några samhällsaktörer som kan sägas vara potentiella hot mot mindre aktieägare.

– De anställda och fackföreningarna, om de lyckas ta ut allt för höga löneökningar, samt faktiskt också media, säger han.

– Om det media beskriver är dåligt underbyggt kan det skada aktieägarna, säger Tson Söderström, som dock anser att ekonomirapporteringen i media ändå är bra, och framförallt bättre än vad den var tidigare.

– Media har spelat en viktig roll för bolagsstyrningen i Sverige genom att sätta strålkastarljuset på olika avarter och missförhållanden, påpekar han.

Tson Söderström vill också passa på och avliva en myt, nämligen den att han skulle vara motståndare till systemet med A- och B-aktier med skilda rösträtter.

– Vad vi gjorde i en SNS-rapport var att vi tog upp frågan om rösträttsdifferentiering till diskussion, och det tolkades av en del som att vi ville ha bort systemet med skilda röstvärden. Wallenbergarna var till exempel inte glada på oss, men de hade nog inte hade läst så noga, säger han.

– Men vi ska vara rädda om kontraktsfriheten, och då ska staten inte gå in och förbjuda A- och B-aktier, säger Tson Söderström.