På ostronjakt i gummidräkt

Dessutom så kan man bli väldigt sjuk av ostron. Jag vill minnas att en mycket nära släkting till mig sprang ut från en bättre restaurang i Frankrike och kaskadspydde i den lokala fontänen bara trettio minuter efter att ha intagit denna delikatess.

På det stora hela så är det dock en underbar upplevelse att förtära de små liven. Jag har hört att det skall vara erotiskt att äta ostron, jag har dock aldrig förstått sexigheten med en grå slemklump. Däremot så kan man självklart ha mycket positiva och härliga ostronupplevelser också, likt den jag hade alldeles nyligen.

För några dagar sedan hade jag det stora nöjet att befinna mig till havs även om en stor del av tiden gick åt till att tjata på min kusin att sätta på sig något på överkroppen i glasskön. Då kanske ni undrar hur man får ihop till havs och glasskö? Det är mycket enkelt, som jag nämnde förra veckan så börjar varje båtfärd på västkusten med ett stopp på Gullholmen för att njuta av den lokala glasskioskens hembakta rån.

Därefter tog jag och min halvnakna kusin båten till en vik som av tillgångsskäl inte kan nämnas vid namn. Där iklädde vi oss under ganska homoerotiska former alldeles för små gummidräkter, jag har hört att de kallas våtdräkter i modernt tal.

Den enda person som jag känner till dags datum som har sytt upp en våtdräkt är min far, som på sjuttiotalet lät sy en mycket elegant svart gummidräkt med rött foder och monogram i Grekland. Lustigt att det går så dåligt för dem när de har sådana vitala produkter att erbjuda.

Efter inträdet i detta plagg så kastade vi oss i vattnet och där öppnade sig en svensk skatt: inhemska ostron i klasar.

Vi fyllde våra hinkar med ostron av olika storlekar, brände oss på maneter och trasslade in oss i äckligt sjögräs. Men det var oerhört värt denna strapats då vi efteråt kunde glädja våra fäder och svågrar med egenplockade svenska ostron och ett glas vitt i solgasset på altanen (alla med kläder på överkroppen).

Även om jag har ätit bra ostron förr så har de aldrig smakat så gott som dessa. Helt underbart att ha dykt efter sin egen mat! Allt intogs med ett för mig helt nytt tillbehör, papperservetter som är beväpnade. Är det inte härligt när även de mest banala produkter reser sig upp till sitt fulla potential?

Återigen en underbar sommar till alla. Detta är den sista solskenkrönikan, sen bär det tillbaks till det bräckta vattnets märkliga värld.