Orutinerade amatörer med nollkoll

Där befinner vi oss alltså nu, ett felplacerat bindestreck från nollkoll. Självklart behöver jag inte bry mig. Inte du heller. Det finns viktigare saker i livet. Men det slutar ju inte med tonåringars dom över ett streck. Nu för tiden gäller det att ha koll. Hela tiden. Överallt. Du kan inte ens sänka garden på semestern (även om mitten av juli är den ENDA tid på året du kan bära en bag-in-box genom köpcentret UTAN påse).

En tråd på Facebook i somras gick indignerat igång på någon stackars chef som meddelat att om någon ville något kunde de RINGA. Ringa! In this time and age, typ. Hur orutinerad får man vara! När det ju finns så OTROLIGT många effektivare sätt att bli NÅDD på menade nätnörden. Han fick snabbt medhåll av många likasinnade, tråden växte. Tills någon klok påpekade det uppenbara, att chefen inte VILLE bli nådd och att ingen förmodligen skulle göra sig omaket att ringa upp henne. Enkel screening.

På tåget in till stan nyligen var jag ensam om att läsa en papperstidning. Såg inte ens några böcker, däremot ett stort antal personer som knappade smartphone. Där satt jag med gammelmedia i händerna och måste erkänna att jag för en bråkdels sekund funderade på att ta upp plattan och läsa Agermans bok istället. Jag slog bort tanken och fortsatte att prassla med tidningen. Än är inte tryckt media död, långt ifrån.

Förresten knappar jag sms och mejl med långfingret (högra). Långsamt. Folk med koll, säger dottern, använder båda tummarna. Och skriver snabbt, säger hon. Och stavar fel, säger jag. Spelar roll, säger hon.

När det gäller skivsamlingen däremot, är jag uppdaterad. Vinylerna är borta sedan länge (fast de numera är heta i vissa kretsar), och CD-samlingen (som inte var något att skryta med) undanstuvad och avyttrad. Spotify har löst det problemet. Och effektiva små bärbara Bosehögtalare har förpassat gammelstereon till förrådet.

Gradvis försvinner samtidigt möjligheterna att läsa av hemmet och dess ägare.

Hustrun och jag diskuterade nyligen våra vidlyftiga bokhyllor. Mest pocket men ändå en viktig del av inredningen. Hög trivselfaktor och fullt av angenäma läsminnen dessutom. Men trots allt, hade tiden nu kommit för att göra sig av med en massa semestersönderlästa pocketböcker och bara behålla finböckerna? Väggar med böcker känns ju lite passé när hela bibliotek ligger några knapptryck bort på läsplattan.

Det var tur att bokrenset bara stannade vid en tanke. Hyllmetrar med böcker ligger helt rätt i tiden visar det sig. Särskilda ”bokstylister” i New York kan ta upp till 8 000 kronor per planerad hyllmeter. Så bokhyllan får stanna (tills vidare).

På tal om bokhyllor så berättade en kollega att vid en vd-rekrytering (nittiotal) så bjöd de ut kandidaten i fråga på en sista avgörande intervju. Den tilltänkta vd:n skulle plockas upp i hemmet för vidare transport till mat på lokal. Kollegan med följe anlände tidigare än avtalat till mannens hem och ombads vänta medan han gjorde sig i ordning. Det gav dem god tid att studera bokhyllor, läsa av skivsamlingen och träffa hustrun, allt enligt planen. Middagen därefter var bara en formalitet.

Ett annat område där du lätt röjer nollkoll och dålig smak är kläder och mode. Fladdrande kostymer av åttiotalsnitt är inte gångbart ens om du är högst upp i näringskedjan. Möjligen har du fördelen att slippa höra gliringarna.

Att ha klädkoll handlar förstås inte om att slaviskt följa modenyckerna. Slimmade kavajer, och dito byxor, passar inte alla. Lika lite som metervis med virad halsduk. Vad som krävs är en egen stil som samtidigt visar att du åtminstone vet var i tiden du befinner dig. Inte så lätt, fråga Fredrik af Klercker. Modet kan du följa, innehav av stil är inte lika självklart. Men du kan alltid försöka undvika de värsta fallgroparna.

Det finns många ställen där du i lugn och ro kan studera beteende, stil, kläder och allmän koll. Ett sådant är flygplansloungen. Koderna som gäller här kan summeras med uttrycket RUTINERAD. På flygplansloungen förväntas man veta hur man beter sig, det vill säga man pratar inte högt, vare sig till kollegor eller i mobilen. Man glädjer sig inte överdrivet och ljudligt över gratisbubbel och sprit. Och man dricker framförallt inte mängder av den. Man tar heller inte med hela familjen och gör man det håller man ungarna i schack (om de är små).

Nej, man bläddrar tidning, dokument, knappar dator, smuttar förstrött på ett glas rött eller öl/cola, håller sig till sitt och sneglar man på något är det på departuretider och klockan innan man försvinner diskret med en nick åt personalen. Enkla koder kan tyckas. Men för inte så länge sedan såg jag ett gäng ryska affärsmän som sov sött i sina stolar efter att ha tömt loungens cognacsförråd. Tillståndet var i och för sig uppskattat av övriga loungebesökare, med tanke på ljudnivån som föregått sömnen.

De sociala koderna har funktioner som kan spåras hela vägen tillbaka till släkten på savannen. Då handlade koll och rutiner om ren och skär överlevnad. Så ur ett historiskt överlevnadsperspektiv kan det tyckas lite overkill att hetsa upp sig över shorts på finrestaurangen, vuxensmileys, tafatt teknikhantering, loungefylla eller måndagens lunchlåda i helgens tomma systemkasse.

Men samtidigt. Vem vill vara en orutinerad amatör med nollkoll?

Inte jag 🙂