Ola Persson och Jonny Westling

Ola och Jonny är gamla kompisar som hade gett dig in i helt olika yrkesbanor. Medan Ola utbildade sig till ekonom och senare hamnade i finansbranschen i Zürich följde Jonny familjetraditionerna. Hans far hade ett auktionshus och familjen hade sedan länge intresserat sig för att samla på antikviteter.

– Mormor bodde i en trerummare. När hon gick bort räckte hennes samlingar till att fylla tre stora hem, berättar Jonny.

Intresset för gamla föremål fick Jonny att utbilda sig till värderare. Efter att arbetat ett tag på familjens auktionshall fick Jonny arbete på Storgatans Pantbank i Stockholm. Där blev han kvar i åtta år tills han under en lunch med Ola kom fram till att det var dags att starta eget.

Ola visste att han snart skulle stå utan jobb och hade ett intresse för konst. Han hade besökt Jonnys butik på Storgatan ett par gånger och fascinerats över alla föremål. Tillsammans öppnade de Persson & Westling Pantbank i oktober 2003.

– Det hela gick mycket snabbare än vi någonsin kunde ana, säger Ola.

Redan under första verksamhetsåret visade Persson & Westling Pantbank, om än marginellt, positivt resultat.

Ola och Jonny berättar att Pantbanksbranschen är en konservativ bransch där inte mycket förändras. För att slå sig in krävdes det att nischa sig lite annorlunda.

– Vi ville inte se ut som den traditionella pantbanken med neddragna gardiner och dålig belysning. Vi vill att det ska se ut som vilken butik som helst, lite mer som en auktionsfirma, säger Ola.

Från gatan kan man se rakt in i butiken och i fönstren hänger flera målningar.

Att Jonny är av Stockholms handelskammare utfärdad värderingsman gör att han kan utfärda officiella värderingsintyg, en kompetens som de andra pantbankerna i stan saknar. Utöver det har Jonny utbildat sig till gemmolog, vilket innebär att han har kompetens att värdera ädelstenar. Ola har även han vidareutbildat sig sedan starten och har nu kompetens att värdera diamanter.

Har folk fördomar mot branschen?

– O ja, många ser lite betänksamma ut när man säger att man ska starta en pantbank. Många har kvar föreställningen att det rör sig om lite skumma affärer och att kunderna smiter in bakvägen för att inte bli sedda. Så är det verkligen inte, säger Ola.

– Jag tror folks uppfattningar om pantbanker snabbt förändras i takt med att fler människor upptäcker fördelarna. Det är ju samma sak som med auktionshusen. Förr talade man ju tyst om att man sålt något på auktion. Medan i dag är det bland det finaste som finns att springa på Bukowskis, säger Jonny

Förekommer det inte mycket stöldgods?

– Mycket lite, endast 0,2 promille av de föremål som branschen får in. Men för säkerhets skull har vi kontinuerlig kontakt med polisen och de har full insyn i våra pantböcker.

Vilka är det som kommer och belånar sina saker?

– Alla möjliga. Ofta handlar det om människor som behöver pengar snabbt. Hos oss är det väldigt enkelt och vi ställer inga krav. En del måste fixa bilen andra behöver pengar i väntan på att studielånet ska trilla in. En hel del nysvenskar vill låna pengar för att sätta upp en verksamhet. Eftersom att de ofta saknar säkerhet får de inga lån i banken, säger Jonny.

– En annan missuppfattning är att folk inte kan lösa ut sina skulder. Det är endast fem till tio procent av föremålen som inte löses ut, säger Jonny.

Är det inte ett dyrt sätt att låna pengar?

– Vi har ju en högre ränta än bankerna. Samtidigt har vi inte en upplåningsavgift på 500 kronor som bankerna utan bara en expeditionsavgift på 50 kronor.

Person & Westling Pantbank har en årsränta på mellan 30 och 39 procent. De säger sig ligga i det undre prisskiktet i branschen.

Vad är det häftigaste ni fått in?

– Vi hade en specialgjord Oakley-klocka med 350 gram rent guld. Skulle kosta 300.000 ny, men eftersom den inte finns i handeln kunde vi inte värdera den till mer än guldvärdet. Annars får vi en hel del fin konst – Carl Larsson, Carl Milles och Peter Dahl är vardagsmat för oss.