Ojdå, fler osanningar från Göran Persson

Det börjar bli rätt absurt nu. Jag har precis fått Fichtelius 600 sidor tjocka bok om ordförande Persson och gjorde en snabb Washingtonläsning. Det innebär att man tittar i personregistret och kollar vad som står om en själv.

Nu ska sägas, att jag är i gott sällskap, tillsammans med Margot Wallström, Mona Sahlin, Henrik Brors och Helmut Kohl …och lite kan jag förstås vara stolt över att inte bara ha fått glåpord som att jag inte kan tänka eller att jag skulle ha hetsätit smör – jag fick heta ”klantskalle” och ”inte vuxen” – det har jag nu statsministerord på. Det smäller nog ganska högt på ett cv i dag, om jag inte söker jobb på JKL förstås (och det hade jag inte tänkt).

Fast ändå, jag tycker nog ändå att Erik Åsbrink vinner i Persson-glosor, eftersom han fick utmärkelsen statskupp-makare. Det smäller högst.

Men för att ta det hela lite allvarligt. Fel ska bemötas sakligt.

Persson har ett flera sidor långt avsnitt om Sveriges Radio och turbulensen för fyra år sedan då en enig styrelse beslutade att förorda Joachim Berner – tidigare chefredaktör för både Dagens Nyheter och Expressen – som ny vd och gå till MBL-förhandlingar med det förslaget. Processen hade pågått i flera månader och i den innersta rekryteringsgruppen ingick Tomas Rudin, som var vice ordförande i SR och av en händelse arbetarekommunens partisekreterare i Stockholm. Det var också ingen mindre än Tomas Rudin som tillsammans med övriga socialdemokrater och facket i styrelsen hade avgörandet i sin hand och de förordade Berner till vd.

I boken framgår vad Persson tyckte om Berner – han kallar honom ”ett skämt” och betecknar honom ”ökänd”. Självfallet bygger han inte under sitt mycket starka fördömande av en enskild person med några exempel. Det är ju bara något som ”han visste”.

När facket i styrelsen gick ut före MBL-förhandlingen med Berners namn (som man också stödde) kom en del politiska reaktioner mot Berner. Det fick facken att svänga. Därefter valde Tomas Rudin och socialdemokraterna i styrelsen att ändra beslutet. Och eftersom de tillsammans utgjorde majoritet, kunde de bestämma precis hur de ville ha det.

Nu skulle allt bli i sin ordning, hade de nog hoppas. Opinionen skulle lugnas och Berner var borta.

Men reaktionerna blev de motsatta. Styrelsen fick – på goda grunder – kraftig kritik för att ha ändrat beslutet till följd av påtryckningar utifrån. Det som nu kommer fram i Persson-boken stödjer bilden av att Persson var personligen emot Berner. Dessutom fick omsvängningen både ekonomiska och juridiska följder för företaget – för att inte tala om den ideella skada som styrelsen hade åsamkat Berner.

Detta blev naturligtvis besvärande för regeringen.

Och istället för att se verkligenheten som den var och hålla sig till sanningen om vad som hände, kommer nu en riggad historia med en kaskad hånfulla okvädningsord mot mig som person.

Persson anklagar mig som ordförande för att vara en ”klantskalle” för att socialdemokraterna ändrade sig och gick emot sitt eget förslag. Jag skulle alltså vara ”inte vuxen uppgiften” för att hans partivänner efter tre månaders process kom fram till Berner men inte stod pall i tre dygn mot de påtryckningar som följde när förslaget blev offentligt.

Det är inte bara elakt och hånfullt.

Det är helt sjukt. Och detta var alltså bara ytterligare ett exempel när Persson har suttit och fabulerat för en allt mer beundrande SVT-journalisten Erik Fichtelius under tio år.

Public Service blev Perssons Private Service.

Jo, en sak till.

Jag glömde att säga att Persson också blåljuger på en annan punkt: att Marita Ulvskog inte hade varit på tal till ny vd. Jag kan på heder och samvete säga att hennes namn föreslogs både av Tomas Rudin och av båda facken på SR.

Källa:

Erik Fichtelius: Aldrig ensam, alltid ensam – samtalen med Göran Persson 1996–2006, Norstedts (2007)