Nya cyklar i Paris

Det var inte de små bilarna som hade svårt att få plats på vägarna eller alla proppfulla caféer och bistros med fransmän som inte verkade ha något bättre att göra än att läsa tidningen och dricka en espresso. Nej, det var cyklisterna på gatorna som såg annorlunda ut.

För det första var de många fler än senaste gången jag besökte Paris för några år sedan. För det andra så kom hälften av dem farande på något som nästan inte såg ut som en cykel—det liknade mer en elcykel med små lampor som lyste hela tiden.

Efter en diskussion med min son kom vi fram till att det inte var några elcyklar eftersom de alla trampade tappert. Men vad i hela världen var det som hade hänt i den här stan som för övrigt inte förändrat sig särskilt mycket de senaste femton åren?

Det verkade som om jag hamnat mitt i en reklamkampanj där alla körde samma beiga cykel med rejäla stänkskärmar och blinkande ellysen och små röda lampor därbak.

Svaret kom när vi rundade nästa gathörn.

Plötsligt såg vi ett femitotal av dessa cyklar parkerade i eleganta elektroniska cykelställ och det verkande som om vem som helst kunde låna dem.

Vi gick ett par kvarter till, och fann nästa ansamling av prydligt fastlåsta beiga cyklar med korg därframme.

Det var då jag insåg att Paris hade förändrat sig och fransmännen hade kreerat en liten minirevolution. Man hade börjat—cykla!

För där stod hyrcyklar parkerade i fast monterade automatiska hyrstationer över hela staden, och det verkade som om alla använde dem.

Hela den nästan platta stan var full med turister och fransmän som trampade istället för gasade när grönljuset slog på.

Det nya cykelsystemet som ska konkurrera med bilar och tunnelbana heter Vélib’ och är en förkortning av vélo libre eller vélo liberté, som betyder gratis cykel eller cykelfrihet.

Programmet startade i Paris för bara ett år sedan och har varit en sådan framgång att staden nu har 20.000 Vélib cyklar och 1.450 automatiska hyrstationer, vilket är ungefär en station för varje 300 meter genom hela centrala Paris. Det betyder att Vélib nu är det största hyrcykelsystemet i hela världen och det märks. Man kan inte promenera ett par kvarter utan att stöta på en ny hyrstation.

Stockholm har förstås också sina hyrcyklar, men problemet där är att de är mycket svårare att hitta, speciellt för turister. I Paris är tanken att man ska kunna plocka upp en cykel nästan varsomhelst och sedan lämna den när man kommit fram.

Det hela startade i Juli 2007 och har inte bara förändrat hur fransmännen förflyttar sig genom Paris utan även inspirerat en ny sång (lyssna här: http://www.youtube.com/watch?v=HzK02TUo6hE) och en ny blogg—”Velib et moi”, här http://blog.velib.paris.fr/blog/

Mannen bakom Vélib är Paris borgmästare Bertrand Delanoe som ville skapa en grönare storstad med mindre trafik. En del har anklagat honom för att försöka utrota bilarna i Paris, men hans cykelinitiativ har varit så populärt att hans opinionssiffror har skjutit i höjden.

Den robusta cykeln tillverkas av en fransk cykeltillverkare, Mercier, i Ungern och kostar cirka 10.000 kronor. Den har tre växlar och LED-lampor fram och bak som alltid är på och som får el från en dynamo i framhjulet.

Betalsystemet bygger på att stimulera många korta hyrperioder. Efter att ha betalat en euro för en dag, fem euros för en vecka eller 29 euros för ett år så kostar det inget om man lånar en cykel mindre än en halvtimme, eller byter cykel vid en ny station varje halvtimme.

Behåller du cykeln upp till en timme kostar det en euro, två timmar 7 euros och 10 timmar 70 euros. Tanken är helt klart att folk inte ska luras att behålla cykeln en längre tid utan att den ska vara redo för nästa resenär omgående.

Det elektroniska uthyrningssytemet håller koll på alla cyklar och var de är parkerade och på natten kör tjugo lastbilar omkring och flyttar cyklar till de mest attraktiva hyrställena. Skulle en cykelstation vara full får man 15 minuter gratis och varje hyrterminal visar antal cyklar och lediga platser på parkeringar i närheten.

Hela kalaset kostade över 600 miljoner kronor att bygga upp och bekostades av JCDecaux som är världens näst största utomhus reklamföretag.

Nästan 300 personer jobbar heltid med att hålla igång och reparera cyklar och terminaler. Paris får alla inkomster från cyklarna, plus en avgift på ungefär 25 miljoner kronor per år. I gengäld så får JCDecaux reklamrättigheterna och inkomsterna från 1628 utomhusreklamskyltar i Paris under den tioårsperiod som kontraktet gäller.

Ett liknande, men mindre avancerat system finns i Stockholm där man kan hyra cykel betydligt dyrare än i Paris—125 kronor för tre dagar, max tre timmar per dag, eller 200 kronor för en säsong, genom SL.

Problemet i Stockholm har dock varit en mycket omfattande vandalisering och stöld av dessa cyklar och det faktum att man kan promenera genom hela staden utan att se ett enda uthyrningsställe. Men vet man vart man ska gå är det faktiskt inte svårt att hitta en cykel, det finns nu 67 uthyrningsställen i centrala Stockholm.

För mer information om Stockholm City Bikes, se http://www.stockholmcitybikes.se/sv/

Ett annat alternativ för Stockholmare ett ta sig fram med kan vara att hyra en tvåhjulig elektrisk Segway. Det kostar runt 300 kronor för en tvåtimmarstur runt Djurgården och en Segway kan man hyra genom Ballongflyg Upp & Ner i Gallerian. För mer info se http://www.uppner.se/segwayerbjudande.aspx