Naken eller ej under kilten?

Vad värre är att febern tvingade mig att tacka nej till dagens bröllop med kort varsel, vilket alltid känns en smula oförskämt även fast man har en bra anledning. Men framför allt mycket tråkigt för att jag hade planerat att på bröllopet bära kilt.

Jag har redan för en vecka sedan omsorgsfullt lagt fram kiltens alla plagg och accessoarer. Nu ligger den bara där som ett tygstycke utan vare sig mål eller syfte.

Jag skulle dessutom premiäranvända ett par nya pumps. Förr har jag bara haft släta skor till kilten och därför alltid känt mig lite ofullständig när jag använt den. Nu får rosetterna vänta tills nästa tillfälle.

Hur är det då med bärande av kilt? Frågar man skottarna så kan vem som helst använda kilt när dom vill. Jag förstår detta med tanke på att de tjänar drösvis med pengar på att sälja sitt arv.

Frågar man mig (vilket ganska många gör) så anser jag att man ska ha ett eget tartan, det vill säga ett till familjen knutet rutmönster. Har man detta så är det bara att köra detta underbara plagg.

Bara det att man syr upp sina strumpor till kilten gör det hela värt besväret. Det är nämligen strumpor utan resår, sydda för att sitta perfekt runt vaderna.

Ska man då vara naken eller inte under? Detta är självklart som så mycket annat öppet för tolkning. Själva traditionen kommer från att man förr hade så långa skjortor att man knöt dessa mellan benen och på så sätt fick ett par kalsonger som dolde de vitala delarna.

Går man bort på en trevlig fest under värdiga former så skulle jag kunna rekommendera att ha ett par vita boxershorts under. Farmor blir så upprörd när det dinglar saker som kanske inte borde synas.

Men tillhörde man det skotska garde som var förlagt till Hongkong innan imperiet föll 1997 så fick man böta en låda whisky om man blev påkommen med kalsonger under kilten.

Allt detta får mig att minnas en rolig episod utomlands när jag var på en nattklubb iförd kilt. Jag hade på mig en poloskjorta till kilten och står upp i en soffa när jag plötsligt känner att det blir väldigt kallt om rumpan. Döm om min förvåning när jag vänder mig om och ser att sällskapet i soffan bakom har lyft på kilten och nu sitter och ger varandra pengar. De hade slagit vad med varandra om jag hade kalsonger eller inte på mig.

De som hade satsat på traditionen vann den kvällen.

Till skillnad från vad många tror så är det dock inte ett speciellt svalt plagg då kilten i sig väger över tre kilo och är gjord av ull.

Nu ligger jag i min frottémorgonrock istället för att sitta i mina välputsade pumps i kyrkan. Det är antagligen lika bra att passa på och sortera slipsarna. Men först hänga tillbaks kilten, sporran, kavajen och det andra.

Börja nu släktforska så att ni snarast kan köpa en egen kilt.