Moskva 2007: Alla shoppar efter förmåga

Här i Moskva har den senaste aprilsnön just töat bort och Röda Torgets blåsvarta kullerstenar träder åter fram ur blötslasket. Precis som Blå Hallen i Stockholms Stadshus inte är blå, har Röda Torget aldrig varit rött. Egentligen borde de kunna byta namn med varandra. Stadshuset har en hel del rött tegel och kan göra mer rätt för namnet Röda Hallen, medan torget framför Vasilijkatedralen snarare har en blågrå ton till vardags och aningen mörkare vid de återkommande tövädren.

Blå Torget i Moskva. Hm, smaka på det ett tag.

Alla tror att det röda var något som Stalin hittade på, eller Lenin, eftersom han ligger där röd och rosig i det röda mausoleet vid torget. Men som allt annat i Ryssland finns rötter längre tillbaka. Torget kallades länge det vackra torget och eftersom ordet vacker snart fick samma betydelse som rött, så blev det Röda Torget.

På väg från Kremls personalingång, frälsartornet, skyndar en kvinna i höga klackar över detta rödvackra torg, utanför Kremls rustkammare håller babuschkan hårt i sin Ikea-påse och i det splitternya shoppningcentret längs exklusiva Nikolaskaja Ulitsa sitter två tonårsflickor i ett hav av rosa och vita ballonger. Ibland ekar det, som av kraftiga gevärsskott, i marmorhallarna när någon av flickorna har blåst en ballong lite för hårt.

Röda Torget må ligga kvar, men Moskva har bytt färg.

Alla, från biljardärerna i de nyputsade palatsen till skolflickorna som en söndagsmorgon pumpar upp hundratals pr-ballonger, är involverade i samma projekt: Business.

Eller som det heter bizzznizz. Här har man inte ett jobb, man är i ”bizninz”, som egentligen kan vara vad som helst. Men arbetar gör man länge och ofta. Dygnet runt verkar det, för om man skulle behöva köpa en Rolex-klocka klockan tre en lördagsmorgon, så är det inga problem, det finns alltid en jouröppen affär för angelägna akuta behov. Moskva stänger aldrig.

–Har vi jobb, så arbetar vi tills vi är klara, gör inte ni det?

–Njäe, njet, ursäkta, jag kommer ju från Sverige, ni vet, vi spelade också hockey, fast numera talar vi mycket om 6-timmars arbetsdag i Sverige.

De skakar på huvudet. Något så tokigt har de aldrig hört talas om och undrar försiktigt om vi möjligen har infört kommunism i Sverige och så förklarar de sakligt för mig:

–Du förstår, vi har inte arbetat på hundra år i det här landet… det är därför vi har så mycket att ta igen!

Och arbetet lönar sig. Skatten för alla är 13 procent, varken mer eller mindre. Så det blir massor av pengar över till det andra stora intresset: konsumtion. Alla shoppar, efter förmåga. Biljardärerna shoppar upp alla Fabergéägg de kan hitta i världen och för dem hem till det ryska boet. De som ligger snäppet under i ligan shoppar diamanter och svarta bilar, gärna med säkerhetsfölje och resten köper Billy och nordiskt blont på Ikea.

Så länge oljepriset dansar, ler Moskva. Men i luften vibrerar också en nervös, hög spänning och en förebådad oro.

Här sker en ny revolution varje dag. Om ekonomin har tagit tre steg framåt. Så har friheten pressats rejält tillbaka.

För bakom de glittrande fasaderna döljs också en stark korruption och en allt ofriare press.

KGB:s gamla ökända Lubjanka ligger tungt kvar, även om Dzerzjinskilj-statyn utanför störtats. Det är långt väg till verklig frihet i Ryssland.

Under tiden sneddar jag hem över Röda Torget.