Missförståndet om Gazprom

Vostok Gas äger bara aktier i Gazprom, och Vostok Gas-aktien har därför också fallit kraftigt på Stockholmsbörsen.

Realtid.se skrev tidigare under fredagen om uppgifter från Financial Times om att Gazprom backar från att köpa in sig i ryska oljebolaget TNK-BP:s gasfält Kovykta, och spekulationerna gick ut på att Gazprom nu hamnat under finansiell press och drar sig ur affären av det skälet. Gazprom-aktien har backat från 17 dollar till 3,80.

Glaser ger en helt annan bild av läget.

– Det var TNK-BP:s beslut att sälja en del av Kovykta till Gazprom, eftersom TNK-BP fått problem med myndigheterna att uppfylla licenskraven för Kovykta, säger han.

Kovykta ligger i östra Sibirien, så enligt Glaser är det därför i första hand Fjärran Östern, Sydostasien och Kina som är naturliga områden för att köpa gasen från Kovykta.

Och Kina behöver i första hand gas i kustområdena och norra Kina. Kovykta-gasen skulle därför naturligast säljas till nordvästra Kina via en gasledning. Till de kinesiska kustområdena är det däremot naturligast med en gasförsörjning via fartyg, snarare än från Ryssland.

Kina har också egen gas, och har en gasledning som skulle passa för Kovykta-fältet att leverera gas via. Problemet är att den gasledningen används för fullt i dagsläget.

Kinas användning av gasledningen väntas dock minska de kommande 10 åren. Det kan börja märkas redan om 5-7 år, då Kovykta-gasen kan börja levereras med gasledningens återstående kapacitet. För kineserna vill gärna att gasledningen används fullt ut.

Problemet är att Kovykta-fältet är så rikt, att det skulle kunna producera 30 miljarder kubikmeter gas per år. Även med ledig kapacitet i den kinesiska gasledningen, skulle det inte finnas utrymme för att leverera mer än 2-3 miljarder kubikmeter Kovykta-gas per år inom några år, och kanske upp till 5 miljarder kubikmeter inom 10 år. Det kan finnas en långsiktig potential att skicka 10 miljarder kubikmeter Kovykta-gas via gasledningen.

– Så det här är inte intressant för Ryssland, säger Glaser.

– Har man ett gasfält som kan producera 20-40 miljarder kubikmeter per år, men bara kan leverera 2, 3 eller 4 miljarder kubikmeter. Det är inte intressant. I så fall måste man bygga mer gasledningar.

– Så Gazproms beslut har en geografisk och ekonomisk bakgrund på det sättet, förklarar Glaser.

Som konsekvens har inte Kovykta-fältet utvecklats på det sätt som myndighetslicensen förutsätter, så därför har det enligt Glaser blivit en fråga om myndigheterna kommer att återta licensen.

Det var inför hotet om det som TNK-BP valde att sälja en del av fältet till Gazprom, med en option att få köpa tillbaka 25 procent.

I samband med det kom Gazprom och BP även överens om ett djupare samarbete utöver Kovykta-fältet.

– Men det olyckliga som hände var att BP plötsligt började kräva mer betalt för Kovykta-andelen som Gazprom skulle köpa, säger Glaser.

Från början var det tal om ett pris på 4-5 miljarder kronor.

– Sedan började BP kräva 6 miljarder, och nu talar BP om 7 miljarder.

Det samägda bolag som Gazprom skulle bilda med BP utöver Kovykta-fältet, har inte heller blivit av. Tanken där var att BP skulle föra intressanta tillgångar till det samägda bolaget. Gazprom skulle för sin del lägga in en LNG-fabrik för att omvandla gasen till flytande form som kan fraktas med fartyg.

– Men BP var ovilliga att tillhandahålla sina tillgångar.

Ägarkonflikten inom TNK-BP mellan BP och de ryska oligarkerna där har lösts, men BP vill enligt Glaser fortfarande inte kompromissa i förhandlingarna med Gazprom.

– Det har blivit ett dödläge, och samtidigt blir de ryska myndigheterna allt mer frustrerade över att förutsättningarna för Kovykta-licensen inte uppnås, säger Glaser.

Därför har det nu börjat talas om att myndigheterna är på väg att återta Kovykta-licensen.

– Då finns det inget skäl för Gazprom att göra något.

Om licensen återtas kommer ryska staten att ersätta TNK-BP för de kostnader som lagts ned hittills för att utveckla fältet, men inte mer.

Och om licensen återtas kommer Gazprom ändå få ta över licensen utan någon öppen utauktionering. Det beror på en rysk lag som säger att större råvarufyndigheter i Ryssland skall gå till ryska storföretag där staten har ägarintressen. Ryska staten äger 50 procent av Gazprom.

Men vad är det då för rykten som säger att Gazprom har finansiella problem?

– Det är intressanta rykten, men jag ser ingen grund för dem, säger Glaser.

Han pekar på att Gazprom väntas ha tjänat över 70 miljarder kronor i vinst bara första kvartalet i år, och väntas tjäna över 200 miljarder kronor hela 2008.

Naturgas som det handlar om här används till stor del till elproduktion och uppvärmning av fastigheter, och vinterhalvåret är därför det klart bästa. Under ett av vinterkvartalen (fjärde eller första kvartalet), brukar Gazprom grovt räknat tjäna nästan lika mycket som under hela sommarhalvåret (andra och tredje kvartalen).

Poängen är att Gazprom har 60 procent av sin omsättning i Ryssland och drygt 30 procent av omsättningen i Europa, men tjänar hela vinsten i Europa medan det i princip är nollresultat i Ryssland.

Då ligger gaspriset i Europa på 500 dollar per 1.000 kubikmeter, medan det ligger på den statssubventionerade nivån 70 dollar i Ryssland.

Prisnivån i Europa är historiskt hög eftersom gaspriset bygger på priserna för 6-9 månader sedan för olja och oljerelaterade produkter, och i början av året låg oljepriset på rekordhöga nivån 150 dollar per fat.

Även om oljepriset nu har halverats, väntas inte gaspriset halveras om 6-9 månader eftersom gaspriset även bygger på oljerelaterade produkter som bensin vilka inte rör sig lika mycket upp och ner som oljepriset.

Men visst kan gaspriset i Europa väntas falla en del framöver.

– Gazprom har dock en ”kudde” i form av att gaspriset i Ryssland stiger, påpekar Glaser.

Ryska myndigheter har en plan att det ryska gaspriset successivt ska höjas till ett marknadspris. Europapriset är belastat med exporttullar och transportkostnader, så om man drar ifrån det motsvarar ett gaspris i Europa på 500 dollar detsamma som 300 dollar i Ryssland.

Myndigheterna har talat om att ett markandsmässigt gaspris i Ryssland ska nås redan år 2011, det vill säga nästan bara om två år. Men det återstår att se.

– Det vi har sett är i alla fall att gaspriset i Ryssland har höjts mer än 25 procent varje år, säger Glaser.

I nästa steg är en höjning med 13 procent beslutad till 1 januari 2009, och en ytterligare höjning med 15 procent 1 juli 2009.

– Så visst har Gazprom skulder kring 360 miljarder kronor, men eftersom bolaget tjänar över 200 miljarder kronor varje år är det inget att oroa sig över, säger Glaser.

Skulderna ska i snitt återbetalas inom 5-7 år så det är inte heller något akut behov av att återbetala dem.

Dock ska 70-90 miljarder kronor återbetalas inom 1 år, vilket har gjort att Gazprom börjat se över sina tidigare fastlagda planer att investera nästan 150 miljarder kronor i år i fortsatt utveckling av bolagets gasfyndigheter.

Glaser understryker att Gazprom de närmaste kvartalen gynnas av att gaspriset i Europa då kommer att ligga kvar på den höga nivån som baseras på det rekordhöga oljepriset från tidigare i år.