Konsten att hålla tal

Men om man nu har bestämt sig för att, antagligen mot bättre vetande, hålla tal så är det en sak som fascinerar mig något oerhört, nämligen när personen i fråga börjar med att säga; ”jag är ingen talare”. Se regel nummer ett för fan!

Stor ödmjukhet är något som alltid är åtråvärt och en dygd. Men ödmjukhet kring sin egen förmåga att tala medan man håller själva talet är väldigt missriktad. Jag vill minnas att det ibland, främst på bröllop, uppstår ett extremt behov att förbise regel nr ett och sedan repetera vad föregående talare har sagt in absurdum.

Nästa regel; var förberedd! Är det seriöst någon som tror att Winston Churchill (född på Blenheim Palace, än idag världens största privatägda slott) inte var förberedd när han skulle hålla tal? Och då menar jag inte att han hade druckit två flaskor champagne och en flaska whisky innan han började, utan att han hade repeterat, fått input från människor i sin omgivning och därefter leverade världens bästa tal någonsin.

På tal om förberedelser så är en annan regel att man inte läser innantill, såvida man inte håller ett radiotal.

Ett stort fel många gör är att försöka se naturliga ut när de håller tal. Detta gör bara att du känner dig desto onaturligare. Ett tydligt exempel är vikten av att stå still i talarstolen, det vill säga rör inte på dig. Du ska inte göra ett dansnummer utan tala med fokus på munnen.

Engelsmännen har ju nästan en privat klubb för allt från excentricitet till resande och konst men jag har i min extremt tunna allmänbildning inte kunna hitta någon klubb som riktar sig till just talare. Däremot så har de en alldeles utmärkt institution vid nordöstra hörnet av Hyde park som heter Speakers corner där man får ställa sig och prata om egentligen vad som helst hur länge som helst och ofta inför en ganska fascinerad och engagerad publik. Jag kan rekommendera alla som funderar på att prata inför en publik att låta sig inspireras av denna otroliga variation av talare.

Vad har man då på sig när man talar? Det beror självfallet på var man befinner sig och i vilket sammanhang. Ta till exempel ett av de bästa talen som någonsin har hållits, John F Kennedys installationstal den 20:e januari 1961. Eftersom han var en mycket elegant man som valde att upprätthålla de traditioner och det arv som lagts på hans axlar i och med att han blev president, så valde han självklart att bära jacket (eftersom talet påbörjades 12:51 så var det fortfarande förmiddag).

Efter denna höjdpunkt så har det publika talandets ståtliga inramning nästintill dött ut. Idag skall allt vara charmigt och gärna lite komiskt varmt och bekvämt. Allt detta är hur trevligt som helst men kanske inte när du exempelvis öppnar en riksdag.

Vi hade i Sverige fram till 1974 en väldigt vacker ceremoni som tv-sändes till alla hem i Sverige. Den hette Riksdagens högtidliga öppnande och alla kände till den. Vem idag känner till Riksmötets öppnande? Bara namnet låter tråkigt. Till och med kungen är tvingad att klä ner sig.

I Storbritannien har de självklart fortfarande State opening of parliament med full pompa och ståt. Även Norge, Danmark och Finland har liknande vackra ceremonier som är sammanhållande och en fullkomlig orgie i uniformer, frackar och ordnar.

Men vad vet jag, jag är ingen talare.