Världens länder kommer troligen att misslyckas med att sänka utsläppen av växthusgaser.
Klimatpolitiken på väg haverera?
ANNONS
Upptäck krypto på Bybit.
Oljan och kolet fortsätter att vara de dominerande energislagen de kommande decennierna, enligt en ny rapport.
Rapporten, som presenterades på tisdagen, har författats av Marian Radetzki, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet. Den utgör första delen i en serie rapporter från Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) om energiförsörjningen.
Analysen, som sträcker sig fram till 2030, bygger i första hand på de årliga sammanställningar som tas fram av OECD-ländernas energiorgan IEA, och USA:s energidepartement.
Omöjlig ekvation?
– Oavsett hur man räknar kommer de fossila bränslena att dominera stort till 2030. Det kommer inte att råda någon brist på olja fram till dess. Att samtidigt minska växthusgasutsläppen kraftigt är knappast möjligt. Läser man mellan raderna i rapporterna står det klart och tydligt att det inte kommer att gå. Enda möjligheten att få ihop det hela är en massiv infångning och lagring av koldioxid, säger Radetzki.
Sverige framhålls som ett lyckligt undantag från regeln. Vi har lyckats klara oss på en mindre andel fossila bränslen genom vår tillgång på biobränsle och en stor andel kärnkraft. Men globalt ser situationen annorlunda ut. De försök som gjorts att minska utsläppen har hittills varit ineffektiva och mest handlat om retorik, enligt Radetzki.
Misströstar om politikerna
– Det har varit mycket babblande, och jag har svårt att se att detta kommer att förändras. En djup klimatpolitik är det som krävs, men en sådan är nog inte politiskt praktikabel om man utgår från de historiska erfarenheterna, säger han.
Oavsett detta kommer kostnaden för att försöka stoppa den globala uppvärmningen att bli hög. Radetzki hänvisar till den beräkning på en procent av världens BNP som gjorts av den brittiske ekonomen Nicholas Stern.
Fast han påpekar samtidigt att den summan inte är så stor i jämförelse med de senaste årens oljeprisökning som redan har kostat konsumenterna fem gånger så mycket. Hans slutsats är att vägen framåt kan bli smärtsam, men världsekonomin löper knappast någon risk att stjälpa.
