Kladdigt Kamprad

Byggbolaget Peab fyller på kassan med 300 miljoner kronor genom att sälja ut egna aktier till Ingvar Kamprad.

Enligt både Peab och familjen Kamprads talesperson Per Heggenes rör det sig om en helt privat investering utan kopplingar till vare sig Ikea eller de omtalade ägarstiftelserna i Holland och Liechtenstein.

Att Ingvar Kamprad som privatperson kan hala upp plånboken och investera denna typ av summor på börsen stämmer dåligt överens med bilden av den hårt kämpande entreprenören som ”skänkt bort” Ikea för att ge sfären ”eget liv”.

Visst har Ingvar Kamprad synts i ägarlistor i börsbolag tidigare men inte med investeringar av den här kalibern. Han äger exempelvis 210.000 aktier i Geveko, värda 1,5 miljon kronor.

Peab-investeringen lär späda på ryktena om att Ingvar Kamprad sitter på en egen en oredovisad miljardförmögenhet.

Men affären väcker också en rad andra frågor. En är om den alls är lämplig.

Peab har ett löpande mandat från årsstämman att sälja egna aktier, bland annat för att optimera ”kapitalstrukturen” i bolaget. Enligt Peab fick bolaget en påstötning i förra veckan om att investeringen var möjlig.

Det var långt ifrån en slump. Göran Grosskopf, en av Ingvar Kamprads närmast betrodda genom åren och mannen bakom det avancerade ägarupplägget, är ordförande i Peab.

Med tanke på personkopplingarna är det anmärkningsvärt att Kamprad bjuds in att investera så nära en kvartalsstängning.

Han hade heller aldrig kunnat köpa motsvarande aktiepost över börsen utan att trycka upp kursen.

En annan omständighet som kladdar ner affären är att Peab och Ikea sedan många år har nära affärsrelationer.

Peab har tidigare byggt flera Ikea-varuhus och i slutet av förra året fick byggbolaget en stororder på tio nya anläggningar värd uppskattningsvis 2 miljarder kronor. En faktor i avtalet var en förmånlig prislapp för Ikea.

Nu kommer alltså en fet påse pengar tillbaka från Ikea-grundaren Ingvar Kamprad.

Man kan tycka att Peab, som svärtats ner rejält av muthärvan i Solna, borde hålla sig borta från snåriga affärstransaktioner med koppling till stora kunder.

Eller så har nöden ingen lag. Kanske är likviditetsbehovet så brännande att en stor finansiär i bolagets närhet är den enda möjligheten.

Men varför skulle Ingvar Kamprad köpa in sig i ett sådant läge? Många frågor blir det.