Ja i Bryssel - bingo för tv-bolagen

Oppositionen i riksdagen vill att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth röstar nej.

Jämfört med tidigare förslag är det tv-direktiv som kultur- och medieministrarna röstar om på torsdagen i Bryssel en ganska urvattnad historia. Kompromisser, inte bara mellan medlemsländerna, utan också mellan kommissionen, ministerrådet och parlamentet har lett fram till något som ingen är helnöjd med, men ändå något som alla länder verkar ställa sig bakom.

För svensk del betyder direktivet, vars innehåll ska bli svensk lag inom två år, att TV 4 får sända två minuter mer reklam per timme, vilket är lika mycket som TV 3 och Kanal 5 sänder i dag. TV 4 slipper också dagens regler om var reklamen ska placeras, vilket sätter punkt för ett oändligt antal bråk med Granskningsnämnden som genom åren bötfällt tv-bolaget med miljonbelopp. Det betyder med all sannolikhet också att svenska tv-tittare får vänja sig vid produktplacering i programmen.

För de svenska politikerna är dock inte tv-direktivet någon framgång. Sverige försökte under ordförandeskapet 2001 exportera det svenska förbudet mot barnreklam till hela EU, men det blev blankt nej. Därefter har svenska regeringar försökt få in de svenska tv-bolag som sänder från Storbritannien (TV 3 och Kanal 5) under svensk lag, men även det har mött starkt motstånd. I förslaget som kulturministrarna röstar om på torsdagen uppmanas medlemsländerna att samarbeta, men längre än så har Sverige inte kommit.

Socialdemokraterna vill att Lena Adelsohn Liljeroth röstar nej och på så sätt försöker tvinga fram ett för svensk del bättre förslag. Förre kulturministern Leif Pagrotsky hävdade nyligen att regeringen försöker dölja sitt misslyckande bakom ett fikonlöv och att det nya tv-direktivet i alldeles för stor utsträckning tillgodoser tv-bolagens önskemål.