Ingen lek att pussla med lagen

Idag beslöt Sveriges riksdag att införa obligatorisk kommunikationsdeklaration för samtliga svenskar som använder telefoni och internet.

Uppgifter om varje telefonsamtal, varje uppkoppling mot mobilnätet, varje uppkoppling mot internet samt varje e-postkontakt registreras och lagras av din operatör på uppdrag av staten från och med 1 maj i år. Uppgifterna rör vilka som kommunicerar, tidpunkt, plats och identitet på utrustningen.

Denna så kallade trafikdatalagring, eller lagring av trafikuppgifter, bygger på ett EU-direktiv som införts i land efter land de senaste åren.

I Sverige är införandet försenat, dels beroende på politisk långbänk (dylika lagar fattas bäst med betryggande avstånd till riksdagsvalet), dels beroende på att en minoritet av riksdagen krävde bordläggning av frågan när den var upp för första gången förra våren.

I realiteten har det dock bara varit en tidsfråga innan förslaget skulle gå igenom. Vid omröstningen på onsdagen var en klar majoritet för förslaget som stöttades av Alliansen samt Socialdemokraterna.

Oavsett om man är för eller mot datalagringsidén så kan man konstatera att riksdagen hanterar integritetsfrågorna på ett mycket oansvarigt sätt.

Dagens beslut kommer inom kort nämligen att följas av ytterligare beslut på samma område.

Redan innan det bestämdes att våra kommunikationsuppgifter ska registreras och lagras så har regeringen lagt fram en proposition med förslag på hur polisen och andra myndigheter ska få öka användningen av dessa databaser.

Proposition 2011/12:55 (De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation) överlämnades till riksdagen i februari i år.

Ny lagstiftning, som är en godispåse för myndigheterna (även Skatteverket), föreslås träda i kraft redan den 1 juli.

Huvudtemat är att trösklarna för att få tillgång till trafikuppgifter sänks radikalt. Polisen och andra myndigheter ska få tillgång till uppgifterna även i underrättelseverksamhet samt i förundersökningar utan brottsmisstänkt.

Uppgifter om vem som använder ett visst IP-nummer på internet ska lämnas ut redan vid mycket ringa brottslighet.

Polisen får också möjlighet att följa personer i realtid via mobilens ständiga kontakter med nätverken samt ökade möjligheter att genomföra så kallad masttömning där alla telefoner i ett visst område identifieras.

På mycket kort tid är alltså riksdagen på väg att återigen införa ny lagstiftning som dramatiskt ökar statens övervakning av de enskilda medborgarna.

Men i den politiska debatten diskuteras de enskilda lagarna var och en för sig (om de alls diskuteras), som om de inte hade något med varandra att göra.

Att lägga pusslet och se vilka konsekvenserna blir för helheten verkar de folkvalda helt enkelt inte klara av eller ens ha intresse av.

Den parlamentariska integritetsskyddskommittén slog redan för fem år sedan fast att det fanns ett stort behov av en övergripande konsekvensanalys av de nya övervakningslagar som införts de senaste tio åren.

Sedan dess har inget hänt vilket dagens riksdagsbeslut är ytterligare ett tragiskt bevis på.