François Bayrou

Med vind i seglen kan han vinna över huvudkandidaterna Nicolas Sarkozy och Ségolène Royal. ”Invånarna är trötta på det meningslösa kriget mellan höger och vänster”.

François Bayrou är knappast är någon internationell kändis, men välpositionerad i hemlandet. Redan för 25 år sedan valdes han in i underhuset för ”centerpartiet” UDF och var utbildningsminister under fyra år på 90-talet.

I presidentvalet 2002 lyckades han dock bara få 6,84 procent av rösterna.

I år har han däremot lämnat det marginella lägret och nafsar plötsligt Socialistpartiets och högerpartiet UMP:s kandidater i hälarna, genom att uppnå 23 procent i opinionsundersökningarna. En av förklaringarna är förmodligen att en och annan traditionell vänsterväljare inte tycker att Royal är tillräckligt bredaxlad och en och annan högerdito inte gillar Sarkozys ”hårda tag”. Men själv påstår han med sitt sedvanliga lugn att:

– Invånarna är trötta på det ständiga kriget mellan vänster och höger, som inte leder någon vart.

François Bayrou lockar inte med att måla upp ett framtida drömlandskap, men vinner på att han uppfattas som ovanligt ”ärlig”. Hans program kallas för ”socialekonomiskt” och hans främsta käpphäst är landets enorma statsskuld.

– Det är oansvarigt att lämna över problemet till kommande generationer, säger han.

Han vill skapa nya arbetstillfällen genom att stödja landets små och medelstora företag, till exempel genom att låta dem nyanställa två personer utan att behöva betala sociala avgifter. Dessutom vill han satsa stort på forskning. Även om de offentliga utgifterna måste minska, ska han inte spara in ett enda öre på utbildningsbudgeten.

– Problemet med franska staten är att den är närvarande i det Frankrike som mår bäst, men saknas både i de utsatta kvarteren och på landsbygden, säger han.

Men han kritiseras nu för en annan slags populism än den man brukar tillskriva politiska extremer, eftersom han ”låtsas att det går att ställa sig vid sidan om vänster- och högerskalan”. Socialisterna hävdar också att hans politiska karriär är ett bevis för att han är en högerman, även om han under de senaste två åren alltmer har opponerat sig mot regeringspartiet UMP. Oavsett vilket har alltså denne ”man av folket” ett allt större förtroende hos väljarna.

– Jag är den ende av de stora kandidaterna som har arbetat med mina egna händer. Jag vägrar att ge några demagogiska löften. När jag presenterar reformer, talar jag också genast om hur de ska finansieras, säger han i en intervju i L’Express.

François Bayrou är utbildad till gymnasielärare i franska och undervisade i några år innan han inledde sin karriär som yrkespolitiker. Han har dessutom skrivit en bästsäljare i form av en biografi om den franske kungen Henrik IV (1553–1610).

Och han har äkta jord på fingrarna sedan barnsben. Han föddes 1951 i sydvästra Frankrike i ett litet samhälle mellan Pau och vallfärdsorten Lourdes, där hans föräldrar var lantbrukare och har fortfarande en gård i trakten. Där står en av de ägodelar som han brukar visa upp, när han får frågan om sina tillgångar, en gammal traktor som har namnet ”Lust”. I närheten ligger också hans uppfödning av fullblodshästar.

– Bayrou är kandidaten som mirakulöst har räddats undan förmögenhetsskatten, skriver

”Le Canard enchaîné” den här veckan. Satirtidningen har i sin granskning av kandidaterna nyligen skrivit att Nicolas Sarkozy har köpt och rustat upp en tjusig våning till ett ovanligt fördelaktigt pris och att Ségolène Royals husinnehav är undervärderade hos skattemyndigheten.

– François Bayrou slipper däremot, till skillnad mot dessa två kandidater, någon förmögenhetsskatt, eftersom hans ägodelar går under kategorin ”lantbrukstillgångar”, hävdar tidningen. Men om man ska leta i UDF-kandidatens bakgrund har man nog svårt för att finna några häftigare skandaler. Ja, bortsett från en örfil inför förra presidentvalet, som han gav en tioårig pojke, som försökte rota i hans fickor, vid ett tumultartat möte i Strasbourg.

– Nej. Den ångar jag inte, säger han.

Hans medarbetare berättar att han har ett stort ego, fast tillägger att det är en nödvändig egenskap om man ska styra ett land som Frankrike. Hans starka karaktär sägs ha formats av ett handikapp, som gjorde att han fick utstå en hel del smädelser i barndomen. Att han har lyckats bota sitt stammande, som i dag är knappt märkbart, möts av beundran.

François Bayrou är också ”familjefadern”, som gifte sig när han var 20 år och i dag har sex barn och tolv barnbarn. Han är utövande katolik, men är en stark försvarare av den religionsneutrala republiken.

Frågan är nu om hans stigande popularitet håller i sig fram till valet i slutet av april. Frankrike har sett andra kandidater med vind i ryggen, pysa ihop på valdagen. Och även om han skulle hamna på landets högsta ämbete är det lite oklart hur han senare under våren ska få ihop en majoritet i parlamentet vid valen till Underhuset. Union pour la Démocratie Française, har idag bara 29 av de 577 platserna.

François Bayrou vill skapa en koalitionsregering, som ska ”bestå av det bästa som landet kan frammana”, men än så länge köar knappast konkurrenterna om ministerposterna.

Anna Trenning-Himmelsbach

frilansjournalist Frankrike

redaktionen@realtid.se