Fötternas förälskelse

En önskedröm är kanske att vara den manliga motsvarigheten till Imelda Marcos och ha hundratals kvadratmeter tillägnade endast sina skor. Hon ägde 1060 par men detta är tyvärr för de flesta endast en dröm. Vilket dock inte gör så mycket, det behövs bara ett fåtal par skor för att ha en full fotgarderob.

Vad behöver jag då? Det mest grundläggande och viktigaste är ett par Oxfords, denna alltid lika vackra, oförstörbara, till allt passande (inte idrott), tidlösa sko. Modellen kommer ursprungligen från Skotland där den ibland kallas för Balmoral och är inspirerad av en sko som var populär hos elever vid Oxford i början av 1800-talet, en Oxonianstövel, därav namnet. I Frankrike kallas den Richelieu.

En svart välputsad lädersko med en enkel söm över tån kanske låter tråkigt men det sitter som alltid i detaljerna. Man skulle kunna drista sig till att tro att det inte går att misslyckas med en vanlig svart sko, men det går. Bästa exemplet är fyrkantig tå, djävulens påfund!

Frågan är då, hur lyckas man? En lite smalare sko är att föredra framför motsatsen och precis som att knuten på slipsen skall vara liten så vill man att sulan på skon skall vara tunn och inte sticka ut på sidan utan gå i stort sett kant i kant med själva skon.

Ett tåjärn hjälper inte bara hållbarheten utan ger också ett bestämt steg när man skrider fram över stengolvet.

Putsningen är inte att förglömma. Självklart ska det vara blankt, väldigt blankt, men glöm aldrig att putsa undersidan av skon strax före klacken, för den där extra elegansen. Snörningen bör självklart inte vara korslagd utan vertikala linjer mellan hålen.

Att införskaffa skor av god kvalitet, hur dyra de än är, är alltid en god affär. Ta bara en av världens bäst klädda män (som jag kan ha nämnt förut), Prins Charles. Han har haft sina svarta Oxfords i 40 år. Imponerande!

Ett par bra skor utvecklar man en relation till och precis som allt man älskar vill man ta hand om dem och inte skilja sig. Man putsar, kostar på en ordentlig ansiktslyftning varje år, byter ut hälen när den börjar sacka ihop, tillslut så lappar man ihop dem när de inte kan hålla ihop sig själva längre.

Man kan också få skorna att må bättre av att köpa saker till dem som högkvalitativa skoblock av cederträ, skopåsar i sammet, och de finaste borstar.

Men i slutändan så handlar det om att regelbundet sköta sina skor, och ta hand om dem med ömhet och kärlek. Låt fötterna bli förälskade.

Den stora drömmen om John Lobb (skotillverkare grundad 1849), har för mig ännu inte gått i uppfyllelse men det borde vara alla mäns mål vad gäller fotbeklädnad.

Om jag någonsin skulle få privilegiet själv, planerar jag att sitta barfota och äta lunch på Brookes (klubb på 60 St. James’s Street, grundad 1764) innan jag promenerar till 9 St James’s Street och för första och sista gången hämtar ut mina J. Lobb Oxfords!