"EU-toppmötet har inte löst eurons kris"

Han rankas som en av Bryssels 30 mest inflytelserika personer av Financial Times. Idag, måndag, på DI debatt ger han sin syn på förra veckans EU-toppmöte i Bryssel. Han menar att för ett EU-toppmöte som har beskrivits som en sista chans att rädda euron var resultatet ”överraskande magert.”

Enligt honom gav toppmötet två viktiga signaler.

Den första är att euromedlemmar skapar ett nytt fördrag med syfte att på ett bättre sätt än tidigare kontrollera olika länders budgetpolitik. Den andra är att länderna ska få fram fler resurser till Internationella valutafonden, IMF, för att bygga ”skyddsvallar runt Italien och andra länder på gräns till finansiell kollaps, enligt Fredrik Erixon.

Han menar dock att det krävs betydligt fler åtgärder från euroländerna för att nå ända fram – närmare bestämt tre avgörande sådana.

För det första menar han att euroländerna behöver en mer sofistikerad politik för att hantera finansiellt sköra banker.

Enligt Fredrik Erixon är många av de europeiska bankerna insolventa, medan andra har problem med att finansiera sig på kort sikt. Här behövs inte bara bättre tillgång till centralbankslån och utländsk valuta, utan även ett omedelbart kapitaltillskott för att stärka balansräkningen.

En ytterligare kategori är banker som visserligen är solida, men vars kapacitet hotas av kraftigt utökade kapitaltäckningskrav. Enligt Fredrik Erixon leder detta till att banken minskar sin kreditulåning, vilket förstärker den ekonomiska turbulensen.

Som andra huvudpunkt vill han se att lånevillkoren till Grekland skrivs om i syfte att driva tillväxtreformer snarare än att få till stånd en snabb budgetbalans.

Här föreslår Fredrik Erixon en kraftig nedskrivning av landets skulder samt en plan för stöd ända fram till 2020. Men villkoret är att Grekland går igenom en ekonomisk revolution lik den: ”östeuropeiska länder gick igenom efter kommunismens fall.”

Om euroländerna inte vill hjälpa Grekland måste landet ta sig ur eurosamarbetet, resonerar Fredik Erixon.

Hans tredje förslag är att hela euorområdet behöver nya initiativ för att öka tillväxten. Här menar Fredrik Erixon att länderna visserligen har huvudansvaret själva för sådana reformer, men att mycket även måste göras på Bryssel-nivå och att den så kallade 2020-agendan varit ett skämt – ”en byråkratisk skrivbordsprodukt snarare än en reell agenda för reformer.”