Ett skyddshelgon att räkna med

På nyårsafton hade jag den stora turen att få vara på en välarrangerad nyårsfest med mycket trevliga människor, alla på gott humör och hoppfulla, en av de stora fördelarna med nyårsfest. De flesta är på lite onaturligt bra humör, övertaggade, detta medför att vissa tar en drink eller två för mycket, stämningen går i taket och alla ser fram emot en ny start.

Bland det första jag får göra på kvällen är att knyta en god väns fluga något jag gör med glädje och lite förundran.

Sedan börjar den mycket angenäma middagen, där jag hade tur att få en mycket fin placering vilket självklart förhöjer njutningen. Men de riktiga stjärnorna var alla som jobbade på nyår, helt fantastiska!

Efter middagen så skulle själva tolvslaget firas.

Det hela skedde utan några överraskningar, det var klart, kallt, fyrverkerierna syntes väl, alla hurrar på det korrekta tolvslaget, alla kramas, vissa pussas andra utväxlar kyssar, sen snabbt in i värmen igen.

Fest i två timmar. Vad vill man göra när festen är slut? Jo, man vill fortsätta festa. Vilken tur att en vän redan hade tänkt så långt och förberett vidare nattövning i sitt hem.

Mot efterfesten.

Denna förflöt utan vidare dramatik, klockan blev lite för mycket, dags att gå hem.

Här börjar kvällens mest intressanta händelse för mig. När jag tar steget ner i trappan för att påbörja min färd hem, påminns jag om nackdelarna med att ha tunna lädersulade lackpumps på mig. Halkar, faller, landar på munnen, ett mycket intressant sätt att ta emot fallet, kan inte rekommendera det till någon.

Jag ställer mig upp, skrattar och vill fortfarande åka hem. Som tur är, är min omgivning av en helt annan åsikt då de kan se själva verkan av fallet.

Efter en hel del övertalning om att läppen i själva verket ska sitta ihop och inte vara delad som en kavaj med enkelslits, blödande och allmänt fumlande så hamnar jag i en taxi till S:t Görans sjukhus. Det är ett äventyr i sig att få en taxi blödandes på nyårsnatten.

In på S:t Görans trillar till sist två stycken män, en mycket hjälpsam och en mycket skadad, båda ganska på örat.

Inom loppet av vad som kändes som fem minuter så var jag omhändertagen, ihopsydd och informerad om att jag fått åtta stygn i ansiktet och slagit ut en och en halv tand, allt detta bara för att jag ville gå hem.

Regelrätta helgon inget annat, tålmodiga och fantastiska, tack S:t Göran!

Däremot fick jag en underlig fråga när jag låg där på bänken och blev sydd.

Blir det inte bekvämare om du tar av dig flugan?