En björntjänst gör ju ingen glad

Alla vill ha en egen liten bit Zlatan. Och alla formar sin lilla Zlatan-bit som om han egentligen varit tillverkad av modell-lera. Inte en människa. Företag, privatpersoner, media, organisationer – alla pratar Zlatan. En del vill beundra, andra vill kapitalisera på varumärket Zlatan. Zlatan säljer. Zlatan säljer schampo, nyckelringar och Canal plus-abonnemang. Zlatan säljer bilden av den framgångsrike invandraren, killen som går sin egen väg och som struntar i om han är älskad och just därför blir det.

Zlatan är den mest beundrade mannen i Sverige, enligt en undersökning. Mer omtyckt än Kungen, Gunde Svan och Arne Weise. Zlatan är någon, på vilken vi kan projicera våra drömmar. Zlatan är snyggast i Sverige. Alla kvinnor vill vara med Zlatan och alla män vill vara som Zlatan. Snart blir Zlatan invald i Svenska Akademin. Han är redan hedersmedlem i Riksförbundet för korta män som leker med modelljärnvägar. Januarinumret av Ebbas Vecko-Revyn är, enligt vanligtvis ganska välinformerade källor, ett temanummer om Zlatans kläder.

Vad hände?

För några år sedan tävlade medelålders skribenter i att säga ”Han kommer aldrig bli något. Han är för kaxig. Han måste lära sig att spela för laget” i så många variationer som möjligt. I Jante-lagens eget favoritland hade Zlatan utsetts till hatobjekt. ”Visst ser det snyggt ut men det leder ingenstans. Han kommer aldrig bli något!”, sade en annan känd svensk bollirare på den tiden. Då, för några år sedan, när det var helt ok att såga Zlatan så där lite lagom. Nu är det annorlunda.

Zlatan säger att vi kan vinna VM. Plötsligt tror sextiofyra komma fem procent av svenska folket att Sverige vinner VM. Fast bara om Zlatan är frisk och spelar från start. Zlatan blir en bok som handlar om Zlatan. I huvudet på Zlatan. Lite citat, lite korta texter, lite antaganden om varför Zlatan är Zlatan samt en text av bokens redaktör Simon Bank. En bra text, men ändå. Ingen pratar med Zlatan om varför Zlatan är Zlatan. Alla har sin egen Zlatan. Ungefär som Joakim Pirinens desperata huvudfoting som förtvivlat skriker: ”Jag vill så jävla gärna tycka något!”

I svenska (och faktiskt även en del utländska) media har Zlatan blivit fotbollens Wayne Gretzky. Om han rör bollen i ett anfall och det sedan, sju moment senare, blir mål står det i tidningen att Zlatan låg bakom målet. Om Zlatan stoppar ett alldeles för hårt uppspel med klacken och bollen tar en båge över backen, Zlatan hinner först, Zlatan gör mål, skriver journalisterna att det var en fantastisk manöver och nästan snubblar över superlativen för att beskriva detta klassiska mål. När alla med någon som helst inblick i fotboll såg att målet visserligen var snyggt men att Zlatan inte menade att klacka bollen över backen. Han hade lite tur helt enkelt. Den gången åtminstone.

Zlatan är en ruskigt bra fotbollsspelare. En sådan spelare som alla vill ha i sitt lag. En matchvinnare. En lirare. En spelare som gjord för att vara tungan på vågen i en jämn match. En kille som har den talang och de förutsättningar som krävs för att kanske, om han får vara frisk och utvecklas, bli Sveriges bäste fotbollsspelare genom tiderna. Men där är han inte än. Vi gör Zlatan en björntjänst när vi tillskriver honom egenskaper han ännu inte har eller egenskaper han aldrig kommer att ha. Vi gör Zlatan en björntjänst när vi gör honom till föremål för våra drömmar. Zlatan kan aldrig uppfylla våra önskningar om en svensk superhjälte. Zlatan behöver bara en boll. Och ibland, inte alltid, bara ibland, gör han något som få andra skulle klara av. Då kan vi luta oss tillbaka i tevesoffan och bara njuta.

Till sist: Gott nytt år, Zlatan! Nu vinner vi VM!

Ps. En tjänst (utan prefixet björn): Henke flyttar hem i sommar! Lagrell småler. Blir det lättare att sälja teverättigheterna till Allsvenskan nu? Jovars! Rune Hauge gör vågen i skatteparadiset. Ds.

Niclas Kindvall