Det näst vackraste plagget, del 2

I förra krönikan skrev jag om smokingens mest grundläggande förutsättningar. Nu till de stora väsentligheterna!

Kavajen bör bäras som antingen enkelknäppt med väst eller dubbelknäppt utan väst.

Föredrar man den enkelknäppta så skall västen vara djupt urringad och det får under inga som helst omständigheter uppstå en glipa mellan väst och byxor så att skjortan syns där i mellan. Har man lyckats ska det se ut som man har en svart sparkdräkt under kavajen.

Dubbelknäppt har kravet att den måste sitta som den är målad på kroppen med fyra knappar varav endast den övre högra knappen skall vara knäppt.

Den dubbelknäppta kan även med fördel bäras med schalkrage men då är det av största vikt att slaget är lätt överdimensionerad på bredden (något som prins Michael av Kent är mästare på).

Om schalkrage inte bärs så skall slaget vara spetsigt.

Sammetskavaj fungerar men helst bara i mindre slutna sällskap i hemmet.

Alla former av kavajer gör sig bäst med dasslock (dubbelslits). Locket bör vara 33cm högt.

Vilket får mig att komma ihåg ett tillfälle när min petighet slog tillbaks.

Jag var i Vietnam med en god vän och vi bestämde oss för att sy upp varsin kavaj. Sagt och gjort, vi gick till skräddaren och med vår sedvanliga lite smått märkliga vurm för detaljer så var vi extremt noggranna med att dasslocket skulle bli riktigt högt.

Med tydliga fingerpekningar högt upp på ryggen så gick vi därifrån nöjda med att vi hade förklarat så väl.

Men när vi kom tillbaks några dagar senare för att hämta ut våra kavajer så såg de ut som märkliga mantlar. Den snälle skräddaren hade tagit oss lite väl hårt på orden och gjort locket hela vägen upp till skuldrorna.

Så kom ihåg, 33 centimeter är det perfekta måttet.

Byxorna bör gå hela vägen upp till naveln. Känns det lite konstigt så sitter byxorna rätt, detta för att undvika tidigare nämnda glapp.

De ska även vara lite vida i midjan så att de kan hänga från axlarna i hängslen. En mans kläder skall hänga från axlarna för att få det perfekta fallet, förutom de självklara undantagen strumpor, kalsonger osv…

Byxorna bör även vara lite för korta. När man står upp skall de vara absolut spikraka, ingen vill ha ett stort bylte nere vid fötterna.

När vi ändå har kommit till fötterna: skor.

Lackskor är en självklarhet och att föredra är pumps med rosett, för att citera en känd bok om stil ”dessa skor visar inte bara prov på stil men också på stort mod”.

Vissa använder sammetstofflor, dessa bör i så fall vara svarta utan monogram.

Näsduken bärs med fördel i en avvikande färg, dock helst inte röd.

En annan viktig detalj: armbandsur bärs ej.

Hoppas nu att kavajen sitter som den skall till nyårsfirandet och att alla njuter av festligheterna och kan lämna 2011 bakom sig och se fram i mot ett 2012 fyllt av detaljer.

Gott nytt år!

P.S. I min förra krönika så nämnde jag att man kan bära skjorta av piké detta kommenterades och ansågs ej vara ett vävt tyg och generellt fel.

För att undvika dylika missförstånd överlämnar jag ordet till Nationalencyklopedin:

Piké (fr. piqué, av piquer ´sticka´) i textiltekniken dubbelvävt, tätt vanligen vitt tyg med små reliefmönster…. Det används till skjortbröst, kragar, garnering o.d. (band 15, sid 116).