Cecilia Enberg,

– Nej, inte direkt. Men samtidigt tycks värdet av att skapa gemensamma grunder, och att sudda ut skillnader mellan individer vara starkt överskattat. I vissa fall är det resursslöseri att ha för mycket tid tillsammans, säger Cecilia Enberg, som vid institutionen för Ekonomisk och Industriell utveckling vid Linköpings Universitet, IEI, skrivit en avhandling om hur produktutveckling på ett företag kan organiseras.

– Om man ska kunna dra nytta av varje individs specialiserade kunskaper så gäller det att vara medveten om skillnaderna och hitta sätt att överbrygga dem. Men samtidigt får man inte bli alltför lika varandra i sitt sätt att se på problemen. Risken är att projektet blir lidande och att man inte lyckas nå sitt mål om man alltid ska jämka ihop sig för mycket.

Enligt Enberg så är litteraturen på det här området ofta fokuserad på att just etablera gemensamma kunskapsbaser, att medarbetare ska arbeta nära tillsammans och interagera mycket. Men hennes studier av produktutveckling i två olika företag visade att detta förmodligen inte alltid är den bästa lösningen.

– Olika förhållningssätt kan behövas i en process. Ibland är det också mer effektivt om delar av ett projekt löses mer individuellt, säger Enberg, som studerat produktutvecklingsprojekt i två företag; ett handlade om att utveckla en truck, och det andra om att utveckla en ångturbin.

Så gemensamhetsskapande aktiviteter som kick-offer är inget att rekommendera?

– Kick-offer kan behövas, bland annat för att ta till vara de erfarenheter som finns i organisationen från tidigare projekt. Likaså behöver man självklart träffas emellanåt för att vara uppdaterad kring vad som händer i projektet och vad det innebär för det egna arbetet.

– Däremot tycker jag att man kan betrakta de råd som förespråkar byggandet av gemensamma kunskapsbaser med större skepsis. Det är långt ifrån i alla projekt som det behövs.