Borats teknik

”US-and-A” säger alla numera i stället för det gamla ”USA”. Det ska uttalas med kazakstansk brytning och den karaktäristiska pausen framför A-et. Borat-filmen har tagit ett grepp om samtidshumorn. Med all rätt.

Nakenbrottarscenen på hotellet är underbar. Borat har fått världen att skratta åt sin egen spegelbild.

Det har sina konsekvenser. Arbetsvillkoren för verkliga tv-reportrar i Kazakstan måste ha blivit minst sagt svårartade under år framöver. Tänk dig att en statlig kazakstansk TV-kanal ringer och försöker få en intervju. Folk kommer bara garva.

Men bakom Borat finns också allvaret. Kazakstanska regeringen protesterar och ryssarna vägrar visa den. Filmen rör om djupt i fördomsträsket. Och när skratten klingat av, finns något viktigt att se.

Jag tänker på den teknik
som Borat använder i filmen. Här är den tydlig så att var och en kan bli resistent mot den när den iscensätts i verkliga livet. Det är Foten-i-dörren-metoden, de små stegens tyranni. Såväl diktatorer som oförargliga men påstridiga försäljare utnyttjar den.

Idén är att börja förföriskt försiktigt och ofarligt för att få med dig i dansen. Omärkligt och stegvis trappas det sedan upp, men eftersom du redan har tagit det första danssteget, dras du suggestivt med i en virvel där någon annan snart har tagit kontrollen.

Nobelpristagaren Imre Kertész skildrar just detta i sin starka roman ”Mannen utan öde”, där den fjortonåriga skolpojken i Budapest 1944 leds vidare från skolbussen i små och till en början enkla steg, men som sammantagna ledde till helvetet i Buchenwald.

Borat använder sig av tekniken i till exempel scenen med talet och nationalsången på rodeon. Han börjar sin folkförförelse med uppmaningar som alla kan applådera, för att snart trappa upp i de mest förskräckliga uttalanden, som fortsatt får applåder. Först när han säger att varje mänskligt väsen, varje råtta ska utrotas reagerar publiken.

I en Borat-sekvens om finns på nätet sjunger Borat på en country-klubb och börjar första versen med problemen med transporter i Kazakstan, det är ju ett stort land och dåliga vägar. Det är lätt att få country-publiken att hänga med i refrängen, och nu är spelet igång. Borat har fått greppet och glider snart in i en retorik om får fullt vuxna människor någonstans på amerikanska landsbygden att låta som i Berlin 1936.

Turligt nog uppträder Borat som komiker.

Han gör det inte för att manipulera oss, utan för att vi ska reagera, avslöja mönstren innan de har fått makten över oss. I tid.

Marika Ehrenkrona

[email protected]