Beklaglig HQ-hantering

Ekobrottsmyndigheten har sedan starten 1998 haft ständiga problem att vinna komplicerade ekobrottsmål i domstolarna.

Långsamma utredningar och svällande förundersökningar har pekats ut som en viktig förklaring.

Samtidigt har myndigheten gång på gång meddelat att man ska bli effektivare och höja den egna kompetensen. Att snabbare nå fram till åtal och avgränsa målen ses som en nyckelfaktor.

Men frågan är hur det förhåller sig med detta i praktiken?

När det gäller den pågående brottsutredningen i spåren av HQ-kraschen tog det 15 månader innan de första personerna delgavs misstanke om brott.

Mycket talar för att det kommer att ta lång tid innan ett åtalsbeslut kan fattas. Baserat på tidigare utredningstider i komplexa mål skulle 12-24 månaders väntan inte komma som någon överraskning.

Detta är problematiskt ur minst två aspekter.

För det första verkar det som att Ekobrottsmyndigheten har agerat både långsamt och utan egen drivkraft i fallet HQ.

Redan i september 2010 inleddes arbetet med att granska HQ. Av vad som framkommit i medierna inriktade sig denna del främst på tidigare tradingchefen Fredrik Crafoord. När han väl friats från alla misstankar verkar EBM ha tappat intresset.

Först när HQ:s nuvarande styrelse kom in med en egen polisanmälan hösten 2011 återupptogs utredningen. Nu uppges fem personer arbeta aktivt i denna del och minst två tidigare HQ-chefer ha delgivits misstanke.

Problemet är att informationsläget inte förändrades speciellt mycket mellan hösten 2010 och hösten 2011. Samma misstankar som nu är aktuella borde man ha kunnat plocka upp redan den närmaste tiden efter kraschen.

Alla erfarna ekobrottsutredare vet att ju kallare ett spår är och ju äldre ett vittnes minnesbilder hinner bli desto sämre går det när målet väl ska prövas i domstol.

I princip skulle de utredningsåtgärder som nu vidtas, kunna ha genomförts redan hösten 2010.

Hur det som verkar bli Sveriges kanske största ekobrottsutredning i finansbranschen kan ha fått en så trög start är helt enkelt en gåta.

Men det finns också ett annat stort problem med HQ-utredningen. Det gäller rättssäkerheten för de personer som nu misstänks för brott.

Flera av de tidigare HQ-cheferna och styrelseledamöterna är blockerade från att arbeta i finansbranschen samtidigt som de nu får leva med att ha brottsmisstankar hängande över sig.

Det tog femton månader att få beskedet och just nu torde flera inblandade sväva i osäkerhet om vad som kommer hända härnäst.

Av tidigare förundersökningar att döma kan de få leva med denna osäkerhet under lång tid framöver.

Långa utredningstider (och häktningstider) är problemområde för svenskt rättsväsende där inte bara försvarsadvokater ställt sig på kritikernas sida.

Oavsett om en dom blir friande eller fällande är en snabb process fram till förhandling i domstol att föredra för samtliga inblandade. Man kan rent av se det som en grundprincip i ett modernt samhälle.

Sammantaget kan man bara bli djupt oroad över hanteringen av HQ-ärendet.

14 år efter starten borde Ekobrottsmyndigheten helt enkelt ha lärt sig att undvika samma gamla misstag.