Barcelona, Primavera Sound – De är överallt. Svenskarna.

Det börjar redan på flygbussen. Jag hamnar bredvid några av medlemmarna i Träd Gräs och Stenar, det mest utflippade av svenska proggband från way back. I dag trevliga herrar med nya generationer fans och efterapare över hela världen.

På själva flyget sitter jag bredvid några trevliga äldre svenskar och vi småspråkar om ditt och datt. Precis när vi ska landa i Girona pekar de på en ur resesällskapet och säger “…och hennes två söner ska spela på en festival i kväll.”

Det visar sig vara mamman till bröderna Ekström i svenska bandet The Mary Onettes.

Ja, de är verkligen överallt, svenskarna.

Förra gången jag besökte Primavera Sound – för tre år sedan – kändes det som om jag var den enda svensken på plats. I år bevakar till och med DN festivalen.

Många av banden hör till skivbolaget Labrador – som The Mary Onettes, det inställda Radio Dept och det nyinsatta Irene. Malmöbolaget är bra på
att få in sina band på den spanska marknaden. Indiepop suedoese. Fast på festivalen väljer jag bort det svenska.

Istället riktar jag in mig på att upptäcka nya namn – Primavera Sound är hejare på att plocka upp det nya heta – och gamla favoriter som i många fall nyss återuppstått efter ett kvarts sekel. Som Young Marble Giants och Throbbing Gristle.

Devo gör en helt ok show med sin framtidsmusik från 70- och 80-talet. The Sonics är garagerockens urfader från 60-talets Seattle – föregångarna till allt från The Cramps till The Hives. Men de känns lite som ett coverband. Lite för väluppfostrat och lite för lite vilt för att vara The Sonics.

Så jag går ifrån och ser Six Organs Of Admittance istället. En amerikansk trio vars skivor av någon anledning krypt in i mitt undermedvetna utan att jag riktigt lagt märke till det. Fint utforskande och sökande musik som är svår att rubricera.

Jag ser Sebadoh – med Dinosaur Jr-mannen Lou Barlow – göra en kanonspelning. Vilken energi och vilket driv från dessa överlevare från Nirvana-epoken. Jag ser också Dinosaur Jrs J Mascis hoppa in som andra trummis i flummiga MV & EE with The Golden Road. Det märks att han bara gästar för det är inte precis rätt tajmat hela tiden.

Innan jag går hem för natten fångar jag ett av världens mest minimalistiska metalband. Om är en duo med bara bas och trummor och riff som vecklar ut sig över en väldigt lång tidsrymd. Spännande om man bara är på rätt humör.

Då har jag ändå skippat att se Nick Lowe, Portishead (sååå fullsatt), Cat Power med flera.

Ni fattar att det är ett späckat schema. I natt – ja, i morgon bitti, vi är ju i Spanien – avslutas hela balunsen. Naturligtvis spelar Dinosaur Jr också.

Då kan du ge dig på att det är många svenska fans i publiken.