"Gör bankerna till Sveriges tråkigaste arbetsplatser"

Rubriken på min krönika indikerar en skribent som är socialist, miljöpartist (ursäkta upprepningen) eller kommunist. Men det stämmer inte.

Jag ser mig själv som liberal, har röstat borgerligt i dryga 40 år och var själv aktiv i Moderaterna som ung. Privata företag, privata välfärdsföretag, privat äganderätt och begränsad politisk påverkan är för mig grunden för vårt välstånd. Det är också tillkommande skäl att begränsa bankers vinster.

Vi har de senaste veckorna, åren för att inte säga decennierna sett banker agera på ett sätt som skadar samhället, deras kunder och näringslivet.
Penningtvätt, skattebedrägerier, överdebiteringar eller nödvändigt för samhället att gå in med stöd för att de tagit för stora risker. Vi vet att de kommer att fortsätta skada oss alla genom liknande övertramp i framtiden. Det är tyvärr inbyggt i systemet.

Mitt förslag är att banker som har statligt insättarskydd skall betala 60 procent i skatt på vinster som överstiger 6 procent av eget kapital, och 80 procent på vinster som överstiger 12 procent av eget kapital.

Det är nämligen bra för samhället om vi begränsar bankernas vinster. Det är bra om villkoren för kunderna är skäliga och det är än bättre om bankerna inte kan hitta på nya fiffiga finansiella produkter som ingen begriper.

En bank är inget vanligt företag.

De tillverkar ingenting, de levererar i först hand rena commodity-produkter som spara, låna och betala. De lever på marginaler, det vill säga tar pengar från andra. Är en bank innovativ och uppfinner nya listiga produkter så slutar det med att vi andra får lösa ut dem när marknaden kraschar.

Tjänar de mycket pengar på sina tråkiga commodityprodukter är det oligopol och överprissättning av kunder som är orsaken.

En banks vinster skall helt enkelt begränsas för att de inte skall frestas att göra affärer som är farliga, eller ha intresse av att överdebitera sina kunder till följd av deras oligopol och en bristande rörlighet för kunderna eftersom man riskerar att bli av med sina lån.

Merparten av en banks verksamhet är hygienfaktorer där ersättningen vi erlägger borde sättas utifrån kostnaden för systemet.

Jag har i 30 års tid arbetat med betalsystem och har bra koll på kortmarknaden.

Här är kort idag billigare och bättre än kontanter. EU har via Sepa  (EU:s regelverk) sett till att vi ökar kortbetalningar hela tiden. 
Sverige är världsledande i resan mot det kontantlösa samhället. Här har banker som Swedbank varit ledande i världen och skall ha cred för det. En viktig orsak till den snabba tillväxten att kostnaderna för handeln begränsats genom Sepa.

Men i samma ögonblick som banker hittar en lucka så uppstår händelser som sub prime-krisen i USA (bostadslånekrisen 2008, reds anm)  där pensionärer i norska kommuner blev fattiga för att direktörerna i banker skulle få tiotals miljoner i bonus.

Penningtvätt av Putins oligarker i Baltikum och nu skattefusk i Tyskland och flera andra länder på 70 miljarder är andra exempel på varför begränsning behövs.

Handel i egen bok, nya fiffiga produkter och allt som inte är betala, låna och spara hör inte hemma i en bank som kan motivera sin existens utifrån samhällsnytta.
Prissättning av fonder med påstådd aktiv förvaltning som slaviskt följer index är ett annat exempel på en verksamhet som är närapå bedräglig.

Att bankernas aggressiva säljare dessutom tituleras rådgivare, för att ge kunderna bilden av att de agerar utifrån kundernas intresse, när merparten av lönen är provisioner för att sälja bankens dåliga fonder är ett annat exempel på den moral som motiverar en regel om vinstbegränsning.

Vill man hålla på med verksamhet med höga avgifter och stora risker får man dela ut den verksamheten till aktieägarna i ett bolag som inte skyddas av oss skattebetalare och där ägarna riskerar allt kapital när det förr eller senare går åt skogen.

Här bör inlåning från allmänhet inte vara tillåten. Det kan ske genom en begränsning på inlåning på minimum 5 miljoner kronor. De som kan slanta upp den typen av belopp förväntas ha tillräckligt med kunskap för att veta vad de gör.

När bankernas eget kapital är lågt uppstår risker. I synnerhet när bankernas omslutning vida överstiger värdet av vår bruttonationalprodukt (BNP). Mitt förslag skulle ge dem goda skäl att öka det egna kapitalet. 

Banker som är bra för samhället är självfallet lönsamma, men de är också effektiva, försiktiga, regelstyrda och begränsade.

Begreppet ”To big to fail” är självfallet en tydlig varningssignal till samhället.

Här bör skärpt konkurrenslagstiftning för finansiella företag tvinga fram en uppdelning av de aktörer som kvalar in i begreppet. Vi skall självfallet alltid kunna låta en bank gå omkull utan att samhället riskeras.

Har man en kreativ ådra skall man inte arbeta på bank av det enkla skäl att det skall vara den tråkigaste arbetsplatsen som finns. 

En av de mest korrekta beskrivningarna av problemet med ekonomin i Afrikanska länder är att korruptionen som mellanhand förstör tillväxten. Samma gäller mellanhänder som banker, även om de på intet sätt skall ses som korrupta.

Dan Persson
Skribenten arbetar sedan många år med ekonomi och kommersiell utveckling inom idrotten. Han läser hellre årsredovisningar eller trendrapporter än tittar på sport, och för honom är en arena en fastighet vars försäljning ska öka. Han är också skribent och kommentator på branschsajten Idrottens affärer.