Affärspressen och aktieporren

Det är svårt att hitta vinnaraktier på börsen oavsett om man själv är analytiker eller går efter andras analyser.

Under min yrkesbana som ekonomijournalist har jag skrivit en egen aktieanalys – en köprekommendation på ett internetkonsultbolag hösten 2000.

Trots en bra grundanalys med flera förbehåll och en krass syn på vad som krävdes för fortsatt kursuppgång kan alstret i historiens vassa ljus bara ses som totalt feltajmat.

Eftersom jag saknar både uppenbar fallenhet, men även intresse, för ämnet så har jag hållit mig borta från produktion av aktieanalys sedan dess.

Dagens Industri har den senaste tiden i ett antal artiklar med tydlighet visat hur analytikerkollektivet ofta ligger helt fel i förhållande till börsutecklingen och att ”tvärtom-regeln” gäller.

När en majoritet säger köp är det ofta dags att sälja.

Men svenska affärstidningar har problem att granska analytikerkåren med trovärdighet. Dels publicerar vi som grupp själva ett stort antal analyser varje vecka, dels sprider vi analytikerkårens rekommendationer närmast slentrianmässigt i form av artiklar och telegram.

Finansmarknadsminister Peter Norman tar upp problemet i en intervju med DI:

– Sedan tycker jag att det är ett problem att analytikernas råd slås upp väldigt stort av olika medier. Det är ett problem för privatpersoner som inte har så stor insyn. Här har även medierna ett ansvar.

Från sent 90-tal fram till Lehman-kraschen hösten 2008 var rewrites på analytikernas köp- och säljråd en säker klickmagnet på affärstidningarnas nätupplagor. På alla affärssajter går det fortfarande att hitta ett stort antal nya köp- och säljrubriker varje dag. Denna typ av snabbproducerad ”aktieporr” har uppenbarligen en stor publik.

Problemet är att analytikernas underliggande resonemang och beräkningar sällan kommer med i de korta telegramversionerna av analyserna.

Men affärstidningarna är som sagt även stora producenter av egna analyser, som konstaterat med varierande framgång.

Dagens Industris årsportfölj slog, med 42 procents uppgång, index med råge under 2010. När samma portfölj sattes ihop inför 2011 blev resultatet istället en förlust på 16 procent.

När ekonomijournalisten Olle Rossander och Handelsforskaren Erik Lidén, idag på Scientia, för några år sedan gjorde en omfattande granskning av utfallet för de analyser som svenska affärstidningar publicerar blev resultatet inte smickrande för gruppen som helhet.

”Undersökningen påvisar att, i synnerhet journalisternas, köpråd är riktigt dåliga”, konstaterade Rossander och Lidén och slog fast:

”En uppseendeväckande stor del av de tusentals aktietips som sköljt över allmänheten de senaste åren är dåliga eller direkt usla! Fyra av tio köpråd skulle ha lett till ren förlust för dem som följt dem. I de allra flesta fall hade det varit bättre för aktiespararen att inte följa råden alls. Den bekanta apan (slumpen) är bättre på aktietips än flertalet välbetalda analytiker och välskrivande journalister.”

Man kan diskutera Rossander och Lidéns mätmetodik men utan tvivel har svensk affärspress presterat ett stort antal halvdana analyser under årens lopp.

Eller omvänt, ekonomijournalisterna har lika svårt att tackla marknadens obändiga överraskningsförmåga som analytikerkåren.

Denna dimension har Dagens Industri hittills inte belyst i sin analytikergranskning. För trovärdighetens skulle vore det välkommet.