Advokatfirman Delphis Stockholmskontor ligger i det så kallade Mästerhuset mitt i stan. Byrån huserar på ett av de övre våningsplanen.

Inredningen är spartansk och luftig. Många fönster. Från konferensrummet där intervjun ska äga rum syns flygplan som sakta sänker sig på väg till Bromma.

Stefan Erhag, tidigare mångårig MP, kommer in och ger ett utåtriktat och trevligt intryck.

Jag har på förhand hört att han är en humoristisk man som är rak i sin kommunikation.

– Jo, jag försöker att vara rak och säga vad jag tycker, säger han. Men utan att såra eller göra någon illa.  

Vi kommer direkt in på MP-rollen som han lämnade under våren.

– Som MP har man nog en stor glädje av att vara konsekvent, transparant och uppriktig. Är man inte det får man igen det. Det skulle komma tillbaka som en bumerang. Våra medarbetare är smarta och kommer ihåg vad man säger, säger han med glimten i ögat.  

På Delphi väljs MP:n av övriga partners och sitter under en mandatperiod på två eller tre år åt gången. Stefan hade rollen under åtta år.

– Det var en lång tid. Kanske lite för lång tid. Men det var otroligt fantastiskt! Mycket jobb. Jag reste ganska mycket och träffade utländska firmor och advokatbyråer för att sälja in firman.

– Det var väldigt roligt, men det var även mindre roliga saker också. Det dyker upp bekymmer, precis som det gör på alla företag. Advokater har ju oftast inte någon managementutbildning, så det får man skaffa sig as you go. Det kan vara tufft.

Vad kunde det vara för bekymmer?

– Personalfrågor. Människor som inte mår bra och hantera det. Det har varit en utmaning

Hur gjorde du?

– Jag tog stöd från sådana som har mer erfarenhet än jag själv haft, och jag har gått några kurser. Men grunden är att man måste vara sig själv. Försöker man vara någon annan blir det svårt. Det gäller ju i alla yrkesroller.

Stefan lyfter också fram hur bra firman har utvecklats under de senaste åren.

– Det är kul! Sedan är ju inte det tack var mig, men jag har varit en del av det. Vi har blivit mycket mer professionella och vi har bra processer på firman. Vi vill gärna ligga steget för andra byråer, men det är inte så lätt. Konkurrensen blir hårdare hela tiden. Vi är tvungna att bli bättre på alla områden.

David Aversten (nuvarande MP) sa när jag intervjuade honom att det blir allt viktigare att våga välja och satsa på det man är bra på.

– Ja, det tror jag också. Där är vi helt överens. Våra klienter har så höga krav så det finns inget utrymme att fuska på något man inte är bra på. Delphi har fem kontor och vi sysslar ju i princip med all juridik inom affärsjuridiken. Så kommer det vara i framtiden också. Man får inte vara halvdan eller slätstruken, man måste vara bäst.

Hur kommer Delphi utvecklas framöver?

– Vi kommer fortsätta där vi är idag. Med M&A, TMT/IT, offentlig upphandling och process. Sedan om det skapas något nytt behov i marknaden så får man se om det passar oss, så vi kan paketera det och klienten tycker det är bra. Det ha dykt upp några sådana områden de senaste åren, till exempel corporate governance. Jag läste just på Realtid för fem minuter sedan att Biörn Riese från Mannheimer Swartling varit anlitad av Nordea för att titta på Panama-läckan, eller vad man ska kalla det. Det är ett sådant område som kommer mer och mer i Sverige.

Stefan började på Delphi 2003 och blev partner året efter. Nu kan han åter fokusera på klientarbete till 100 procent.

– Jag sitter även i styrelsen, men klientarbete är otroligt kul.

Vad håller du på med?

– Bolagsrätt, en del private equity och venture. Kanske lite privat M&A.

Är det din nisch?

– Ja, det skulle jag vilja säga. Mycket avtalsrätt också. Jag gillar att skriva avtal. Hur konstigt det än kan låta. Men det är rätt kul.

Varför har detta blivit din grej?

– Det vet jag inte, jag gillar att träffa människor. Det måste man som MP. Annars blir det svårt. Håller man på med bolagsrätt och styrelsearbete måste man träffa folk. Det är utåtriktade områden.

Vad skulle du säga kännetecknar en duktig advokat?

– Att man brinner för det man håller på med, om jag ska säga något. Ska man lyckas att bli delägare så måste man brinna och vara utåtriktad och kunna sälja. Det skulle nog de flesta säga. Och vara ambitiös.

Är det det ni tittar efter när ni plockar in nya förmågor?

– Ja, och att man passar in med övriga som jobbar här. Att passa in i vårt ekosystem, vår kultur. Gör man inte det så blir det jobbigt för alla.

Vad är Delphis kultur?

– Våra värdeord är öppna, framtidsinriktade och proaktiva. Jag tycker nog att vi är öppna om jag ska välja ett ord, vi försöker vara enkla och rakt på sak, inte komplicera saker. Vi präglas även av ett entreprenörskap, att hitta på nya saker.

Delphi har totalt cirka 120 jurister. I år har byrån vuxit numerärt med ganska många nyanställningar under första kvartalet.

– Vi har mycket att göra på alla kontoren. Det känns kul, så 2016 tror jag kommer bli ett tillväxtår för vår del.

Om du jämför advokatyrket nu med 1991 när du gick ut från Juridicum i Lund. Vad är den stora skillnaden?

– Det är en enorm skillnad. Det fanns ju knappt internet när jag började. Vi hade en server som hämtade e-mail en gång i halvtimmen, och så var det fax. Det finns ju liksom inte idag, så det har varit en enorm teknikutveckling. I branschen är specialiseringen en annan sak om man ska välja något. Det finns få advokater idag som säger att de kan allt. Det fanns i större utsträckning för 25 år sedan. Advokatbyråerna har även blivit större och som jag nämnde innan mycket mer professionella

David Aversten nämnde att det är färre i dag som vill jobba med affärsjuridik än tidigare. Vad beror det på?

– Ja, vad beror det på. Jag tror ibland att det är en missuppfattning om hur mycket man jobbar. Och att yrket framstår som ganska gammaldags. Det är en utmaning att förklara för ungdomar hur kul det är att jobba på advokatbyrå och hur skiftande arbetet kan vara. Man behöver inte jobba i Stockholm, utan jag tror det kan vara kul varsomhelst.

Varför blev det advokatyrket för din del. Var det ett givet val?

– Nej, jag kom inte in på Handels i Stockholm. Betygen räckte inte. Då, 1987, ville jag inte plugga på någon andra klassens ekonomiutbildning, utan då tog jag Lund och juridik istället.

Stefan, som inte kommer från någon akademikerfamilj, kände efter några år på juristlinjen att han ville syssla med affärsjuridik.

– När jag suttit ting i Linköping fanns det en rådman som kallade in mig på sitt rum och frågade: "Vad ska du göra nu då Stefan?" Jag vet inte, svarade jag. Jag kanske ska söka till hovrätten. "Nej nej, det får du absolut inte göra. Du kommer inte passa där. Jag kan rekommendera dig till vilken advokatbyrå som helst, men inte till hovrätten. Du visslar i korridoren, så du kommer bara tycka det är tråkigt på domstol". Det var hans åsikt.

Vad tänker du om hans råd idag?

– Mycket bra. Han hade rätt. Jag tror att jag hade vantrivts. Det är därför jag inte sysslar med processrätt. En del tycker det är kul att hålla på med något länge och andra vill hålla på något som blir klart inom överskådlig tid. Sådan är jag.

Har du haft någon karriärplan?

– Nej, men jag har alltid satt upp mål för mig själv. Ett mål var att komma in på universitetet, sedan var det att ta en jur kand, nästa var att sitta ting, sedan komma in på advokatbyrå, sedan bli partner. Jag har tagit det stegvis, men aldrig haft som mål att bli MP. Det var tack vare mina kollegor.

Vad har du för mål nu?

– Sluta jobba, säger han och skrattar. Pensionera mig!? Nej, jag är ju snart 50 och ska jobba ett antal år till med juridik. Jag tycker det är grymt kul. Nu är målet att komma tillbaka i full sving så att säga med klientarbete. Jag har ju inte gjort det de sista åtta åren. Det blir en liten resa tillbaka.

Saknar du något från MP-tiden?

– Det har ju bara gått en månad. Nej, det finns inget jag saknar. Man får mindre information märker jag. Man är inte med i alla mailslingor på samma sätt, men det är lite befriande.

– Jag tycker det är ganska bra, säger Stefan Erhag med eftertryck.