Nu har huvudskörden av årets årsredovisningar landat i mitt knä, och jag vet inte riktigt vad jag skall säga. I år verkar det som om bolagen med alla medel försöker förklara, på frivillig basis, hur ”gröna” de är. Av de 40-talet large cap års- och hållbarhetsredovisningar som jag bläddrat igenom utgör nu hållbarhetsrapporten ungefär 40 procent av framvagnen eller i snitt 20 sidor. I dessa siffror är hållbarhetsnoterna eller redogörelsen enligt EU- taxonomin inte inkluderade. (Notapparaten hittas sedan i bakvagnen) Jag undrar dock i mitt stilla sinne hur mycket av dessa 20 sidor i framvagnen som verkligen är väsentliga?

Två exempel på bra rapporter är Ericsson och NCC. Byggbolaget har en tydligt separerad hållbarhetsrapport med all information samlad på ett och samma ställe. NCC:s hållbarhetsrapport innehåller hållbarhetsstrategi, hållbarhetsstyrning, intressentdialog och väsentlighetsanalys, fokusområden, GRI-index, övriga noter och rapportering enligt EU-taxonomin. Tydligt och klart. Ericssons hållbarhetsrapport kan läsas separat, med egen paginering. Även här är allt är samlat i enkel struktur (ESG) inklusive noterna.

De stora bolag som behöver följa den nya rapporteringsstandarden ESRS, i enlighet med CSRD direktivet, har mycket utvecklingsjobb framför sig, för att skapa rutiner, processer och rapporteringssystem som krävs. Det här jobbet kommer att resultera i mer information och mer upplysningar, vilket gör att bolagen behöver rensa i den befintliga informationen, och fundera på om man därtill behöver följa alla dessa andra frivilliga ramverk. Med dubbelmaterialiteten behöver bolagen fokusera på såväl hur bolagen påverkar miljö och samhälle, och även åt andra hållet, eller hur hållbarhetsfaktorerna påverkar bolagets finansiella ställning och resultat. Dessa beräkningar görs med stöd av ett antal tröskelvärden. Detta är ett stort arbete som med fördel görs inom finansavdelningen som är vana vid rapportering, och där jag föreslår att man stärker upp med hållbarhetskompetens (inom rapportering), som kan svara mot de frågeställningar och planer som revisorerna nu lägger fram.

En slutlig kommentar om hållbarhet: Bolag kan med fördel i sin årsredovisning introducera läsaren illustrativt till hur planen ser ut över tid (fram till till exempel 2030) vad gäller bland annat koldioxidreduceringen eller klimatmålen. Kolla in Volvo Group (ÅHR sid.16) eller Kinnevik (ÅHR s.23). Denna typ av information ökar verkligen på transparensen för den stora omställning många bolag har framför sig.

Av de bolag jag bläddrat igenom har Ericsson och NCC bland de kortaste framvagnarna. Deras är på ungefär tio sidor, när snittet ligger på närmare 50. Det där med att försöka täcka in alla vinklar som kan vara av intresse för samtliga av bolagets intressenter i en och samma rapport är nog en omänsklig uppgift, och framför allt så blir det inte bra. Det blir ”Jack of all trades” eller mellanmjölk. Ericssons rapport är framför allt riktad mot investerare. Därför tror jag att det här med ”separata” rapporter är framtiden – trots allt. Det betyder inte att bolagen är mindre hållbara eller att hållbarheten inte är en del av strategin, bara för att bolag separerar på rapporterna (samtidigt som de naturligtvis uppfyller lagkraven och framtidens krav på vad som skall ingå i till exempel förvaltningsberättelsen). Det underlättar för oss alla och gör att vi kan sedan använda rapporterna på olika sätt och till olika målgrupper.

Ericsson har en kort och konsis separat finansiell rapport, bolagsstyrningsrapport, ersättningsrapport och hållbarhetsrapport – alla med egen paginering. Tillsammans utgör de års- och hållbarhetsredovisningen. NCC, Ericsson har också en annan sak gemensamt, och det är att de är i stående format och inte i landskapsformat. Det starka argumentet för landskap är att man skall kunna läsa rapporten enkelt på skärm. Men idag, med dagens minimala fonter, så är det inte så lätt – eftersom de flesta bolag envisas med att trycka in så mycket text på varje sida. Landskap är också bra om man vill använda informationen som presentationsmaterial, och i andra kanaler, men då gäller det att vara snål med textmassorna det vill säga skriva text som är utvecklad för presentationsläge. Och hur det än är, så är det för de flesta lättare att läsa noter – och de blir fler och fler- i standardformat dvs stående. Vi rör oss mot torra rapporter i stället för glassiga företagsmagasin.

Vad gäller strukturen så lyfter allt fler fram riskerna i årsredovisningen. Nu finns de inte längre gömda i något hörn, utan tar plats.  Man ser att bolagens riskansvariga har gjort sitt arbete – ett arbete som under goda tider och innan pandemin var något som man, i brist på god bolagsstyrning eller regelefterlevnad, eller tryck från styrelsen, ibland inte fick den plats det förtjänade. Men nu blir riskhantering erkänt viktigt. I Axfood (ÅHR sid.33)  ligger risk under strategiavsnittet.

Årets vd-ord är som vanligt fyllda med starka positiva budskap framför allt i rubrikerna. Man vill absolut framhäva sin styrka och undvika negativa nyanser förutom då ”utmanande makroekonomiskt läge” förstås. Det är fortfarande få bolag som lyckas med intervjubaserade vd-ord, där undantagen utgörs av bolag som ABB (ÅHR sid.18) och Boliden (ÅHR sid.2). Det krävs att man är väldigt insatt i bolaget för att kunna ställa de rätta frågorna och att forma de rätta svaren. De bästa vd-orden är trots allt de där vd själv har svarat på frågorna eller där vd-arna har skrivit texten själva eller i nära samarbete med en bra IR eller annan skribent. Det finns dock fortfarande flosk-texter som varken avspeglar vd eller bolaget, och de kan man skippa att läsa.

Jag uppmanar återigen vd att skriva eller åtminstone vara nära delaktig i jobbet. Och att skriva personligt. Skippa ”corporate BS”. Varför inte berätta vad det är som håller dig vaken på nätterna? Den som kommer närmast detta är väl Latours ”tre saker på min radar inför 2023” (ÅHR sid. 10).

Min andra fundering kring vd-ord, är att vd-ordet är det ultimata stället för att beskriva strategi, men framför allt svara på frågan om varför man som investerare skall investera i bolaget. Ge mig fem punkter med grafer och bra underlag  – i stället för en redogörelse om hur året gått per division eller något annat man kan läsa om på så många andra ställen i årsredovisningen. Alternativt så har man en separat sida tidigt i framvagnen, som Nordea ( ÅHR sid.6) , med utförliga grafer och text, som beskriver varför bolaget tror att det är en bra investering. Många bolag har dessa typer av sidor, men i motsats till Nordea, så saknar de ofta grafer och är skrivna i traditionella fem punkter, vilket inte ger samma transparens.

Som före detta analytiker eftersöker jag konstant marknads- och branschbeskrivningar. Jag vill förstå branschen och hur den växer (eller inte) och varför den gör det och vem som är bolagens största konkurrenter. Jag vill hitta beskrivningar av de trender som påverkar bolaget och verksamheten – inte för bolaget irrelevanta megatrender. Det är fortfarande svårt att hitta annat än textbaserade marknadsbeskrivningar, trots att det finns undantag som  Essity (ÅHR sid.13) och Hexatronics (ÅHR sid.21). Det är många bolag som inte vill nämna konkurrenterna. Det är sällan så att ett bolag är identiskt med ett annat, men det hjälper oss som analyserar att förstå sammanhanget, om man berättar mer om sin spelplan och vilka man möter. Lägg till grafer som Boliden ( ÅHR sid.46), eller beskriv marknaden och dess storlek som Getinge (ÅHR sid.25) och Axfood ( ÅHR sid.12), så ökar du förståelsen.

Strategiavsnitten kan med fördel skrivas av de som är ansvariga för att exekvera på strategin för att få bästa möjliga genomslag. Om man förstår vad bolagets strategi är så blir det så mycket lättare att analysera. Ett bolag som utvecklat sin strategibeskrivning på ett modernt och enkelt sätt är Telia Company ( ÅHR sid.13). Man beskriver de olika strategiska prioriteringarna sida per sida och inkluderar ett stycke om de framsteg som gjorts när man exekverat på strategin.

Det är också konstigt att vissa bolag tycks ändra strategi på årlig basis. De byter modeller hit och dit och texten ändras. En strategi torde väl vara längre än ett finansiellt år? Det är i och för sig en spaning – att låta bli att investera i de bolag som inte kan hålla sig till en utpekad strategi, utan ändrar den hela tiden. Skriver man en uttömmande strategitext, så är det vanligtvis ett avsnitt i årsredovisningen som inte behöver skrivas om varje år – utan får stå kvar med marginella ändringar, så länge som den är aktuell.

I Sverige där vi i det stora hela frångått tydlig ”vägledning eller guidance” inför innevarande år, så blir målbeskrivningen och speciellt de finansiella målen väsentliga. Bolagens målformulering förlorar sin betydelse om de varken följs upp eller justeras, utan förblir de samma år efter år. Långsiktiga mål som aldrig nåtts och ej heller ändrats de senaste tio åren är ointressanta – även för de anställda. Ett bolag som tydligt beskriver målen, uppföljningen och konsekvenserna på ett enhetligt sätt är Atlas Copco i förvaltningsberättelsen i ÅHR på sida 14. Med grafer, bryggor och beskrivningar. Även Bolidens (ÅHR Sid 10) tydliga uppställning på mål och måluppfyllelse, med tydliga grafer, är bra exempel.

Så vad kan jag då säga om årsredovisningarna? Jo, att jag tror att en full uppsättning rapporter som vänder sig till olika läsare och mottagare är optimalt. För att klara informationsbördan och kraven, så gäller det att stryka allt som är onödigt eller som inte är väsentligt i befintliga rapporter. Starta om från början kan vara ett smart drag. Låt den legala års och hållbarhetsredovisningen bli lite torr och tråkig. Lägg upp företagsbeskrivningen i liggande format på webben, även som en PDF, och se till att du har en välutvecklad IR-sida med bra struktur (kolla in Electrolux). Och glöm för all del inte att allt inte är regelverk utan att en hel del är kul också, men det behöver inte nödvändigtvis vara precis på samma ställe.

Helena Nordman-Knutson
Senior rådgivare, Safir Communication

.