Efter Ericssons Irakskandal – "Folk undrar vad som händer i Sverige"

Stämningen blir allt mer pressad för Ericssons styrelse och ledning inför årsstämman nästa tisdag. De båda amerikanska rådgivningsorganisationerna ISS och Glass Lewis, som har tyngst inflytande på hur delar av de internationella aktieägare som kontrollerar 60 procent av aktierna i Ericsson kan tänkas rösta på stämman, vill inte ge ansvarsfrihet. Samma sak säger den elfte största ägaren, Norska Oljefonden. Aktiespararna kommer sannolikt att rösta nej till ansvarsfrihet. Storägaren Christer Gardell ska ge besked på fredagen, och flera andra svenska storägare har börjat vackla.

– Ericsson sysslar med export av korruption för att bedriva sin affär, säger Ulrik Åshuvud, ordförande i Transparency International Sverige (TI Sverige), en oberoende organisation som tillsammans med ytterligare ett hundratal nationella avdelningar världen över arbetar kring frågor om korruption och dess skadeverkningar.

Ericsson fick 2019 amerikanska sanktionsavgifter på drygt 10 miljarder kronor, och står sedan dess under en sträng övervakning som amerikanska myndigheter anser att man brutit mot två gånger inom mindre än ett halvår. För tre år sedan handlade det om systematisk korruption i fem länder under 17 år, och denna gång om misstänkt allvarlig korruption i Irak med inslag av terrorfinansiering.

 TI Sverige har de senaste åren haft en viss dialog med ledningen för regelefterlevnad och affärsetik på Ericsson kring problematiken.

– Man behöver en förstärkt öppenhet och en transparens. Men det har inte har kommit någon information om problemen i Irak de senaste åren, inte ens i kvartalsrapporter eller årsredovisningar, trots att det varit väl känt internt, säger Ulrik Åshuvud.

Han konstaterar också att Ericsson arbetat på svåra och komplicerade marknader under väldigt lång tid utan att ha lyckats få ett fungerande system för regelefterlevnad på plats.

– Olika marknader kräver olika former av investeringar, säger Ulrik Åshuvud.

– Likaväl som man investerar i forskning och utveckling måste man investera i regelefterlevnad, man måste ha folk som kan hålla affärerna rena.

Enligt Ulrik Åshuvud måste ledning och styrelse hela tiden ställa sig frågan att ”hur är det möjligt att just vi kan göra så bra affärer på en marknad som har så pass dåligt rykte i korruptionssammanhang. Hur agerar vi egentligen på den marknaden?”

Att låta den finansiella affären väga tyngre än den etiska aspekten kan löna sig kortsiktigt, men fallet Ericsson visar att när det väl kommer ifatt bolaget så kommer det att kosta väldigt mycket.

– Men oavsett vad så är det ledningens ansvar att säkerställa en sund affärskultur i hela bolaget – och det har man hittills inte lyckats med i Ericsson. 

Enligt Åshuvud uppmärksammas det hela internationellt, och påverkar svenskt näringsliv. Dessutom kommer det ovanpå tidigare skandaler som Telia i Centralasien och svenska bankers problem med penningtvätt.

– Folk undrar vad som händer i Sverige, som har så bra korruptionsranking inom offentlig sektor – då sticker det här ut negativt.

Tisdagskvällens krismöte med aktieägarna lyckades heller inte övertyga vare sig flera av bolagets större aktieägare eller Ulrik Åshuvud.

– Det var inte många svar man fick, utan de skapar snarare mer frågetecken.

Sedan tidigare har Ericssons sätt att hantera muthärvan fått kraftig kritik på Realtid av både hållbarhets- och kommunikationsexperter.

Gästkrönikören Sasja Beslik skriver i ett öppet brev till Ericssons institutionella ägare att ”Ericssons vd och styrelse bör inte ges ansvarsfrihet i relation till IS-affären, och frågan är hur mycket den nuvarande ledningen och styrelse kommer fortsätta skada bolaget.”

”Det är ni som bestämmer, det är ni som tar ansvar.”

Charlie Stjernberg säger i en intervju med Realtid att det inte finns några företagshemligheter på samma sätt som tidigare.

–Det långsiktigt intressanta för näringslivet är att saker som bolagen gör, som inte är i linje med omvärldens förväntningar, kommer att komma ut.