Miljardvinster i den svenska bank- och finansbranschen väcker återkommande kritik från både politiker och allmänhet. Under 2025 gjorde de fyra storbankerna Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken en sammanlagd vinst på 180 miljarder kronor.
I det senaste avsnittet av Ekdals perspektiv slår Bankföreningens vd Hans Lindberg tillbaka mot kritiken och hävdar att debatten om bankernas lönsamhet bygger på felaktiga grunder.
Avkastning på eget kapital – det relevanta måttet för bank
Hans Lindberg, som leder bankernas samarbetsorganisation Bankföreningen, avfärdar nettomarginalen som ett bra mått för att utvärdera bankernas lönsamhet. Han menar att man i stället måste titta på avkastningen på eget kapital, eftersom bankverksamhet i högsta grad handlar om hur kapitalet förvaltas.
När de svenska bankerna jämförs med internationella jättar som JP Morgan, Deutsche Bank och BNP Paribas, vilka har betydligt lägre nettomarginaler, framhåller Lindberg att dessa ofta har stora investmentbanksverksamheter där kapitalet snurrar betydligt snabbare.
De amerikanska bankerna har enligt Lindberg en högre avkastning på eget kapital än de svenska.
”Om du tittar på den avkastning som bankerna har på sitt eget kapital jämfört med andra storbolag i Sverige, så ligger inte det i överkant. Historiskt sett har det legat lite under, och de senaste två åren låg det marginellt lite över på grund av ränteuppgången. Det vi ser nu är en normalisering.”
Avvisar bilden av en oligopolmarknad
På frågan om de fyra storbankerna i praktiken fungerar som ett oligopol som saknar incitament att pressa bolåneräntorna för att vinna marknadsandelar, ger Lindberg en helt annan bild av marknaden. Han betonar att den svenska bankmarknaden har en hög grad av digitalisering och rymmer många aktörer – totalt uppemot 130 stycken på inlåningssidan och ett tjugotal på bolånemarknaden.
De fyra storbankerna har tillsammans en marknadsandel på 56 procent om man slår ihop alla delmarknader. Enligt Lindberg är detta en väsentligt lägre andel än i jämförbara länder, och mindre aktörer har successivt tagit marknadsandelar under de senaste tio åren. Han betecknar därför föreställningen om dålig konkurrens som en myt och framhäver att det är mycket enkelt för kunderna att byta leverantör.
Digitaliseringen har kommit kunderna till del
Kritiker menar ofta att bankerna är snabba med att höja bolåneräntorna vid ränteuppgångar, men sega med att höja sparräntorna för konsumenterna. Lindberg förklarar att det rör sig om två skilda marknader och att bankernas egna finansieringskostnader på marknaden ibland stiger innan Riksbanken agerar, vilket påverkar bolånen.
Gällande sparräntorna hävdar han att räntor på tidsbundna sparkonton (tre till tio månader) sannolikt har höjts före Riksbankens styrräntehöjningar historiskt, medan likvida lönekonton följer styrräntan.
Lindberg lyfter även fram att den omfattande digitaliseringen och kontorsneddragningarna under de senaste 15-20 åren inte har drivit upp bankernas vinster, utan i stället sänkt priserna för kunderna.
Han drar en jämförelse med kontinenten, där finansiella tjänster generellt är dyrare och kunderna i högre grad drabbas av administrativa avgifter och högre räntor.
AI och framtida rationaliseringar inom svensk bank
När samtalet vänder sig mot framtidens teknik och artificiell intelligens, bekräftar Lindberg att AI är ett oerhört potent verktyg som redan används i sektorn.
Han vill inte spekulera i eventuella personalnedskärningar, likt de prognoser som JP Morgans vd levererat, men ser stora möjligheter till fortsatta effektiviseringar. Eftersom tekniken införs på bred front tror han att konkurrensen kommer att pressa priserna ytterligare till kundernas fördel, snarare än att vinsterna stannar hos enskilda banker.
Ett framtida orosmoln för banksektorn är implementeringen av den så kallade Baselöverenskommelsen. Lindberg varnar för att de nya kapital- och riskkraven från EU kan slå hårt mot tillväxten i norra Europa. Han påpekar att Sverige redan efter finanskrisen gick före EU och införde omfattande extra buffertar och likviditetskrav.
Om EU nu lägger till ytterligare krav krävs en anpassning av det svenska systemet för att undvika vad Lindberg kallar en ”dubbelsmocka” som riskerar att lägga en våt filt över kreditgivningen. Att dämpa risktagandet för mycket kostar i slutändan jobb, tillväxt och skatteintäkter, menar han.
Inför det stundande valet och en potentiell rödgrön regering, där kraven på bankskatt och åtgärder mot bankvinster väntas lyftas på nytt, står Hans Lindberg fast vid branschens linje: bankernas lönsamhet är helt i nivå med resten av det svenska näringslivet.