Denna vecka i Viggos dagbok börjar i det ryska imperiets sönderfall och slutar med ett Gyökeres kvalmål som får hela landet att skrika rakt ut. Däremellan ryms Pesach, poddstudios, diplomutdelningar och en norsk polis i en orimligt dyr sportbil. Historia, nutid och ett och annat glas vin binds ihop till en rätt logisk berättelse om hur världen fungerar.
Från tsarens fall till Gyökeres mål – historien upprepar sig
Det här är en dagbok och åsikterna som framkommer är skribentens och återspeglar inte nödvändigt redaktionens uppfattning.
Söndag
Läser ut Antony Beevors bok om Rasputin. En briljant bok som jag förstås sträckläste. Tänk att en bonde i Sibirien, som i princip var analfabet, kunde krossa det ryska tsardömet och bereda vägen för Lenin. Det började med att Rasputin fick en gudomlig uppenbarelse när han plöjde sin åker. Och sen rullade det bara på.
Rasputin var sin tids Jeffrey Epstein, men i stället för miljoner i mutor sade han sig ha kontakt med Gud.
Beevor är fantastisk på att hitta detaljer som tydliggör vansinnet i den absoluta diktaturen.
Synd att Beevor troligen inte lever om 100 år och kan skriva Putins biografi, men jag är övertygad om att de två historierna liknar varandra mycket.
Det är också intressant att följa Rasputins mördare på vägen till brottet. Som de flesta dråpare gör de en mängd idiotiska misstag. Bland annat glömmer de att linda tunga kedjor runt Rasputins kropp innan han kastas i floden. Följaktligen hittas liket snabbt och mordet uppdagas.
Men jag gissar att mördarna blev nervösa av att köra runt med ett lik i en lastbil.
Rasputin var på sin tid lika massmedialt känd som Jeffrey Epstein är i dag. Bägge var lika besatta av kvinnor och massage. Nu ska jag inte spoila mer.
Läs även: Viggos dagbok: Festen där statsministern dök upp – och ingen visste varför
Måndag
Spelar in Perfect Weekend TV med David Ingnäs. Du kan titta på klippet här. Jag tycker att jag ser ut som en flodhäst.
Efteråt har jag möte med Peter Bengtson om Realtid Hospitality Event på Clarion Sign den 25 maj.
Det återstår mycket arbete, men det ska bli kul att få dela ut diplom till duktiga företagare igen. Jag har sagt det förr: Det finns ingen gräns för hur många diplom en tidning kan dela ut, om man jämför äpplen med äpplen och päron med päron. Det gör vi här.
mellan Sverige och Polen på Strawberry Arena. Foto: Pontus Lundahl / TT
Tisdag
Sverige vinner den avgörande kvalmatchen mot Polen. När Viktor Gyökeres sparkar in flipperkulan i målet två minuter före full tid skriker jag och hela svenska folket rakt ut.
VM i USA är en nåd för alla som minns sommaren 1994. Det är minnen från fornstora dagar. ”När vi gräver guld i USA” är världens bästa låt.
Och tänk om Ravelli inte hade tagit den där sista straffen mot Rumänien, då hade det inte blivit några minnen. Det hade inte blivit någon skiva med GES. Det hade inte blivit några bilder från publikhavet i Rålambshovsparken.
Jag minns speciellt midsommaraftonen sommaren 94 hemma hos Fredrik Gerttens mamma utanför Höör. Vi åt och drack till småtimmarna. Sen tittade vi på fotboll och vann. När allt var slut och den tjocka tanten sjöng började en ny dag med solens första strålar i öster. En magisk natt som jag aldrig glömmer.
Tänk att vi nu ska få fler sådana nätter. Det är bara att tacka trollerigubben Potter, som skapade ett sant mirakel.
En vecka med eliten – och varför jag kände mig minst i rummet
Veckans Viggos dagbok börjar i bakfylla och mindervärdeskomplex vid ett krogbord fullt av medieprofiler och eliten, och slutar med alpvyer,
Onsdag
Spelar in veckans två poddar. Först AI+ med Katarina Gospic. Och sen Avlyssnat med Claes de Faire på bord 28 på Riche.
På kvällen är det traditionsenlig Pesach-middag hemma hos Yoav och Leone.
Vi firar alltså judarnas uttåg ur Egypten. Moses fick med sig sitt folk över Röda havet och genom öknen, men han kom aldrig fram. De irrade runt i öknen i 40 år. Moses fick inte komma in i Israel eftersom han fortfarande bar sina slavminnen.
Gud ville ha en generation emellan för att bygga det nya landet med fria människor.
På Wikipedia läser jag: ”Passover, also called Pasch or Pesach or Peysekh.”
Gud gick alltså förbi de dörrar i Egypten som hade offerblod från ett lamm på dörren. Annars gick Gud in och tog den förstfödde sonen med sig.
Vad kan vi lära av detta? Jo, att frihet aldrig kommer utan uppoffringar.
Enligt påbud ska man dricka minst fyra glas vin på en Pesach-middag. Det klarar jag med råge.
Torsdag
En smula matt efter gårdagen. Skriver en krönika om Liseberg som jag blir nöjd med. Cyklar in och äter lunch på Spesso. Några bord bort sitter Ziv Nevo Kulman, Israels ambassadör. Det måste vara jobbigt att alltid ha med sig minst tre livvakter varje gång man ska äta lunch. Men jag antar att man vänjer sig.
Fredag
Lunch hos svärföräldrarna i deras låda i Farsta. Äter förstås alldeles för mycket grillad lax och Annas fina påsktårta, som gjordes på recept från Brinken bakar.
På vägen hem köper jag en collegetröja och jacka på Lager 157 för 453 kronor. I priset ingår också en svart påse. Lager 157 är världens bästa butik. Det tycker jag och landets samtliga nysvenskar.
Lördag
Ser sista avsnittet av Hundarna. Det blir lite lycka i slutet, men ganska lite.
Ser även de två första avsnitten av Harry Hole. Det är, till skillnad från Hundarna, en serie helt utan koppling till verkligheten. Men budgeten är det inget fel på, så bilderna är snygga och bilen som Joel Kinnaman kör runt i är overkligt snygg.
Men att en polis i Oslo skulle kunna köra runt i en Lotus Emira för 1,3 miljoner är helt overkligt. Det är faktiskt mer verkligt att han skjuter ihjäl sina kollegor.
Läser även ut Lukas Moodyssons roman Rebellerna. En klar fyra. Gillar hans raka språk. Inte ett ord för mycket.
