Föreläsaren som inte vill bli presenterad

Autenticitet slår personlighet

Ett annat vanligt missförstånd är att bra föreläsare måste vara extroverta. Härén beskriver sig själv som extremt introvert. Han föreläser inte för att han älskar scenen, utan för att han brinner för sitt ämne.

Hans slutsats är tydlig: den bästa föreläsaren är den mest autentiska föreläsaren.

Som exempel nämner han Hans Rosling. Fantastisk på scen. Bristfällig engelska. Men fullständig trovärdighet eftersom engagemanget var äkta.

Publiken märker skillnaden direkt. Teknik kan hjälpa, men utan övertygelse spelar den ingen roll.

Läs rummet – och våga ändra

Härén hämtar mycket av sin egen utveckling från stand-up-komiker. Inte för skämten, utan för disciplinen.

Stand-up är, enligt honom, den svåraste formen av scenframträdande som finns. Där finns inga marginaler. Funkar det inte, märks det direkt.

Den lärdomen tar han med sig till föreläsningsvärlden. En föreläsare måste kunna läsa publiken i realtid. Se när något inte fungerar. Och vara beredd att ändra, även om talet är perfekt förberett.

Att hålla fast vid ett manus som inte landar är, enligt Härén, ett säkert sätt att tappa rummet.

Läs även: Därför är Willo Perron årets designer

Sänk förväntningarna – om du kan leverera

Härén berättar öppet om ett professionellt trick som han själv använder, men inte rekommenderar till andra.

När han går upp på scenen sänker han medvetet energin i början. Han ser, enligt egen utsago, ut som ”en medelålders vit man” och vet att publiken ofta tänker att det här kommer bli tråkigt. Genom att börja lågt och sedan ta publiken till en hög nivå upplevs resan starkare.

Men han är tydlig: misslyckas du med att vända kurvan är det kört.

Poängen är inte tricket i sig, utan insikten bakom. Det viktigaste är inte hur du börjar, utan hur publiken känner när talet är slut.

Föreläsning är inte magi

En annan återkommande fråga i intervjun handlar om effekt. Inspirerar en föreläsning verkligen, eller går allt över när folk går tillbaka till jobbet.

Härén citerar Zig Ziglar: effekten av en dusch går också över. Det betyder inte att man slutar duscha.

Inspiration är inte tänkt att vara permanent. Den måste fyllas på. Om och om igen. Och ansvaret för kreativ utveckling ligger inte hos arbetsgivaren, utan hos individen.

Det är en obekväm men konsekvent hållning.

Från hummer till kungskrabba: så byter världens rikaste smak

När hummer blev vardagslyx tappade den sin glans. Nu har de riktigt förmögna gått vidare. Den nya statussymbolen i världens finaste kök

Sammanfattning för den som vill stå på scen

Vill du bli en bättre föreläsare, enligt Fredrik Härén, handlar det inte om att vara roligast, smartast eller mest meriterad.

Det handlar om att:
– låta budskapet gå före personen
– vara autentisk snarare än imponerande
– läsa publiken och våga ändra
– förstå att inspiration är färskvara
– fokusera på hur publiken känner när du är klar

Och kanske viktigast av allt: gå upp på scenen för att du har något att säga. Inte för att du vill stå där.

Fredrik Härén talar om föreläsning som ett hantverk snarare än ett uppträdande. Ett sätt att förmedla ett budskap, inte ett sätt att bygga personligt varumärke. Det är också samma utgångspunkt som präglar hans författarskap.

Just nu är han aktuell med boken The World of Creativity – A Journey Across 37 Countries to Discover the Secrets of Creative Minds, utgiven av Wiley. Boken bygger på över två decennier av resor och intervjuer i 37 länder och fokuserar på hur kreativa människor faktiskt arbetar, snarare än hur de borde göra enligt manualer.

Det är ingen handbok i att bli en bättre talare. Men för den som vill förstå varför vissa människor når fram, på scen och i idéarbete, är kopplingen uppenbar.

Läs även: Lyxväskan tappar greppet om siffrorna