Rysslands anfallskrig mot Ukraina har chockat världen, väst stärker försvaret och plötsligt är det ”naivt” och ”förskolefilosofi” att rata försvarsindustrin.

PM Nilsson, ledarskribent på Dagens Industri, kritiserar kapitalförvaltare som klassar vapentillverkare som icke hållbara: ”Att viktiga finansmarknadsaktörer i mogna demokratier klassar konventionella försvarsföretag som ohållbara försvagar friheten och demokratin, undergräver demokratiska beslut och driver försvarssektorn mot ett förstatligande och därmed mot ett sämre ägande.”

SvD:s ledarskribent Peter Wennblad är inne på samma linje och föreslår att sparare ska dumpa ”flumfonderna” som ratar vapentillverkare: ”Det är mycket oklart vilka ’hållbara’ försvarsmetoder finansbranschen tycker ska användas mot ett ryskt angrepp, skriver han och undrar om Sveriges största fondbolag Swedbank Robur möjligen föreslår ”vita flaggor av ekologisk bomull”.

Men den debatten är ”opportunistisk och lite märklig” säger Gunnela Hahn, chef för hållbara investeringar i Svenska kyrkan och en av de 101 mäktigaste personerna i Hållbarhetssverige enligt organisationen Aktuell hållbarhet.

–Mig veterligen har vapentillverkare aldrig lidit brist på finansiering för att det finns hållbarhetsinvesterare som av etiska skäl har avstått ifrån att tjäna pengar på just deras aktier, säger Gunnela Hahn och fortsätter: 

– Och även om vissa bankers fondbolag utesluter vapenaktier så påverkar det inte vapenbolagen särskilt mycket. De, som alla andra, får sin finansiering främst från bankernas krediter och från egna obligationer som de ger ut, inte när folk byter deras aktier med varandra. Börsen är i praktiken en andrahandsmarknad.

”Jag skulle vara öppen för att investera i en obligation om vi visste att den uteslutande finansierade exempelvis pansarskott till Ukraina, och gavs ut av ett företag som i övrigt inte tillverkade vapen som riskerade att hamna fel. Men jag skulle inte göra det för att tjäna pengar, utan för att bistå Ukraina.”

Samtidigt har debattörerna rätt i att det krävs vapen för att försvara sig mot skurkstater?
– Vår ståndpunkt är att alla länder har rätt till ett försvar. Men erfarenheten visar att vapentillverkarna inte har kontroll på vart alla vapen tar vägen. Det finns starka krafter som gör att de hamnar i orätta händer, eller på fel sida i en konflikt. Riskerna för illegal vapenhandel, penningtvätt och indirekt stöd till diktaturer är uppenbara då denna bransch är kraftigt utsatt för olika former av korruption. 

– Man kan fråga sig vems ansvar det är att finansiera ett lands försvar. Jag skulle vara öppen för att investera i en obligation om vi visste att den uteslutande finansierade exempelvis pansarskott till Ukraina, och gavs ut av ett företag som i övrigt inte tillverkade vapen som riskerade att hamna fel. Men jag skulle inte göra det för att tjäna pengar, utan för att bistå Ukraina.

Läge för självkritik

Att hållbarhetsstämpla en försvarskoncern är teoretiskt möjligt, menar Gunnela Hahn – även om kyrkan inte vill tjäna pengar på väpnade konflikter. Men inte ens Wallenbergkontrollerade Saab – som ändå betraktas som en relativt ”snäll” försvarskoncern – klarar sig undan kritik. 

I en SvD-artikel från 2017 pekar Dennis Töllborg, professor i rättsvetenskap, på den mörka baksidan av Saabs Gripen-affärer. 

– Alla Gripen-affärer följer samma mönster som man redan har sett, tidigare Thailand, nu Brasilien. Varje gång det görs en affär med svenska stridsflygplan är det samma sak igen. Det är nästan som kalkerpapper. Det finns anklagelser om korruption i samtliga fall.

Saab har också kritiserats för sin försäljning till Förenade Arabemiraten, en av de stridande parterna i Jemenkonflikten.  

Och trots att det sedan 2018 existerar ett skärpt regelverk för export av krigsmateriel går en ansenlig del av den svenska vapenexporten till icke-demokratiska länder, enligt Svenska Freds sammanställning.

– Istället för att debattera huruvida ESG-förvaltare ska skämmas för att de inte investerar i vapentillverkare tycker jag man kan vara lite självkritisk som journalist. Det kan inte komma som någon nyhet att Vladimir Putin är antidemokrat. Så varför har man inte diskuterat frågan om gasledningarna utanför Gotland mer? Och pressat beslutsfattare som under alla år vägrat lyssna på varningarna?

Gunnela Hahn menar att pengar borde ha plöjts ned i förnybar energi istället för i gasledningarna.

– Då hade man tagit steg mot att lösa den långt större krisen, klimatförändringarna, och samtidigt gjort sig fri från Putin. Sverige hade chansen att stoppa gasledningarna för lång tid framöver, men tog den inte. Nu sitter vi där vi sitter.

Hahn tycker att Rysslands krig mot Ukraina borde fungera som en väckarklocka och att länder, företag och investerare borde fundera över sina ställningstaganden – och undfallenhet – gentemot andra problematiska regimer. Som exempelvis Saudiarabien. 

Hon pekar på händelserna 2015 då dåvarande utrikesminister Margot Wallström (S) öppet kritiserade att en bloggare i Saudiarabien hade piskats, att kvinnors rättigheter kränks och konstaterade att Saudiarabiens kungafamilj har absolut makt. 

Kort därefter sade svenska regeringen upp det militära samarbetsavtalet, vilket fick det svenska näringslivet att darra på manschetterna. Ett 30-tal näringslivshöjdare skrev en debattartikel där de varnade för att ett brutet handelsavtal skulle riskera Sveriges rykte som handelspartner. Och statssekreteraren Oscar Stenström reste tillsammans med bland andra Marcus Wallenberg – ordförande i försvarskoncernen Saab – till Saudiarabien för att förbättra affärsrelationen med regimen. 

–Jag blev så oerhört besviken när jag läste den där debattartikeln av vd:arna i flera fina svenska storbolag med hög svansföring i hållbarhetsfrågorna. De påstod att man skulle göra affärer med Saudiarabien för att påverka politiken indirekt med våra svenska värderingar. Det är ett ihåligt argument, särskilt som decennier av närvaro i landet inte har gett några sådana resultat. Mer rakryggat hade varit att erkänna att det fanns en målkonflikt och vilka mått och steg man planerade att ta.

Tre år senare blev journalisten Jamal Khashoggi styckmördad. Enligt en amerikansk underrättelserapport låg Saudiarabiens kronprins Mohammad bin Salman bakom dådet. 

Inflytande över mångmiljardbelopp

I dag har Svenska kyrkan drygt 10 miljarder kronor under förvaltning – men Gunnela Hahn har inflytande över betydligt fler miljarder än så; Många kapitalägare – däribland kommuner – tar rygg på svenska kyrkan. 

– Eftersom vår finanspolicy inspirerar andra kapitalägare vill även bankerna och andra fondbolag veta om deras fonder klarar våra krav. Vi sålde till exempel av fossil energi redan 2008 och då fanns inga fonder i Sverige som var fossilfria. Vi var med och drev den utvecklingen. Vi tog även intryck av Al Gore och hans fondfirma Generation, där vi investerade från start och har fått stor utväxling.

Svenska kyrkan utesluter ungefär 50 procent av det globala indexet MSCI World och jobbar endast med externa, aktivt förvaltade fonder, däribland många SEB-fonder.

– Det vi vill tjäna pengar på är bolag som skapar långsiktiga värden i hela värdekedjan. Deras varor och tjänster, och sättet de producerar dem på, ska bidra till en samhällsutveckling som gagnar både människor och natur och som står sig över tid. Affärsmöjligheterna är enorma, inte minst inom klimatomställningen, som är lika genomgripande som digitaliseringen.