Kan felaktigheter i informationen bakom ett investeringserbjudande vara skadeståndsgrundande för den som marknadsför erbjudandet? Den frågan ska Patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt pröva efter konkursen i fastighetsbolaget Albert Hansson Finans & Fastigheter AB.

Det är en grupp långivare som tillsammans stämt Mangold Fondkommission med krav på att firman kompenserar dem för förluster efter konkursen. Strax före jul gav domstolen klartecken att pröva frågan och nu har långivarna preciserat sina krav och vilka bevis som man vill att domstolen ska ta ställning till.

Totalt är det 23 personer och bolag på kärandesidan varav Mats Gabrielsson-bolaget Trention står för 10 miljoner kronor av de totalt 26 miljoner som fastighetsbolaget tog in via Mangold.

Mangold bestrider ansvar och har försökt att få målet utkastat av domstolen. Att driva målet utifrån marknadsföringslagen är tämligen unikt och något som Mangold slagit ned på. Kärandesidan svarar dock i ett färskt yttrande att Mangolds tolkning är felaktig:

”Här kan kort också framhållas att det inte är korrekt, som Mangold har påstått, att marknadsföringslagens skadeståndsbestämmelser inte är tillämpliga på ett fall som det förevarande. Brygglångivarna nöjer sig i denna del med att konstatera att Mangolds uppfattning bygger på en felaktig tolkning av förhållandet mellan marknadsföringslagens skadeståndsbestämmelser och det civilrättsliga felansvar för marknadsföringsuppgifter som följer av särskild lagstiftning.”

Enligt långivarna kan skadeståndsanpråk vara aktuellt både vid rent vilseledande agerande men också vid oaktsamhet.

”Brygglångivarna vidhåller att Mangold agerade uppsåtligen eller av oaktsamhet. Det ska här återigen påpekas att det ställs höga krav på aktsamhet vid marknadsföring av investeringar av nu aktuellt slag”, skriver långivarnas ombud på advokatbyrån Cirio och tillägger:

”Det blir en fråga för Patent- och marknadsdomstolen att avgöra om Mangold uppsåtligen har använt sig av vilseledande marknadsföring eller om Mangold har underlåtit att uppfylla de höga krav på aktsamhet som ställs vid marknadsföring av investeringar av nu aktuellt slag.”

Enligt Mangold har inga felaktigheter begåtts och det var också känt på förhand att lånet hade hög risk, inte minst då räntan var 15 procent. Men inte heller detta håller långivarna med om, de beskriver istället lånet som ett tämligen normalt brygglån.

”Att investeringen i bryggfinansieringen skulle ha, som Mangold har påstått, marknadsförts som en investering med hög kreditrisk (och att Brygglångivarna skulle ha känt till detta) bestrids. Den avtalade räntan ger inte heller stöd för någon sådan slutsats utan tvärtom låg räntan på en för denna typ av lån sedvanlig nivå.”

I stämningen och det senaste yttrandet pekar långivarna på flera brister i informationsmaterialet som de fick ta del av skriftligen, men även muntligen. Det handlar om felaktigheter kring borgensåtaganden, pantbrev, värderingar och påstådda tillgångar som sammantaget gjorde att fastighetsbolaget framstod som betydligt mer solitt än vad det faktiskt var.

Långivarna hänvisar till ett stort antal skriftliga handlingar som bevisning. Man kommer också att begära en rad partsförhör under sanningsförsäkran vid en kommande förhandling.

Gruppen kräver också att Mangold kommenterar vissa enskilda handlingar innan man slutför sin talan. Det gäller bland annat Mangolds inblandning i ett bostadsrättsprojekt i norra Stockholm där firman förnekat att man medverkat. Enligt handlingar som nu lämnats in till domstolen framgår dock att Mangold fakturerat för arbete i projektet.

På tur står nu att Mangold, som alltså bestrider skadeståndskravet, ska lämna in ett yttrande till domstolen.