”Ratinginstituten är visserligen inte kända för sitt mod. De tjänar ju liksom fastighetsvärderare och revisorer mer pengar på nöjda kunder än på en välinformerad allmänhet. Men verkligheten har en tendens att komma ikapp, till slut.”  Det skrev Realtids Per Lindvall i en krönika för tre år sedan, den 8 maj 2020.

Ett par veckor senare skrev Per Lindvall om Batljans obligation, på detta sätt:

”Ilija Batljans AB:s obligation är fortfarande en skapelse. Sant är också att det gungar lite under Ilija Batljan. Och när det gungar så kommer saker i rörelse. Värden förskjuts och kovenanter kan brista. Centralt för hur denna rörelse kommer att kunna hanteras är Ilija Batljans AB:s obligation med en ram på 860 miljoner kronor och där 682 miljoner kronor är utestående, enligt DI.  Denna obligation är ett rart exemplar, likt Afrikas okapi, där få likartade exemplar har beskådats i det vilda, enligt de kapitalmarknadsjurister som Realtid har varit i kontakt med. Den har märkliga ränder, som en zebra, kropp som en gnu och huvud som en giraff. ”

I juni för två år sedan köpte Ilija Batljan en kontrollpost bostadsutvecklaren JM, som Batljan beskrev som en ”perfekt match”.  Vad skrev Per Lindvall då? Jo, han skrev: ”Jag fattar inget, en kontrollpost i ett börsbolag skapar inga affärsmässiga synergier

”Denna obligation har använts för att finansiera Batljans privata engagemang. Det som sticker ut i denna obligation är att den är kopplad till Ilija Batljans egna ägande av emittentbolaget, men han har inget eget betalningsåtagande. Kovenantstrukturen är opak (grumlig ungefär, reds anm), där ”loan to value” inte får överstiga 60 procent. Men vad som ingår i beräkningarna är svagt definierat, liksom att de värderingskrav som ställs på de tillgångar som ingår. Lika så är ”negativklausulen”, som reglerar vilka panter som kan användas för nya lån, rejält urvattnade. Urvattnade intill obefintlighet är även reglerna om ”läckage och utdelningar”. Kort sagt detta är ett instrument som har skapats med en enorm tillit till Ilija Batljans förmåga att skapa guld av fastigheter runt om i landet. Vem köpte på sig detta högriskinstrument?”

Och obligationen förfaller om tre år (2023) och den handlas nu långt under nominellt värde. Det vill säga det är högst osäkert om den kommer att kunna refinansieras. Nu är det i alla fall omöjligt.”

Den 1 september 2022 skrev herr Lindvall: ”Soliditeten i Ilija Batljan Invest är betryggande 69 procent och kassaflödet ser helt ok ut.  Men stoppar man in marknadsvärdet på SBB-aktierna i balansräkningen så blir bilden väsentligt skakigare.

I en krönika från 30 november 2022:

”SBB är ett svårfångat djur. Transaktionstätheten har gjort att det för en utomstående är i praktiken omöjligt att få ett grepp om den egentliga långsiktiga intjäningsförmågan. Omvärlden och aktieägarna bli istället matade med ”proforma” beräkningar baserade på SBB:s egna bedömningar. Och många av affärerna, kanske de flesta, är svårgenomträngliga med villkor och lösningar som är konstruerade för att maximera den ”optiska resultateffekten” men kanske inte den långsiktiga intjäningsförmågan och ibland dölja riskerna. Det är ju också den kritik som blankarfirman Viceroy byggt sitt ”case” runt SBB på.

”SBB har fått utstå skarp kritik, eller törs vi kalla det för en ”ekonomisk specialoperation”, från den amerikanska blankningsspecialisten Viceroy, som med sin rapport från i februari helt enkelt försöker skjuta företaget i sank. SBB säger att Viceroy ljuger. Problemet för SBB är att deras finansiella information är så rörig eller har så lågt informationsvärde att den framstår som ett, om inte svart, så åtminstone grått hål. Min erfarenhet säger mig att Viceroy är något på spåren.”

Och efter sänkningen av kreditbetyget:”SBB och Ilija Batljan har knappast någon trovärdighet kvar. Sänkningen av kreditbetyget till ”junk bond” visar att hela affärsmodellen har havererat”, skrev Per Lindvall den 9 maj i år. lija Batljans fastighetsbolag SBB halverade förvaltningsresultatet under det fjärde kvartalet förra året medan hyresintäkterna steg. Bolaget föreslog en höjd utdelning och de 260 000 ägarna skulle  kunna välja om de ville ha kontanter eller nya aktier. Det meddelade bolaget den 23 februari i år. Det gillade inte Per Lindvall.–Signalvärdet av höjd utdelning är ju inte så högt då SBB även har en belånad storägare, Ilija Batljan med bolag, som är beroende av detta kassaflöde. Att aktieägarna får möjlighet att ta utdelningen i form av nyemitterade B-aktier, är ju en signal om att slopad utdelning nog hade varit det bästa alternativet, sa han då.Och så blev det också. Den 9 maj meddelande styrelsen att utbetalningen av utdelning och kommer inte att genomföra den tidigare aviserade företrädesemissionen av stam D-aktier om 2,63 miljarder kronor, detta efter det sänkta kreditbetyget och det efterföljande kursraset.Den 2 juni kommunicerades det att styrelsen och Ilija Batljan hade samsyn om att ett nytt ledarskap är det bästa för SBB. Ilija Batljan frånträder sin roll som verkställande direktör men kvarstår som styrelseledamot i SBB. ”Ilijas avgång är ju ett desperat drag och visar hur utsatt läget är. Men han sitter kvar i styrelsen. Det ger lite känslan av att de flyttar runt solstolarna på Titanics däck,” sa Realtids Per Lindvall då.