Den bortglömda riskvärderingen

”Det råder en betydande osäkerhet om klimatförändringens konsekvenser och risker. Samma konstaterande kan göras beträffande de tre andra utmaningarna för mänskligheten, det vill säga miljöförstöringen, det politiska våldet och fattigdomen. Därför borde alla viktiga beslut för att åtgärda dessa problem föregås av en riskvärdering, men – som påpekats i föregående kapitel – riskvärderingen lyser med sin frånvaro i den allmänna debatten.

Risken och dess två komponenter

Vad menas då med riskvärdering?

Om vi börjar med de grundläggande begreppen, så menar vi med risk en negativ händelse som skulle skada våra intressen och som kan inträffa i framtiden med en viss – känd eller okänd – sannolikhet. Risken består således av två komponenter, dels den potentiella (möjliga) skadan, dels sannolikheten för att skadan verkligen ska inträffa.

I dagligt tal används begreppet risk ganska ofta för att endast beskriva någon av riskbegreppets två komponenter, ibland det ena, ibland det andra,men man kan också avse kombinationen av dessa, det vill säga hela risken.När vi i denna bok fortsättningsvis talar om risk utan kvantifiering av sannolikheten i procent eller proportioner menas alltid hela risken. Enbart den potentiella skadan kallar vi alltid för skada.

Som bekant finns det risker av olika slag, bland andra sådana som man medvetet tar därför att de bedöms vara förknippade med chanser som mer än väl kompenserar för risktagandet. Aktiesparandet jämfört med det trygga banksparandet är ett välbekant exempel på detta. Andra risker kan antingen oförskyllt drabba oss, eller vara sådana som vi omedvetet eller mot bättre vetande framkallat själva. Riskerna med den pågående klimatförändringen är av den senare sorten. Sådana risker vill man naturligtvis eliminera eller åtminstone minska – förutsatt att det kostar mindre än det smakar.

Att eliminera eller minska en risk är nämligen sällan gratis. Som regel måste vi offra något i utbyte.Dessa uppoffringar kan antingen innebära att man avstår från något som man har (exempelvis när man betalar brandförsäkringspremien för bostaden) eller att man avstår ifrån något som man gärna skulle vilja ha eller gärna skulle vilja göra (till exempel när den inbitne,medelålders storrökaren slutar röka för att minska risken för lungcancer).

För att kunna fatta det bästa beslutet måste man alltså mäta, väga eller värdera dels själva risken (eller den minskning av risken som man räknar med), dels den uppoffring som man måste göra för att minska eller eliminera risken.Det är denna procedur – att noga försöka analysera risken för att kunna åtgärda den på ett rationellt sätt – som jag betecknar som riskvärdering.

Sannolikhetens varierande vikt

Riskens storlek beror alltså dels på den möjliga skadans storlek, dels på hur stor sannolikheten är för att skadan ska inträffar. När det handlar om vanliga ekonomiska skador, som en villabrand, gäller att risken är lika med den potentiella skadan gånger sannolikheten för att skadan inträffar. Eftersom risken alltid är mindre än den möjliga skadan, skrivs en femtioprocentig sannolikhet som 0,5.Om en nybyggd villa skulle kosta ?? miljoner kronor att återuppföra efter en totalskada och den beräknade årliga sannolikheten för en sådan totalskada skulle vara en på tusen blir risken 10.000.000 x 0,001 = 10.000 kr. Det skulle motsvara den teoretiska årspremien till försäkringsbolaget. (I praktiken tillkommer sedan pålägg för försäkringsbolagets kostnader och kalkylerade vinst.)

Men – och detta är centralt – denna enkla riskmatematik gäller inte när skadan inte kan repareras eller ersättas med pengar, exempelvis när skadan gäller livet eller permanent nedsatt livskvalitet.

Då blir riskens storlek mera beroende av storleken på den möjliga skadan. Vid extremt stora potentiella skador blir sannolikheten nästan betydelselös. En matematiker skulle säga att oändligt gånger 0,00000000001 är oändligt mycket.

Översatt till vardagslivet:När man vet att man kan förlora något som känns omistligt gör man allt som står i ens makt för att undvika det. Ett exempel får förtydliga resonemanget.Anta att två föräldrar i ett fattigt land får beskedet att deras högt älskade lilla barn lider av en sällsynt sjukdom som utan en viss, mycket dyrbar behandling leder till döden i tre fall av tio, medan de som behandlas tillfrisknar helt.Men denna behandling finns bara utomlands i ett rikt land. Föräldrarna tjänar bra och lever gott men saknar sparkapital. De kan aldrig tänka sig att utsätta sin lilla dotter för en livshotande risk om de på något sätt kan avvärja hotet. Därför tar de upp ett lån som täcker alla kostnader för behandlingen och utlandsresan, trots att detta innebär att familjen under fem år framöver (tills lånet är slutbetalt) kommer att få leva på en mycket lägre materiell standard än vad den varit van vid.

Den principiellt intressanta frågan här är: Vad skulle föräldrarna ha gjort om sannolikheten för att barnet skulle dö av sjukdomen inte varit 30 procent utan 5 eller rent av bara 1 procent? Den matematiska risken skulle då blivit endast en sjättedel eller trettiondedel jämfört med de tidigare antagandena.Men skulle föräldrarnas önskan att eliminera risken och skulle deras offervilja ha minskat i motsvarande grad? Knappast någon lär tro detta. Föräldrarna visste att risken fanns och att de kunde ha oturen att drabbas av det osannolika.Men de visste också att de i så fall skulle få leva i vetskap om att deras bristande offervilja – det vill säga deras prioritering av materiellt välstånd – vållat barnets död.”

(fortsättning finns i boken)

© 2009: László Szombatfalvy och Ekerlids Förlag