Mellan år 2007 och 2019 genomförde jag 250 hållbarhetsrevisioner i olika högriskländer. I 97 av dessa fann man grova fall av korruption och bedrägeri. Dessa skedde både inom privat sektor, alltså företag till företag, samt mellan privat och offentlig sektor. Det skedde även mellan inköpare och leverantörer samt leverantörer och diverse departement eller myndigheter. I 60 procent av korruptions- och bedrägerifallen drabbades främst den kvinnliga arbetskraften i värdekedjorna.

Kvinnorna påverkas negativt av korruption genom exploatering av arbetstagare, uteblivna betalningar, dåliga arbetsvillkor, låga prioriteringar av arbetstagarnas hälsa och säkerhet samt hårda påtryckningar från mellanhänder. En stor del av de grova fallen skedde inom textilindustrin utifrån de 250 hållbarhetsrevisioner som genomfördes. Med detta som bakgrund har Institutet Mot Mutor (IMM) tittat på hur de stora textilföretagen i Sverige beskriver sambandet mellan korruptionsrisker, jämställdhet, kvinnors rättigheter och korruptionsrisker. Av de elva större textilbolagens hemsidor och hållbarhetsrapporter framstår det klart att ingen av dessa arbetar med hur mutor och korruption faktiskt påverkar kvinnors rättigheter i värdekedjan. Bristen på förståelsen för varför en antikorruptionsanalys är viktig för textilindustrin och framför allt är för kvinnors rättigheter är markant. I majoriteten av produktions och inköpsländerna är kvinnosynen redan så förlegad att det blir enklare att köpa bort ansvar som rör kvinnors hälsa, arbetsmiljö och mänskliga rättigheter överlag.

Likaså har vi försökt att förstå hur offentlig upphandling fungerar i förhållande till kvinnors rättigheter kopplat till mutor och korruption. Slutsatsen är dessvärre att kopplingen, sambanden, och kompetensen inte finns överhuvudtaget. Korruption är ett allvarligt problem inom textilindustrins värdekedja. Det förekommer i alla faser av kedjan, från råvaruframställning till distribution. Korruptionen har en negativ inverkan på mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter, och den kan leda till allvarliga konsekvenser som olyckor och dödsfall.

Även offentlig upphandling saknar antikorruptionsförmåga

Offentligt finansierade organisationer och myndigheter använder sig av offentlig upphandling vid inköp av allt från tepåsar och gardiner till MR-kameror och arbetskläder. Varje år upphandlar den offentliga sektorn för ett värde över 800 miljarder kronor, vilket motsvarar omkring en femtedel av Sveriges BNP; staten är den största konsumenten i Sverige. För att en upphandling ska vara hållbar krävs det att man först och främst identifierar samt prioriterar risker kopplat till upphandlingsprocessen. Dessa risker studeras inom områdena (i) mänskliga rättigheter, (ii) arbetares rättigheter, (iii) miljö och (iv) korruption. Utifrån detta har offentlig upphandling identifierat just textilier som en högriskkategori inom samtliga områden.

Sängkläder, patientkläder, arbetskläder, inredningstextilier och operationstextilier är enbart några exempel på textilier som upphandlas av den offentliga sektorn i Sverige. Industrin för textilier kännetecknas av långa värdekedjor som är globalt spridda. Detta innebär att produktionens olika faser och tillverkningen av textilier är spridd över flera länder. Båda dessa faktorer innebär en ökad risk för förekomsten av korruption längs hela kedjan, från utvinning av råmaterial till transport av färdiga textilier.

För att begränsa förekomsten av korruption vid offentlig upphandling och privata inköp av textilier kan bland annat följande åtgärder vidtas:

· Tydligare kompetensfrämjande insatser i hur andra hållbarhetsfrågor påverkar jämställdhet och kvinnors rättigheter.

· Tydligare riskanalyser med fokus korruptionsrisker inom textilindustrins värdekedjor.

· Strängare sanktioner för leverantörer som bryter mot uppförandekoder.

· Förbättrad tillsyn och kontroll över leverantörer och mellanhänder.

För att komma till rätta med korruption i leveranskedjan för textil krävs även långsiktiga förebyggande åtgärder. Inrättandet av robusta visselblåsarkanaler och ett ordentligt skydd för visselblåsare är exempel på sådana åtgärder. Visselblåsning kan vara ett kraftfullt verktyg för att bekämpa korruption. Genom att avslöja oegentligheter kan visselblåsare bidra till att skydda resurser, avskräcka andra från att delta i korrupta aktiviteter samt skydda allmänheten från skada. Men för detta behöver just den kvinnliga arbetskraften särskilt stöd.

Korruption är ett komplext problem som kräver att världen enas och samarbetar för att utplåna dess förekomst. Genom att vidta både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder kan man minska förekomsten av korruption i leveraskedjan för textil och förbättra situationen för mänskliga rättigheter samt arbetares rättigheter inom industrin.

Förekomsten av korruption i värdekedjan

Korruption är ett fenomen som yttrar sig i många olika former och i alla samhällsskikt, textilindustrin och dess värdekedja är inget undantag.

För det första förekommer korruption i värdekedjan för textil i alla faser av kedjan på grund av länderna som kedjan befinner sig i. En stor del av värdekedjan för textil befinner sig i länder som Kina, Indien, Bangladesh, Pakistan och Ryssland. Gemensamt för alla dessa länder är att korruption är vanligt förekommande.

Utöver detta sker korrupta ageranden även i specifika faser i värdekedjan. När det gäller råvaruframställning är oljeutvinning en särskilt korruptionsutsatt process. Bland annat sker oljeutvinning i vissa högriskländer som även genomsyras av en hög byråkratinivå. Detta innebär en ständig kontakt med offentligt anställda tjänstemän och det är vanligt med mutning av myndighetspersoner, förskingring, missbruk av maktställning, favorisering och så kallade ”facilitation payments” för att skynda på byråkratin. UNESCO ETICO definierar facilitation payments som ”Liten muta (även kallad ”underlättande”, ”snabb” eller ”smörjande” betalning) som görs för att säkra eller påskynda utförandet av en rutinmässig eller nödvändig åtgärd som betalaren har laglig eller annan rätt till”.

Det är dessutom så att vissa organisationer och företag som utvinner olja är helt eller delvis statligt ägda. Något som länge varit ett stort korruptionsproblem inom oljesektorn är att inkomster från oljeutvinning undangöms vilket innebär att dessa inte beskattas. De drabbade ländernas befolkningar går därmed miste om kollektiva nyttigheter som hade kunnat bekostas av den uteblivna skatteintäkten.

När det gäller tillverkningsfasen finns det flera exempel på korruptionens förödande konsekvenser för de människor som arbetar med att bland annat tillverka polyester, konfektionera textilier samt färga tyger. Rana Plaza katastrofen är ett exempel på detta. Den 24 april 2013 kollapsade textilfabriken vid Rana Plaza i Bangladesh där över 1 100 människor dog och betydligt fler skadades. Rapporter visar att fabriken byggdes på olämplig mark, att byggregler åsidosattes, att genvägar togs vid anskaffningen av byggmaterial och att tjänstemän tog mutor för att blunda för dessa problem. I Sverige har Rana Plaza katastrofen diskuterats ofta som en referens för hur illa det kan gå trots detta har knappt något hänt i förhållande till från hur mutor och korruption de facto urholkar kvinnors rättigheter.

Korruption i revisioner

Under tillverkningsfasen sker ofta externa revisioner av fabriker och andra arbetsplatser för att säkerställa att arbetarnas rättigheter och de mänskliga rättigheterna respekteras. Detta sker ofta som svar på diverse uppförandekoder från textil- och klädföretag eller i detta fall från den upphandlande organisationen. Dessvärre utgör dessa revisoner många gånger i sig föremål för korruption, exempelvis genom förfalskade eller förskönade revisionsrapporter, vilket gör det svårare att upptäcka brott mot mänskliga rättigheter och arbetstagarnas rättigheter.

Slutligen återfinns korruptionsrisker även i fasen för förpackning och distribution, där sjöfartssektorn är särskilt utsatt för dessa risker. Varje dag lägger fartyg till i hamnar där många intressenter inom olika jurisdiktioner involveras, vilket resulterar i en hög interaktion med offentligt anställda tjänstemän. Detta utgör en grogrund för korruption, inte minst i länder där tjänstemän har låga löner, när flera av dessa tjänstemän har omfattande befogenheter.

Sjötransportföretag deltar i budgivningar för att få längre kontrakt med stora tillverkare där själva anbudsprocessen kan skapa utrymme för korruption. Företag kan muta beställare för att få fördelar i konkurrensen. Detta leder till att de korrupta företagen får kontrakten trots att de inte är mest kompetenta eller mest kostnadseffektiva. En annan typisk risk är att inspektörer, som utför inspektioner av fartyg och last, mutas för att se mellan fingrarna kring brister eller otillåten last. Detta kan leda till säkerhetsrisker och miljöproblem.

Trots detta är det inte ens en handfull fall av korruption och mutor som uppdagats och hanterats vid offentlig upphandling av textilier visar vår undersökning. Korrupta ageranden inom alla leveranskedjor är förödande för mänskliga rättigheter och arbetares rättigheter överlag. Det är därför anmärkningsvärt att det inte läggs större vikt vid ett aktivt internationellt antikorruptionsarbete eftersom detta, utöver att minska och förebygga förekomsten av korruption och mutor, även minskar risken för överträdelse av kvinnors rättigheter och jämställdhet.

Parul Sharma
Tf. Generalsekreterare, Institutet Mot Mutor (IMM)