Förra sommaren hette det att Swedbank skulle granska 15,2 miljarder transaktioner mellan 2007 och 2019 för att utreda omfattningen av den misstänkta penningtvätt som pågått i bankens baltiska verksamhet. Sedan hette det att man skulle granska över 30 miljarder transaktioner när fler länder lades till listan.

Först sade vd Jens Henriksson att banken bara skulle presentera den utredande advokatbyråns slutsatser. Sedan ändrade han sig och meddelade att hela rapporten skulle bli offentlig. Precis som hos Danske Bank.

Men när rapporten väl släpptes på måndagen, totalt 218 sidor inklusive bilagor, visade det sig att Swedbanks påstådda öppenhet i själva verket innehåller avgörande inskränkningar. Viktigast är att advokatbyrån Clifford Chance enbart väljer att redovisa misstänkta transaktionsvolymer för perioden 2014 till 2019, mer specifikt andra kvartalet 2014 till första kvartalet 2019.

Vid presskonferensen framkom inga formella skäl till detta. Swedbank hävdade att Clifford Chance fått välja själva. Enligt advokatbyrån räcker det med en femårsperiod för att kunna analysera historiken och de åtgärder som banken vidtagit. Alltså en liknande förklaring som Finansinspektionen saluförde i förra veckan när även den valde att begränsa sin granskning till fem år bakåt.

Clifford Chance lyfter fram en totalsumma på omkring 390 miljarder kronor för perioden. Det handlar om sådana transaktioner som har fått tre eller flera flaggor över misstankar i de datakörningar som gjorts.

Det kan jämföras med summan i Erling Grimstads än så länge strikt hemligstämplade rapport från december 2018. Han angav summan 140 miljarder euro för hela perioden 2007 till 2018, och det enbart för Estland. Lyfter man ut de år som täcks in av Clifford Chance-utredningen blir summan cirka 65 miljarder euro hos Grimstad, återigen enbart för Estland.

Det kan givetvis bli stora skillnader beroende på hur man sållar i materialet och vilka sökparametrar som används men det extrema glappet är svårt att förklara. Och någon förklaring får omvärlden inte alls i dagens kommunikation.

För att öka förvirringen presenterar Clifford Chance istället en bilaga där man även tar med transaktioner som bara gett en eller två varningsflaggor. Då blir totalsumman plötsligt hisnande 152 miljarder euro för 2014 till 2019 för de tre baltiska länderna.

Men speciellt mycket klokare blir varken ägare, anställda eller kunder. Det enda som kan sägas är att problemet varit gigantiskt men att vi inte ska få reda på hur stort.

Det är tydligt att Swedbank nu vill dra ett streck i debatten, vända blad och lägga historien bakom sig. Ordförande Göran Persson gav tydliga signaler om detta när han i sitt anförande flera gånger återkom till corona-krisen och bankens betydelse för att stötta stora och små kunder under den osäkra tid som nu råder.

Ytterligare två besked från banken på måndagen går i samma riktning. Dels står det klart att Finansinspektionens jättebot på 4 miljarder kronor inte kommer att överklagas, dels har styrelsen beslutat att inte stämma tidigare vd:n Birgitte Bonnesen.

Swedbank har alltså inget intresse att dra en strid med FI i långbänk. Styrelsen skickar också en tydlig signal till ägarna att det inte är någon idé att bråka med enskilda individer som nu lämnat banken.

Beskedet är ögonbrynshöjande då revisorerna avstyrkt ansvarsfrihet för Bonnesen inför vårens stämma. Beskedet kommer också bara några dagar efter att storägaren AMF efterlyst en diskussion om ansvarsfrågorna. Den redan komplicerade situationen, med Jens Henriksson som lämnade storägaren Folksam för att bli vd på banken och styrelsens beslut på måndagen, gör det föga troligt att en majoritet av ägarna skulle våga gå ut i strid på stämman. Styrelsen under ordförande Göran Persson har pekat ut det enda kvarvarande alternativet: lägg ner stridsyxan.

Därmed återstår bara en prövning av amerikanska myndigheter och sådana brukar sluta med att mycket lite ny information blir offentlig. Istället görs en uppgörelse där böterna i och för sig kan bli höga men detaljerna hemligstämplas.

Aktiespararna försökte förra året få en granskningsman tillsatt, det normala förfarandet redan vid betydligt mindre härvor, men röstades ned. Om det vid vårens stämma visar sig att Swedbanks storägare ännu en gång sitter still i båten och går med på att så totalt avhända sig centrala verktyg för ansvarsutkrävande är det historiskt.

Det är också ett riskfyllt spel då brottsutredningar pågår både i Sverige och Estland. Ny information kan komma fram i dessa processer och det kan komma att stänka både på nuvarande ledning, styrelse och storägarna.

Det naturliga vore givetvis att Swedbank och dess ägare själva skaffar sig full vetskap om vad som utspelat sig på banken. Men det blir alltså inte ens en totalsumma över misstänkta transaktioner. Någonting gör att sanningen uppenbarligen är för känslig.