Foto: Pexels via Pixabay
Krönika

Regelverket kring företrädesemissioner måste reformeras

Att riktade nyemissioner blivit så populära trots deras utspädningseffekt talar för en reform av reglerna kring företrädesemission, skriver Realtids Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Uppdaterad 2020-09-17
Publicerad 2020-09-17

Pandemieffekter, obefintlig avkastning på ränteinstrument, massiva centralbanksstimulanser och en tvärvändning i synen på risk de senaste månaderna har skapat en flodvåg av nyemissioner och börsintroduktioner på Stockholmsbörsen. Hela investerarkollektivet vill, eller tvingas, öka riskerna när räntorna faller och aktiemarknaden klättrar mot nya höjder. På andra sidan sitter bolag som antingen behöver kapital i spåren av coronakrisen eller som fångar tillfället i flykten för att stärka sin krigskassa. 

Det är ljuv musik för finanschefer, vd:ar, bolagsstyrelser och corporate finance-firmornas medarbetare. Kapitalanskaffningarna går lätt som en plätt när marknadsförhållandena på börserna ser ut som de gör just nu. Den totala bristen på alternativa avkastningsmöjligheter tvingar in mängder av kapital till aktiemarknaderna. Å andra sidan är lättillgängligheten ett orosmoment för den försiktige investeraren och aktiemarknaden i stort; prissättningen blir lätt dopad när alla vill eller tvingas vara med i den ena finansieringsrundan efter den andra. Det finns en tydlig slagsida mot hög volatilitet snarare än stabilitet i de bolag som söker kapital eller en plats i rampljuset på Stockholmsbörsen eller de alternativa marknadsplatserna. 

Ett växande, och ofta tveksamt, fenomen under rådande mycket gynnsamma aktiemarknadsförhållanden är utnyttjandet av riktade nyemissioner. Till skillnad mot företrädesemissioner får de nuvarande aktieägarna normalt sett inte vara med i en riktad kapitalanskaffningen. Detta ställer betydande krav på företagsledningen och, i synnerhet, styrelsen. Riktade emissioner späder därför ut de befintliga aktieägarnas innehav. Så det krävs välgrundade motiv för styrelsen att välja en riktad emission framför en företrädesemission vid en kapitalanskaffning. Ett skäl kan vara att styrelsen och ledningen ser att en viss typ av ägare eller ägargrupp kan tillföra värde eller kompetens till företaget som kan kompensera de befintliga ägarna. Det är sällan som styrelsen kan eller vill beskriva “värdetillskottet” från en nytillkommen ägare mer detaljerat, vilket egentligen borde krävas. 

Än värre blir det när riktade emissioner prissätts under eller mycket under den nuvarande aktiekursen. Då blir de befintliga aktieägarna inte bara “maktmässigt” utspädda av emissionen utan även värdemässigt utspädda. Det är inte bra för, i synnerhet, småspararkollektivet att denna typ av agerande blivit allt mer vanligt och nästan regelmässigt utan att de aktiemarknadsvårdande aktörerna, till exempel aktiemarknadsnänden som skall verka för “god sed” på svensk aktiemarknad, agerar för att skydda småinvesterare. Alternativet kan bli lagstiftning för att skydda småägare och stärka förtroendet för aktiemarknaden.  

En förklaring till att bolagsstyrelser, i synnerhet i många mindre noterade bolag, väljer att “runda” befintliga aktieägare är att riktade emissioner är betydligt billigare att genomföra, bland annat beroende på att de kräver mindre pappersexercis, och kapar tiden för kapitalanskaffningen rejält. Denna fördel är givetvis viktig för ett bolag som befinner sig i en akut kris, men gäller knappast alla de marknadsnoterade bolag som genomfört riktade emissioner i år. Samtidigt visar genomförandet av riktade emissioner att det regelverket kring företrädesemissioner måste reformeras så att kapitalanskaffningsförloppet kan bli både billigare och snabbare för bolagen. 

Platsannonser

Logga in