Krönika

Ny lag driver på mot mer indexförvaltning

Nya lagkrav infördes vid årsskiftet som skall säkerställa att fondförvaltare inte tar betalt för aktiv förvaltning när dom egentligen är en indexförvaltare. Men lagstiftningen gör det knappast bättre för dom som investerar i fonderna.  Snarare kan det bli tvärtom. Det skriver Realtids Claes Folkmar.

Claes Folkmar
Publicerad 2020-01-13

Lagkravet, som bottnar i den långvariga debatten kring "falskt aktiva fonder”, där kritiken handlat om att flera stora fondförvaltare, främst bankerna, levererat fondprodukter där den aktiva risken (tracking error) varit så låg i relation till det index fondförvaltaren utvärderas mot att fonderna i teorin aldrig kan överträffa sitt jämförelseindex efter den avgift investeraren betalar. 

Stora delar av den aktiva svenska förvaltningsindustrin har redan anpassat sig till de nya lagreglerna och dragit upp riskerna till kravet på minst 3 procent i aktiv risk. Alternativt har förvaltningsorganisationerna gjort om fonder till passiva genom att sänka avgifterna. Måttet aktiv risk är historiskt och mäter skillnader i volatilitet mellan fondportföljen och det jämförelseindex som fonden arbetar mot. Starkt förenklat kan man säga att en aktiefond med en aktiv risk på 3 procent i teorin kan slå eller förlora mot index med just 3 procent. 

Att måttet är historiskt gör det möjligt att "fuska” med risken. En aktie som av någon bolagsspecifik anledning haft en extrem volatilitet under en period för säg 1,5 år sedan ger ett större risktillskott till portföljen än ett motsvarande börsbolag som är på väg in en fas med stark volatilitet.  

Dessutom blir resonemanget kring risker i relativförvaltning, det vill säga att fondförvaltaren arbetar i relation till ett visst index, ofta svårt att begripa för vanliga kunder. Den som investerar i aktiemarknaden vill så klart få en positiv avkastning. Aktiv relativförvaltning, och indexförvaltning för den delen också, bryr sig egentligen bara om att förvaltningen överträffar index oavsett om index går upp eller inte. Det gör knappast investeraren. 

Viktigt att komma ihåg är att aktiv förvaltning, på kollektiv nivå, inte klarar att leverera överavkastning jämfört med relevant index. Nobelpristagaren William Sharpe menar att aktiv förvaltning är ett nollsummespel där den totala avkastning som skapas, det vill säga marknadsindexavkastningen, blir lägre än indexförvaltning på grund av att avgifterna äter upp mer i den aktiva förvaltningen än den passiva. 

Färska amerikanska studier visar att drygt nio av tio aktiva aktieförvaltare underpresterar mot sina jämförelseindex över tiden oavsett vilken typ av aktiefond (storbolag, småbolag, branschfonder) det är som mäts. Detta är en viktig förklaring till den enorma ström av kapital som allokerats om från aktiv till passiv indexförvaltning de senaste 20 åren. 

De nya lagkraven som kräver högre aktiv risk för att få betraktas som en aktiv fondförvaltare riskerar att driva på den utvecklingen. Detta då det mesta tyder på att ökad risk i fondförvaltningen leder till växande underavkastning för den aktiva fondförvaltningsbranschen som helhet.  

 

Platsannonser