Den starka spekulationsvågen bygger nya risker

En ström av nya och små aktieinvesterare har sköljt in över världens aktiemarknader under 2020. Investmentbankerna och aktiemäklarna jublar över växande transaktionsvolymer och klirrande courtageintäkter. Vi får se om det enormt stora aktieintresset överlever när det är dags att gå tillbaka till jobbet när coronapandemin klingar av eller om aktiemarknaden återigen skälver till. 

I USA, liksom i många europeiska länder, har privatkunderna bidragit betydligt mer än normalt till aktiviteten och aktievolymerna i marknaden och även i viss mån till prissättningen. Under första halvan av 2020 (andra kvartalet var marknadsandelen sannolikt betydligt högre) stod privata investerare för knappt 20 procent av de handlade volymerna på de amerikanska börserna. Genomsnittet sedan 2010 är omkring 13 procent.  

En viktig förklaring till privatkundsaktiviteten, förutom att många människor arbetar hemma, är framväxten av superenkla (vissa kritiker hävdar att dom uppmuntrar till ”osund” aktietrading ungefär som den kritik som riktats mot spelbolagen i Sverige) tradingappar, till exempel gratismäklaren RobinHood och att flera andra ledande nätaktiemäklare som följt utmanaren RobinHood i spåren och erbjuder gratishandel. Denna typ av avgiftsfri aktiehandel är betydligt ovanligare i Sverige och Europa.  

En del kritiker i USA och Europa menar också att den kraftiga aktiespekulationsvågen driver på aktiekurserna till ohållbara nivåer. Det finns en del bevis för att det är så, i synnerhet i mindre bolag (som tidigare också var starkt påverkade av privatplacerare). Det är även tydligt att nya småinvesterare riktar in sig framför allt på biotech- och techbolag där risknivån är högre än i marknaden i stort. 

Med tanke på att det sannolikt är för tidigt för att blåsa faran över för utvecklingen i den globala ekonomin, låt vara att aktiemarknaden signalerar att det värsta är över, bygger den starka aktievågen nya risker i ekonomin. Den mycket starka kursutvecklingen för, till exempel, amerikanska techbolagen har förvandlat breda aktieindex som S&P 500 till extremt techtunga index, vilket förvrider marknadens signalsystem. I skrivande stund utgör teknikbolagen knappt 40 procent av S&P 500 och ”big five” (FAANG) utgör en fjärdedel av index. Dessa bolag står för en oproportionerlig andel av de nya indexrekorden för världens viktigaste index.  

Situationen känns igen för den som var med vid millennieskiftet. Då slutade det mycket illa, men denna gång är det naturligtvis annorlunda eftersom det då i princip uteslutande handlade om förhoppningsbolag. Så är inte fallet idag, men företagsvärderingarna (det som i det långa perspektivet alltid styr värdet) är i princip omöjliga att räkna hem i många fall. I dag liknar techmarknaden snarare en konstmarknad med subjektiva värden. Ett sådant exempel är elbilstillverkaren Tesla (som stigit 75 procent sedan en aktiesplit den 11 augusti). Tesla, liksom övriga stora techbolag, har fans över hela världen; i Sverige finns omkring 50 000 personer som äger Tesla-aktien.  

Det som även oroar är att motkrafterna mot den här typen av bubblor är ovanligt svaga när centralbankerna pumpar pengar in i det finansiella systemet. Till exempel är blankningsnivåerna väldigt låga i techsektorn i synnerhet mot bakgrund av den ohejdade kursutveckling. Det verkar som få eller ingen vågar ställa sig i vägen för den framrusande spekulationsvågen; det är lätt att drunkna i likviditetshavet. 

Däremot verkar det som att stora delar av det professionella investerarkollektivet inte är lika köpsugna som privatkunderna i de indexledande techbolagen. I stället finns det tydliga tecken i USA på att institutionerna deltar i börsrallyt via optionsmarknaden snarare än genom direkta aktieköp.

Flera bedömare pekar till exempel på att många institutioner istället köper optioner som ger rätt att köpa den underliggande aktien till ett förutbestämt pris i framtiden. Det minskar risken vid en krasch, men skapar ändå möjligheten att hänga med i en fortsatt uppgång i marknaden. Samma bedömare pekar även på att många förvaltningsorganisationer bygger skydd via tail-protection-instrument efter en exempellös uppgång sedan botten i slutet av mars för att undvika förluster om/när marknaden faller. Ett tecken på bubblor om något.