Därför är det svårt att sluta ljuga

De flesta av oss gör det oftare än vi vill erkänna. En liten försköning här, en obetydlig förvrängning där – små osanningar som flyger under radarn och som vi gärna intalar oss är harmlösa. Men även de mest oskyldiga lögnerna har ett pris.

I en artikel i magasinet Psychology Now beskriver Relationsexperten Jessica Alderson hur ljugandet i grunden fungerar som överlevnadsmönster.

Varje lögn, hur liten den än är, har en bakomliggande motivation: att skydda vår självbild, bevara social harmoni eller ge positiv förstärkning.

Men även om intentionen kan vara god, riskerar varje avsteg från sanningen att nagga tilliten i kanten.

Läs också:
Många lögner på jobbet kan bli dyrt – Realtid

Två sorters lögner

Forskningen skiljer mellan två typer av lögner: prosociala och självtjänande.

Prosociala lögner syftar till att skona någon annans känslor, som när en vän oroar sig för sitt hår och du försäkrar att det ser bra ut, trots att du tycker något annat.

Självtjänande lögner däremot handlar om att gynna sig själv, ofta på någon annans bekostnad. Det kan vara att dölja ett misstag, manipulera en situation eller undvika ansvar.

Det är de här lögnerna som kan orsaka verklig skada, eftersom de bygger på svek och riskerar att underminera relationer på djupet.

Ljugandet börjar tidigt i livet

Kommunikationsexperten Christopher Richards påminner om att förmågan att ljuga utvecklas redan vid två års ålder. Sedan fortsätter många av oss att finslipa tekniken genom livet.

Med tiden kan lögnerna komma så reflexmässigt att vi knappt märker dem själva. Därför menar Richards att även de minsta lögnerna bör undvikas.

Problemet är inte själva osanningen, säger han, utan varför vi kände behovet av att säga den. Ofta handlar det om osäkerhet, brist på trygghet eller rädsla för konflikt.

Och kroppen reagerar. När vi ljuger aktiveras stressystemet och nivåerna av kortisol stiger. Att ljuga kräver helt enkelt mer energi än att tala sanning.

Är det okej att ljuga?

Så är vita lögner någonsin okej? Kanske, men de är aldrig helt utan konsekvenser. Och ibland säger de mer om oss själva än om situationen vi försöker hantera.

Läs också:
Veckans citat: Ikonerna som lär oss att inte ljuga – Dagens PS