En 63-årig man dömdes av tingsrätten till fängelse och näringsförbud för grovt bokföringsbrott, efter att ha köpt ett bolag för bara 10 000 kronor trots miljontillgångar i böckerna. Hovrätten river nu domen helt. Och avgörandet kan få betydelse för var gränsen går för straffansvar i svenskt näringsliv.
Hovrätten river tingsrättens dom: "Räcker inte att bokföringen ser skum ut"
En man som köpte ett bolag för 10 000 kronor, trots att bokföringen visade fastighetstillgångar värda omkring sex miljoner kronor i Bosnien och Kenya, frias nu av Hovrätten över Skåne och Blekinge från grovt bokföringsbrott.
Malmö tingsrätt hade tidigare dömt honom till ett års fängelse, tre års näringsförbud och en företagsbot på en miljon kronor, med motiveringen att han borde ha förstått att något inte stämde givet den låga köpeskillingen.
Inte företrädare vid tillfället
Varför friades han? Hovrättens resonemang bygger på två separata frågor. Den första handlar om tidpunkt: rätten anser att mannen inte var faktisk företrädare för bolaget under hela den period åtalet gällde.
Detta då den tidigare ägaren fortsatte sköta verksamheten medan mannen återhämtade sig från en hjärnblödning. Bokföringsansvaret anses därför ha börjat först när han faktiskt tog plats i styrelsen, inte från det formella köpet.
Hovrätten ifrågasatte bevisbörda
Den andra frågan gäller bevisbördan. Åklagaren menade att fastigheterna bokförts felaktigt och att överlåtelsehandlingarna var oriktiga, men hovrätten konstaterar att åklagaren aldrig lyckades visa att bolaget faktiskt inte ägde fastigheterna. Trots att uppgifterna var oklara och motstridiga.
Eftersom ingen tillräcklig värdering lagts fram, och fastigheterna dessutom låg i Kenya och Bosnien där en ordentlig kontroll rimligen tar tid, ansåg rätten att mannen inte haft tillräckligt konkret underlag för att vara skyldig att rätta bokföringen.
Misstanke räcker inte för dom
Vilken betydelse kan det få framöver? Domen sätter fingret på en central princip i svensk straffrätt kring ekobrott: misstänksamhet räcker inte för fällande dom.
Det krävs att åklagaren konkret kan bevisa både att uppgifterna faktiskt var felaktiga och att den tilltalade hade tillräckligt underlag, och därmed en verklig skyldighet, att korrigera dem.
Ansvarstid mer avgörande än ägarbyte
För företagare och styrelseledamöter som tar över bolag med komplex eller oklar historik, särskilt med tillgångar utomlands, kan avgörandet bli vägledande för var gränsen går mellan att agera oaktsamt och att sakna faktisk möjlighet att upptäcka fel.
Det belyser också att ansvarstiden som faktisk företrädare kan vara mer avgörande än det formella ägarbytet, något som kan få betydelse i liknande mål framöver.
