“Det här är förhandling på vetenskaplig grund”

I kväll möts Svenska Akademien, som traditionen bjuder för, för torsdagsmöte och efterföljande middag på Den gyldene freden i Gamla stan. Om stämningen är bättre än för ett halvår sedan kan det vara HD-domaren och tidigare advokaten Eric M Runessons förtjänst.

Sedan i slutet av maj har han haft ett uppdrag som medlare åt den krisande Svenska Akademien. Nu är han dessutom, sedan förra torsdagen, utsedd ledamot av densamma. En av uppgifterna kommer att bli att medverka till att återupprätta Akademiens förtroende.

– Där finns ett behov av större öppenhet och dialog med den omgivande världen. Du kan ju liksom inte strunta i omvärlden för att du är oberoende som institut. Det är väl det som Anders Olsson har menat när han har talat om ett behov av större transparens och öppenhet och av att återvinna allmänhetens förtroende.

Eric M Runesson menar att det kulturarv som Svenska Akademien förvaltar är hela svenska folkets tillgång.

– Så det är klart att det vore ganska förmätet om man struntade i om allmänheten sa att nu har vi inte förtroende för er förmåga att utföra den här uppgiften. Då måste man lyssna på det och försöka komma fram till vad det beror på. Om allmänheten har legitima skäl till att säga att nu har vi tappat förtroendet – det kanske den har, även om några av skälen kanske inte är särskilt väl underbyggda.

För närvarande finns en föreställning hos allmänheten om djupa interna konflikter och att Akademien skulle vara splittrad i minst två läger.

När konflikterna är utredda kommer man då att vilja prata om dem mer öppet så att allmänheten slutar att föreställa sig saker?

– Det utgår jag ifrån, det bör gå åt det hållet. Du kan ju inte få allmänhetens förtroende genom att sluta dig, ännu mer.

Vad krävs för  man ska kunna berätta om konflikten och hur den har lösts?

– Det där är upp till den ständige sekreteraren att gå in på, det rör Akademiens inre angelägenheter. Jag kan bara ligga på ett yttre plan och tala om allmänna utgångspunkter.

Kan du berätta i generella termer om ett medlingsuppdrag?

– I generella termer går nästan varje medlingsuppdrag ut på att de som är inblandade i processen slutligen ska fatta ett beslut om hur de vill förhålla sig till ett problem som finns.

– Då gäller det för det första att förankra en förståelse för att vad du beslutar påverkar vad jag beslutar. Båda har beslutsmakt, men vi påverkar varandra i vad vi beslutar.

Steg ett handlar alltså om att etablera förståelse för att förhandlingen eller medlingen är en beroendeprocess. Det är en så kallad spelteoretisk situation: Vad du väljer att göra är avhängigt av vad jag väljer att göra och vice versa. Utmaningen är att hitta jämviktspunkten.

– Sen gäller det att utgå från förhållandet att man ska försöka fatta ett klokt beslut och eftersom du är i beroendeställning får du en viss gemensamhet i vad som är ett klokt baslut. Det är det som är jämvikten.

För att hitta jämvikten måste parterna också ha klart för sig vilka kriterier som gäller för vad som är klokt.

Sammanfattningsvis: Alla har beslutsmakt men är ändå ömsesidigt beroende av varandra och behöver hitta kriterier för vad som är klokt.

I fallet Svenska Akademien är ledamöternas uppdrag att verka i Akademiens intresse och inte i egenintresse, vilket torde ge en hint om lösningen.

– Det kan man väl säga, men vad som är i varje ögonblick är Akademiens intresse och hur man i varje ögonblick ska förhålla sig till de som händer, kan ju kräva att man får ta sig en funderare, säger Eric M Runesson.

Insikten om det ömsesidiga beroendet och betydelsen av rationalitet är nerven eller ryggraden i varje förhandlingsprocess, menar Eric M Runeson.

– Det handlar inte om att sitta och jamsa och hitta någon kompromiss eller sådär utan det handlar om skarpt beslutsfattande efter kriterier om vad som är klokt att göra i den givna situationen, för var och en.

Eric M Runesson vänder sig mot föreställningen att förhandling skulle vara ett hantverk som man bara kan lära sig genom att arbeta. Hans egen metod är direkt hämtad från vetenskapen.

– Det finns väldigt mycket kunskap faktiskt. När jag började arbeta som advokat ansågs förhandling vara ett hantverk som man lärde sig medan man höll på, men jag menar att så inte är fallet, utan det finns en väldigt väl utvecklad teori kring de här sakerna.

– Det är förhandling och medling på vetenskaplig grund, eller vetenskap och beprövad erfarenhet, som man säger.

Det var under arbetet med sin doktorsavhandling om rekonstruktion av ofullständiga avtal, som Eric M Runesson fick upp ögonen för spelteori.

– Jag kunde visa att avtal blir till efter en förhandlingsprocess, det vill säga ett interaktivt beslutsfattande som gör att avtal får det utseende de får, eller att tvister blir konfigurerade som de blir.

Inom ramen för sitt medlingsuppdrag för Svenska Akademien har han även ansvarat för en översyn av stadgarna från 1786, “ett mer traditionellt juristarbete”, som han kallar det.

– Det handlar om att läsa en äldre text och sätta in den i ett samtida sammanhang. Det är på sätt och vis separata uppgifter, men stadgearbetet har ingått i medlingsuppdraget eftersom vi tyckte att det var en god idé att försöka belysa stadgarna i samtiden.

Missa inte: Realtid Karriär på söndag med Eric M Runesson: ”Juridiken var ett sätt att försörja sig.”