Malin Björkmo, som har ett förflutet som chef för Försäkringsavdelningen på Finansinspektionen och själv för några år sedan gjorde en studie kring AP-fondernas framtid i form av en ESO rapport, skulle helst se en enda fond för buffertkapitalet. Precis som AP-fondsutredaren Mats Langensjö. Och anledningen är lika enkel som självklar för henne.

– Det handlar om att utnyttja stordriftsfördelar och minska kostnaderna. Jag har inte sett någon studie som visar att det är bra att dela upp stora fonder i flera små. Det har inte heller gjorts några försök av något land att ta efter den svenska modellen med flera fonder, säger Malin Björkmo till Realtid.se.

Och medan mycket av debatten kring reformeringen av AP-fondssystemet i Sverige har handlat om att till varje pris behålla ett visst antal fonder är trenden i andra länder snarare att utnyttja skalfördelar genom att lägga ihop.

Bland annat pekar färska utredningar i Storbritannien och på Irland på betydligt lägre kostnader i större pensionsfonder. Myndigheterna där uppmuntrar till och med till sammanslagningar av fonder.

Även i Holland publicerades i början av sommaren en undersökning om stordriftsfördelar i förvaltning av pensionsfonder av De Nederlandsche Bank. Forskarna Broeders, Oord och Rijsbergen visar på ordentliga stordriftsfördelar i aktie- och obligationsförvaltningen. Vid en tiodubbling av det förvaltade kapitalet minskar förvaltningskostnaderna med 4,8 punkter i ränteportföljer och med 7,8 i aktieportföljer, enligt forskarna.

– Intressant är att de studerat ett väldigt stort antal fonder med totalt 928 miljarder euro under förvaltning, och deras studie visar att fondstorlek inte har betydelse för att det ska finnas stordriftsfördelar. Det vill säga man kan inte bli för stor, det finns ändå stordriftsfördelar att utnyttja genom att bli ännu större.

Därmot hittar forskarna inga särskilda skalfördelar i varken fastighets-, private equity- eller hedgefondsportföljer.

Som Realtid.se kunde berätta om i måndags varnar flera AP-fondschefer för allvarliga konsekvenser om regeringens reformeringsförlag blir verklighet. Bland annat väntar utförsäljningar av svenska tillgångar i hundramiljardersklassen och sannolikt lägre pensioner på sikt. Kostnaderna är inte allt framhåller AP-cheferna, minst lika viktigt om inte viktigare, är avkastningen.

Malin Björkmo tycker det är synd att frågan har fastnat i antalet fonder när det centrala istället är styrningsfrågan.

Fokus borde, enligt henne, ligga på att skapa en myndighet under riksdagen, precis som Riksrevisionen och Riksbanken, för att öka långsiktigheten och minska risken för klåfingrighet från politiker med regeringsmakt. Som förslaget ser ut nu kommer det knappast bli så.

En förklaring till detta kan vara att AP-fondsdebatten saknar en viktig aktör, nämligen företrädare för svenska folket.

– Det är ett problem att de riktiga intressenterna i frågan, nuvarande och blivande pensionärer, inte har några tydliga företrädare som kan driva på, säger hon.